På dikta.se används cookies. Genom att surfa vidare godkänner du att cookies används. Läs mer. Godkänn

	Kärlek		Barn		Sorg		Senaste		Senast kommenterade
	Vänskap		Humor		Övrigt		Noveller		Slumpa fram ett verk

Noveller

Tillsammans (forts på Påkörd av kärleken) del 5

Okej, här kommer en ny del av den romantiska "Tillsammans" som just nu utspelar sig i romatiska la France! Read und enjoy! kramar//felica

(Bill)

Trevligt rum, tänker jag och ställer ifrån mig resväskorna på golvet. Ännu trevligare skulle det vara om man hade nån att dela det med. Väggarna är ljusblå och det är ett vackert stengolv. Jag har alltid tänkt mig att stengolv skulle vara kallt, men det här är uppvärmt och skönt att gå på. Det finns en liten vit soffa och ett bord. På bordet finns en TV dosa och en vas fylld med röda och gula blommor. Det hänger tavlor på väggarna och en spegel med guldram sitter bredvid dörren till badrummet. Sängen är snyggt bäddad med många kuddar, den är stor och täcker en hel vägg. Perfekt för att dela med nån. Jag suckar, jag tror jag börjar bli en aning avundsjuk på Tom. Han har Eve, och han älskar henne jättemycket. Jag har ingen. Jag öppnar balkongdörren och möts av en fantastisk utsikt. Stranden och havet ligger alldeles nedanför mig och jag andas in den salta havsluften.
– Åh! Titta, havet! hör jag Eve säga från deras balkong. Hon lutar sig över balkongräcket och vänder ansiktet mot den blå himlen.
– Ja, visst är det vackert? säger jag. Hon går fram till hörnet av balkongen så att vi kommer närmare varann. Det är bara en halvmeter i mellan.
– Hej, Bill! Är ditt rum bra? frågar hon.
– Japp, erat?
– Det är skitfint, säger hon. Inte sådär superlyxigt, utan mysigt.
Tom kommer också ut ställer sig bakom Eve.
– Tja, brorsan! säger han och nickar.
– Hej, säger jag och nickar tillbaka. Han skuggar ögonen med handen och ser ut mot havet.
– Jag och Eve tänkte gå och bada, ska du med?
– Mm, ni kan gå ner. Jag kommer efter, svarar jag och går in igen. Jag packar upp badbyxorna som jag drar på mig och rotar efter handduken.

Det är rätt mycket folk på stranden och jag inser att det kommer ta ett tag innan jag hittar Eve och Tom. Parasoller i olika färger skymmer sikten och jag kryssar mellan alla handdukar och stolstolar. Än så länge har jag inte väckt så mycket uppmärksamhet, vi kanske inte är så kända i Nice. Eller så känner de inte igen mig utan smink och stylat hår. Jag är så upptagen i mina tankar att jag plötsligt krockar med nån.
– Åh, förlåt! utropar jag på dålig engelska. Det är en tjej som reser sig upp och borstar av sanden från sina ben. Hon har mörkrött hår som går ner till axlarna och gröna ögon. Ett band fräknar går över näsryggen, de syns nästan inte i det solbrända ansiktet. Hon bär en mörkgrön bikini och en blomma i samma färg i håret. Den sötaste tjej jag sett på länge, om man inte räknar med Eve då.
– Det gör inget, säger hon och ler. Hon sträcker fram handen.
– Jag heter Rachel, men jag kallas för Rouge.
Hon ler igen och pekar på sitt hår.
– På grund av mitt hår.
Jag skrattar lite.
– Jag heter Bill, och det brukar jag kallas också.
Hon skrattar och trycker min hand.
– Trevligt att träffas då, Bill.
– Desamma, Rouge, säger jag. Vi blir tysta en stund och jag ser mig omkring efter Eve och Tom. Inte för att det känns så viktigt att få tag i dem just nu, men de kanske undrar vart jag är. Fast känner jag dem rätt så har de nog bara ögon för varann.
– Så, du är här på semster? frågar Rouge och lägger huvudet på sned.
– Ja. Jag är här med min brorsa och hans tjej, svarar jag. Du då?
– Min mamma jobbar på det där hotellet, säger hon och pekar på ett hotell längre bort vid stranden. Jag brukar bo hos henne några veckor på sommaren, annars bor jag hos min pappa i USA.
– Okej, säger jag. Men, får du vara här då? Jag menar, det är väl det här hotellets strand, eller?
Hon skrattar igen, ett annorlunda skratt. Inte ljust och flickigt som Eves skratt, utan lågt och med en dov klang.
– Alla hotell vid den här stranden delar på den. Jag får vara här så mycket jag vill. Ska vi bada? frågar hon. Om du inte letar efter din brorsa, alltså?
Alla tankar på Tom och Eve försvinner.
– Nej. Alltså, nej, jag letar inte efter dem. Eller jag gjorde men inte längre… svamlar jag.
– Va bra, säger hon glatt och vänder sig om. Kom då!
Jag springer efter henne och flyger över den heta sanden. Framför mig finns havet och en tjej jag absolut vill lära känna lite bättre.

Kommentarer - (Snittbetyg: 5)

EmelieCarlsson - 27 apr 08 - 20:31- Betyg: