Live like we are alive [Del 4](TH FF) |
---------------------------------------
”Isabel l, det är mat!” skrek hon Maria, en av bönderna, för full hals. Att dom fortsatte att ta hand om mig förstår jag inte, jag gjorde ju lite hemska saker mot dom. Men dom är så förbannat förstående så det går mig på nerverna ibland. Franz fattar inte att jag fortfarande älskar Bill, men Maria genomskådade mig snabbt. Jag fattar inte, ibland känns det som om hon är min morsa, som om hon vet allt om mig. Kan se när jag mår dåligt och behöver prata. Just nu skulle det vara hela tiden. För det går inte en sekund utan att jag tänker på min underbara Billie, som finns därute nånstans. Men DU är här nu och vill fortsätta läsa om mitt liv. Så jag tänker fan i mig inte lipa! Jaja, medans jag äter får du läsa.
30/11 – 07 Ingen kommentar, just: i am so fucking happy!
”Nej, hur kan du bara äta ägg, fil, knäckebröd, mjuktbröd och bacon och äggröra! Till frukost? Det är ju jätteäckligt!” utbrast jag när jag såg Bills fat efter att han hade plockat åt sig massa från frukostbuffén. Han flinade mot mig och satte sig ner.
”Jag är hungrig. Till skillnad från vissa andra ser jag.” sa han tittade menande ner på min tallrik. Jag tittade också ner. Där låg det en halväten smörgås, ett glasvatten och en ensam köttbulle. Jag grimaserade och mumlade nåt i stil med: ”Jag mår inte så bra.” eller något. Jag hörde knappt själv. Han log, och tog köttbullen från min tallrik och bet av halva och log sen igen.
”Ey, den var min!” säger jag surt och glor på honom som om han nyss tagit in klubba.
”Skulle du ha den? Förlåt!” säger han generat och räcker mig den halvan av köttbullen som är kvar, jag tar emot den och stoppar den i munnen. Inte för att jag vill ha den, jag mår så jävla illa, men för att jag hade fått den av Bill. Underbara Bill. Som inte alls visade sig vara en snobb. Jag log mot honom och svalde ner köttbullen med tre stora klunkar vatten. Äckligt, just nu vill jag bara spy upp allt som min magsäck innehåller.
”Drack du mycket igår? Du ser inte ut att må så bra.” säger han låter sådär otroligt vuxet typ. Okej, han är 18 alltså vuxen. Men du fattar.
”Ja typ, dålig vana jag har.” säger jag surt och pillar på mitt glas. Han tittar kostigt på mig, jag tittar upp och tittar in i hans ögon han vänder snabbt ner blicken.
”Jag… jag undr..” stammar han. ”Hur gammal är du?” frågar han istället han låter rädd för svaret, som om det inte får vara något dåligt svar.
”14 snart 15.” säger jag och granskar honom.
”Va!? 14!” utbrister han. ”Jag trodde du var typ 17 eller 18.” säger han imponerat. Jag ser att han försöker dölja någonting. Det syns tydligt i hans ögon. Jag suckar högt och återgår till mitt pillande på glaset, han säger ingenting inte jag heller.
”Vad?” frågar jag efter en stund pinsam tystnad. ”Vah? Vad?” frågar han förskräckt.
”Vad är felet?” säger jag och himlar surt med ögonen.
”Ingenting.” säger han och ruskar på huvudet, jag ger honom en menande blick.
”Asså jag gillar dig och så. Men du är för ung.” kraxar han snabbt fram. Jag höjer ena ögonbrynet förvånat men också sorgset. Jag tittar ner på tallriken framför mig. Jag reser mig snabbt upp. Slår till det förbannade glaset jag har pillat på dom senaste 15 minuterna. Bill tittar upp, han ser ledsen ut. Jag blänger ilsket på honom. Varför, vet jag inte. Jag menar trodde jag ärligt att det skulle bli något mellan oss? PATETISKT!
”Dra åt helvete!” skriker jag och skyndar ut mig från den stora matsalen genom entrén och ut på gatan. ”Fan! Jävla helvetes piss!” mumlar jag där jag går med släpande steg. Jag var kär, kär i någon jag aldrig skulle kunna få.
”Vänta! Du, förlåt! Vi kan väl vara vänner!” skrek han efter mig, så jävla typiskt. Så svag. Han vågar inte stå för det han sa. Så jävla svag och ynklig. Han hinner ifatt mig och greppar min arm. Jag blänger på honom och försöker rycka åt mig min arm, förgäves.
”Säg inget du kommer få ångra.” fräser jag. Han ler och mitt sura ansiktsuttryck försvinner genast. Jag ler också nu, så fin, så underbart fin han är.
”Okej, ska jag vara ärlig då? Jo alltså. Första gången vi såga, så ja gillade jag dig från första stund. Du satt där och skrev i ditt block med rödgråtna ögon och du satt i pyjamas! Jag menar hur kan man inte gilla någon som du då!” rabblar han upp. Jag tittar förvånat på honom, men han fortsätter: ”Sen efter att du gick, lämnade mig där ensam och alldeles ner kärad.” Jag blänger på honom, vad fan snackar han för goja egentligen? Han gillar mig! Av alla människor i världen. ”Ja så jag letade efter dig och när jag tillslut hittade dig, eller där du bodde, så sa någon att du blivit placerad i fosterfamilj för tre dagar sedan. Jag hittade dig inte. Du är svårfångad.” säger han och blinkar med ena ögat. Min haka ligger nere på marken nu, det kan jag lova. ” Ja så jag gav upp. Och sen så bara var du där helt plötsligt. Mitt framför mig och frågade: ’ Minns du mig? Zombietjejen i pyjamas.’ Och så log du… Och ja resten vet du ju.” säger han generat. Jag blänger, gapar, ler, fnyser och ja allt möjligt på samma gång. Han släpper min arm och jag går därifrån. Jag går iväg, bort ifrån honom. Det blev för mycket. Han står kvar med sorgsna ögon. Jag börjar springa. Men stannar tvärt och springer tillbaka.
”Bill! Vänta!” skriker jag medans jag springer han stannar och vänder sig om. Och nu ler han. Jag springer in i hans famn och kysser honom.
”Lämna mig aldrig igen.” viskar han. Jag nickar och ler. Världens lyckligaste och världens mest sårbara.
Ja, fint va? Så otroligt bra mitt liv var en gång i tiden. En gång. Men inte nu. Det kommer aldrig bli det igen. Nu är det februari 2008 och jag förlorade dig För ca. en månad sen. Ja, tiden går snabbt. Men, Live like you are alive.
---------------------------------
Maw ha, en ny del =] Japp å KOMMENTERA!
|
| Kommentarer - (Snittbetyg: 4.7) | | RowsahKanin - 23 nov 08 - 16:19 | | Jooh den var bra. Det enda jag kan klaga på egentligen är att det verkar gå för snabbt - att de verkar blivit kära i varandra på en sekund är ju inte speciellt sannolikt?? Aja, annars så var den bra :) | | HilfMirFliegen - 23 feb 08 - 22:52 | | woops: Jo när hon berättar i boken. Men det var meningen ;s sorry om jag förvirrade dig ;) | | woops - 23 feb 08 - 22:51 | | Och juste, på något ställe bytte du tempusform, vilket var lite förvirrande. | woops - 23 feb 08 - 22:50- Betyg:  | Du skriver jättebra, men ibland känns det som om du slarvar lite. Struntar i kommatecken och sånt, men det är inget direkt att klaga på.
Jättebra :) | BlodRosen - 1 feb 08 - 11:46- Betyg:  | | Braaa!^^ | | nilsson1993 - 28 jan 08 - 20:14- Betyg: | | bra!!! | | HilfMirFliegen - 27 jan 08 - 19:47 | LilaCitron - Tack, tack =) Ja ofc kommer det mer ;)
mikaelanystrom - Tack. Oj nä det vart lite förvirrande, men hoppas det inte gör något! (A)
Likeyoudcare - Tack Sandra! Haha ja, men Bill är ju gullig! ^_^
Mangasagan - Aa, tack! <3 Självklart kmr det mer! =]
svartiris - Tack!, Haha nej jag tror inte han kmr dö ;) | | svartiris - 27 jan 08 - 17:56- Betyg: | säg inte att han dör?
Det känns så uttjatat...
Men den är iaf riktigt bra! | | Mangasagan - 27 jan 08 - 16:38- Betyg: | | Asså..GAAAAAAAAH!! Så grymt bra<3 VIll ha meeeeR!!!!:D | | mikaelanystrom - 27 jan 08 - 14:39- Betyg: | Vill helt klart ha mer. gulligt! förstår inte det sista meningarna i de kursiva bara.Förtstog att dem kysste varandra men han stod stilla sen skriker hon Bill vänta?
Nej jag fattar inte det men annars är den bra:D | | LilaCitron - 27 jan 08 - 14:26- Betyg: | | Åh va braa, Meeer nu ! |
|
|
|
