Live like we are alive [Prolog/Del 1](TH FF) |
Ja, jag vet vad du kommer säga. Att det är patetiskt, att det inte är värt det. Men jag vill ju så gärna. Så.. Varför inte? Bara en gång? Snälla!? Jag kastar ifrån mig boken. Boken som jag fick av mamma innan jag skickades hit ut till landsbygden. Hon sa att jag skulle skriva ner mina tankar och känslor, för att lätta hjärtat istället för att hålla det inne. Så hade hon gjort när hon också blev placerad i en fosterfamilj. Först hade jag tyckt det hade låtit patetiskt, jag menar skriva ner i en bok vad man tycker, tänker och känner? Det tycker alla, till och med Eve, min enda och underbaraste vän. Men efter ett tag här ute, där det inte finns en enda kotte (förutom fåren, korna eller grisarna) att prata med, så kändes den väldigt lockande. Ni kanske undrar vad det var jag skrev i boken? Det med kursiverad stil, ja det är mitt liv det senaste halvåret. Hela mitt jävla tråkiga liv dom senaste sex månaderna står där i. Allt ifrån mina tankar och idéer till dom tre veckorna jag var i staden, dom tre veckorna som förändrade mitt liv för alltid.
Jag kanske borde ta det från början? Börja i den änden av boken där det faktiskt står varför jag är här på det här jävla stället, mitt ute i ingenstans vid världens ände. Welcome to my fucking boring life people, enjoy!
23/11 – 07 Ehm.. Kära dagbok?
Ja, första gången jag skriver i den här boken. Boken jag fick av dig, mamma. Eller är du min mamma nu? Du lämnade bort mig. Du lämnade mig till några jävla bönder mitt ute i ingenstans. Du kunde väl i alla fall låtit mig bo kvar i staden, hos Eve!? Ibland undrar jag ärlig talat hur du tänker, Elisabeth(mamma). Från och med nu kommer jag kalla dig Elisabeth, bara så du vet om du någon gång skulle läsa den här, som du antagligen aldrig kommer göra eftersom du är förlamad. Du blev sjuk, åkte ut och in på sjukhuset, tog mediciner, var halvt drogad hela dagarna att du till slut bestämde dig för att skicka mig hit ut. Till landsbygden. ”Lite frisk luft gör dig gott gumman.” sa du efter att jag skrikit och gormat så det säkert hördes över halva Berlin. ”Du kommer inte behöva vara där så länge. Bara några veckor. Högst två månader.” Två månader!? Skojar du! Två månader var 14 september, nu är det 23 november, mam…Elisabeth. 23 NOVEMBER! Längre än fyra jävla månader har jag varit här ute. Mitt ute i ingenstans. Eve har jag bara träffat fem gånger sen jag åkte, FEM GÅNGER! Jag hatar dig Elisabeth. Hur i helvete tänker du!? Tänk om du dör och dom här jävla bönderna bestämmer sig för att adoptera mig!? Då tänker jag rymma härifrån, in till staden till Eve. Och inget ska stoppa mig. Jag lovar dig Elisabeth att du gjorde det sämsta valet någonsin när du lämnade bort mig.
25/11 – 07 Yes!!!
Idag, efter mycket bråk, skrik och tårar har bönderna här ute (Franz och Maria) gått med på att låta mig åka in till staden och bo hos Eve i tre hela veckor. TRE VECKOR! Och om du undrar käraste, underbaraste bok varför dom här sidorna är så uttorkade och fläckiga är det för jag suttit och gråtit av glädje i ca. 1 timme innan jag kunde skriva varför. Men nu vet du! Imorgon (måndag) kl. 10.34 går tåget in till min älskade underbaraste vän, Eve! Jag och Eve 15 år, ska bo hos Eve i tre veckor när hennes föräldrar inte är hemma, vilket bönderna inte vet såklart. Vi kommer ha en stor jävla villa för oss själva i tre hela veckor! Fatta vad skönt. Redan på torsdag ska vi på en fest inne i city. Eve sa att det skulle vara massa kändisar där. Hon har sina kusiner som är inom showbusiness branschen, snacka om tur. Hon kommer in på vilken fest hon vill, när hon vill, med vem hon vill! Aja, nu orkar jag inte slösa mer tid på dig min lilla bok för jag måste packa. *Suckar lyckligt, och stänger boken*
Okej där fick ni en liten in blick av mitt liv för ca. ett halvår sen hoppas ni gillade det. För det lär bli värre mycket värre. Detta berättar jag för jag vet inte om jag överlever utan dig. Jag vill att världen ska förstå hur grym kärlek kan vara men också hur underbar. Hur vänskap kan brytas ner men byggas upp igen. Hur ett liv kan tyna bort, men kan räddas genom kärlek.
// Isabell Hoffmann
------------------------------------ -------
Så fick lite inspiritation (stavning) så jag började skriva på en ny novell.
Blir glad för kommentarer, bra som dåliga + om ni vill ha fortsättning? (aa)
|
| Kommentarer - (Snittbetyg: 4.9) | RowsahKanin - 23 nov 08 - 16:01- Betyg:  | | OMG gud vad bra :D <3 | woops - 23 feb 08 - 22:37- Betyg:  | | Gillar ditt sätt att skriva :) Ska läsa fortsättningen nu. | | BlodRosen - 1 feb 08 - 11:27- Betyg: | | JÄTTE bra!^^ | | nilsson1993 - 27 jan 08 - 01:11- Betyg: | | bra!!! | | Mp3 - 26 jan 08 - 22:25 | | Verkar bra :) <3<3<3 ska läsa fortsättningen nu .:) <3<3 | | M-424 - 26 jan 08 - 18:01- Betyg: | | Mycket braa:) Fortsätt!<3 | | Solstorm - 26 jan 08 - 13:52 | | Verkar bra:) | | Mangasagan - 26 jan 08 - 11:36- Betyg: | | Verkar väldigt bra<3 Vill ha mera!!:D | | Ciissii - 26 jan 08 - 00:38- Betyg: | | Jättebra! Fortsätt :) | | LilaCitron - 26 jan 08 - 00:26- Betyg: | | Bra, :) Skriv meer, Kan tänka mig en fortsättning <3 | | mikaelanystrom - 25 jan 08 - 23:27- Betyg: | | Den verkar bra. Skriva mer, ska helt klart fortsätta läsa. |
|
|
|
