Ombytta roller (kapitel 14) |
(Nu ska jag vara ärlig, jag ORKAR inte skriva på Sch S, ni kanske fattar att det är jobbigt då hon htr samma sak som jag, och fortfarande är någorlunda lik. Alltså, lite jobbigt att hitta på hur dåligt man själv mår? :S)
/1 vecka senare, 6 dagar kvar/
(Denise)
”Leker du med hennes känslor och dumpar henne om några veckor ska jag personligen mörda dig. Så var seriös eller dra dig ur nu, okej?” Hennes röst var allvarlig, inte otrevlig, men benhårt bestämd. Hon såg rakt in i hans ögon, som för att få honom att vara totalt ärlig. En ilning av lättnad för igenom hennes kropp när han nickade.
”Visst, om jag nånsin, eh, stöter på henne igen menar jag allvar,” sa Tom med nästan lika allvarlig röst. Denise log mot honom.
”Bra.” Så svängde hon runt och gick ut till rummet där de andra väntade. Hon mötte Gustavs frågande blick och mimade ’senare’ till honom. Han verkade inte helt nöja sig med det utan log tveksamt tillbaka mot henne. Fem minuter senare var alla på väg därifrån, Denise och Louise hade följt med och tittat på när de repat. Bill och Georg gick en bit bakom och Louise och Tom hade kommit framför, så Gustav passade på att fråga.
”Vad pratade du och Tom om?” Det hördes att han kämpade för att hålla rösten stadig.
”Vad har du nu fått för dig?” frågade hon leendes, hans sammanbitna min fick henne att dock att bli något mer allvarlig. ”Ey, lugna ner dig. Sade bara att jag personligen skulle mörda honom om han lekte med Louise.” Gustavs min blev mer och mer avslappnad och ett leende skymtade i mungipan.
”Ser ut som om han antingen är väldigt självmordsbenägen, eller seriös för typ första gången i sitt liv,” flinade Gustav och Denise nickade.
”Hoppas på det sista, vill ju inte smutsa ner fingrarna.” Gustav började skratta. ”Du, det där var inget skämt,” tillade Denise med spelat allvarlig röst, men snart skrattade hon också. Tom och Louise stannade till och vände sig om, med förvånade blickar.
/2 timmar senare, på Gustavs hotellrum/
De låg i soffan och tittade på någon actionfilm, Denise hade missat ungefär halva handlingen och såg nu med ointresserade ögon på en biljakt. Ärligt visste hon inte ens vem som var god och vem som var ond. När den ena bilen körde av en bro, i slow motion så klart, vände hon sig mot Gustav och såg att han inte heller var desto mer inne i filmen.
”6 dagar kvar…” sa hon lågt. Han ryckte till och vände sig mot henne.
”Va?” frågade han oförstående, hon visste inte om det var frågan eller att han inte hört.
”Jag åker hem om sex dagar.” Det blev tyst i rummet, det enda som hördes var skrikande bromsar och fejkade pistolskott som lät alldeles för mycket och konstlat.
”Till Sverige?” Hon nickade.
”Varför?”
”Jag är bara här en månad, jag ska tillbaka till skolan och allting sedan.”
”Men… men… vi då?” frågade han med darrande röst. Hon såg ner, orkade inte möta hans blick just nu.
”Jag vet inte,” viskade hon, knappt hörbart. Hon kunde känna hans blickar bränna, men vågade inte möta dem.
”Denise,” sa han lågt och hon såg upp. ”Vi löser det, jag lovar…”
”Ge inte löften du inte kan hålla.” Hennes röst var darrande, nästan bruten och hon kände hur tårarna långsamt började välla upp i ögonen.
”Jag lovar,” sa han igen. ”Inget kan skilja mig från dig.” Denise såg upp med förvånade ögon och böjde sig långsamt fram. Bara millimetrar mellan deras läppar, innan de möttes viskade hon lågt.
”Jag älskar dig…” Så suddade hon ut avståndet och mötte hans varma läppar.
(Gud, kan knappt hålla ögonen öppna… God natt alla små diktare! Ge mig många kommentarer när jag kommer in imorgon!)
|
| Kommentarer - (Snittbetyg: 5) | BlodRosen - 30 jan 08 - 14:31- Betyg:  | | Fan va braaa!^^<3333 | | Mangasagan - 25 jan 08 - 13:42- Betyg: | | Jättebra<3 | | knowyouhateme - 24 jan 08 - 09:29 | | najjs :D ska börja läsa den där ögon saken nu osså *stolt* |
|
|
|
