16: Erinner dich, an dich und mich (TH FF) |
SEXTON – Wrong is right
[Chantelle]
Den gröna, bruna eller svarta? Fast den röda toppen var också snygg. Jag tittade bekymrat på plaggen jag lagt ut på sängen, och verkade hitta fel på alla.
Lite smått galen rusade jag runt i rummet, sminkade mig och valde till sist kläder. Fem minuter innan jag skulle gå ringde telefonen. Dolt nummer, stod det, så ganska nervöst svarade jag.
”Hej, jag är jag.”
Jag vet inte om jag blev lättad eller besviken. Kanske båda och.
Att höra Simons röst fick mig att känna mig skyldig, men jag tvingade bort den känslan. Jag skulle träffa Bill Kaulitz och sa inte ett ord om det till min pojkvän – men han hade inte trott mig, eller hur? Dessutom var det ju bara som vänner vi skulle träffas, i alla fall om jag förstått det rätt.
Sluta prata Simon, ville jag säga till slut. Jag får så dåligt samvete.
När klockan började dra, var jag tvungen att avbryta honom och ljög och sa att Else ropade. Simon lät lite besviken, något han gjort mycket på sistone, men jag hann inte bekymra mig om det, utan hann bara rufsa till frisyren lite (så att det inte skulle se ut som om den här träffen inte betydde så mycket), sätta fötterna i skorna och skynda ut.
När jag kom fram var det lite tid kvar innan vi skulle träffas, så jag smet in i en klädaffär i närheten av cafét. Jag gick runt bland kläderna och låtsades se intresserad ut, när jag i själva verket mest spanade på klockan. Jag önskade att den skulle stanna, så att jag slapp träffa Bill, för jag började bli riktigt nervös.
Efter att ha stannat några minuter mer än nödvändigt, var jag ändå tvungen att gå ut. Jag torkade snabbt av de svettiga handflatorna på jeansen (alltså, jag var NERVÖS, okej?) och gick ut på gatan. Dessvärre såg jag mig inte för, och när jag skulle veja för en kvinna med barnvagn, snubblade jag på trottoarkanten och blev emottagen av någon i läderjacka.
Eftersom jag alltid älskar lukten av läder kunde jag inte låta bli att dra in doften, och släppte inte taget lika fort som jag borde ha gjort.
”Are you okey?”
Nej, nej, nej, tänkte jag. Men när jag tittade upp var det ändå han, och jag kände hur mina kinder blev djupt röda och började rabbla ur mig massa ursäkter.
”It’s okey, relaxe”, log Bill.
Han hade bara håret slarvigt plattat under mössan, och inte lika mycket smink som vanligt, men den snygga (och välluktande) jackan, fick honom ändå att sticka ut ganska mycket. Vissa personer har utstrålning helt enkelt.
”Well, now we’ve met”, mumlade jag.
[Bill]
Det hade varit ganska svårt att välja ett lämpligt ställe att äta med Chantelle. Cafét som jag valde var ganska nytt, och jag måste säga att det var ett riktigt trevligt ställe. Chantelle såg lite förvånad ut över lyxen, då hon stirrade på allting, och hon verkade lite osäker av att Saki följde efter oss. Som tur var satt han inte vid samma bord som vi i alla fall, utan två bord bort.
”I don’t usually eat at this kind of place”, erkände jag.
“Neither do I”, sa Chantelle och tittade sig omkring. ”But… why not?”
”The fans, the ’un-fans’ and, yeah, I don’t have all time in the world.” När jag sa det kändes det som ett sånt där tillfälle där hon skulle kunna snäsa av en, eller påpeka att man hade den sämsta engelskan i världen, men hon log bara blygt och snurrade en brun hårtest runt fingret.
“Yeah... isn’t the fans annoying sometimes?” frågade hon.
“Sometimes... but it would never work out without them, would it?”
“You’re right.”
“Can’t you tell me why you live in Germany?” sa jag och tog en tugga av hallonbakelsen.
[Chantelle]
”Uhm, no”, sa jag, och såg roat på när han slickade upp grädden han hade på överläppen.
”Okey”, sa Bill, lite besviket, kanske kände han att jag inte litade på honom.
Lite förvånad var jag faktiskt över att han inte sa något mer om det, och det fick mig att tycka om honom mer. Att han väntade på att jag ville berätta, istället för att försöka tvinga det ur mig.
”You’re not as I thought”, sa jag.
Bill tittade förvånat på mig.
”Good or bad?”
”It’s good”, fastslog jag och fick ett stort leende tillbaks. Du vet, ett Bill-leende som man helt smälter av, ett där han får gulliga skrattgropar och hans vita tänder syns?
Vi småpratade lite, och jag blev förvånad över hur lätt Bill var att prata med. Och då pratade vi inte om sådana där enkla och ytliga saker, utan om… ja, om känslor var det nog. Konstigt samtalsämne, och det blev snabbt off-topic, men det flöt på.
Det enda som nog inte var toppen, var nog att så fort han log skälvde mina knän till, och då kom jag genast att tänka på Simon.
”Sill together with Simon?” frågade Bill, precis som om han kunde läsa mina tankar.
Men det hoppas jag att han inte kan, då hade han nämligen vetat att han hade världens sexigaste händer. Om han inte redan visste det…
”Yes…”, sa jag, och det dåliga samvetet kom fram igen. ”I am.”
”Happy?”
”Of course”, sa jag, dock en aning tveksamt, vilket Bill givetvis såg.
”So he’s the guy you want to live all your life with?”
“All life... it seems to be an eternity til that.”
Bill ryckte på axlarna. “But your answer is?”
”I don’t know”, sa jag, som nu började känna mig träffad.
”Which means no?”
”I guess”, medgav jag. ”I really like him, I do, but he’s not the big love, you know?”
“Yeah... I know what you mean. Love is different for every person.”
Jag tittade på honom, lite förvånad över hans ord.
”Are you…”
”…romantic? Yes, I think I am.”
“How did you know I would say that?” log jag, fast jag på insidan ryste.
Det kändes för rätt helt enkelt, att prata kärlek med Bill, och därför så fel.
[Bill]
”Do you believe in real love?”
Det förvånade mig att hon frågade så rätt på sak, för tidigare hade hon varit lite tveksam och höll inne med sina svar.
”Yes, do you?”
Hon såg lite yr ut, riktade blicken på bordsduken några sekunder, och tittade sedan upp igen.
”I think so.”
”Have you experienced real love?” frågade jag i min tur.
“That’s a too personal question”, protesterade Chantelle, som blivit lite röd i ansiktet.
Jag log bara mot henne, visste att hon skulle berätta om jag väntade.
”I thought that before”, kom det till sist. ”But I had wrong. Maybe that’s why I’m here in Germany. I believed too much, that’s the way it is.”
“Would you try to believe again?”
“Yes.”
Styrkan och ärligheten i de gröna ögonen fick mig att komma av mig ett ögonblick, och jag stirrade bara på henne, för det hon sa kunde tydas på så många sätt.
”You then? Have you experienced love?”
“Yes... Maybe not the one and ony, you know, but real love, I think so.”
[Chantelle]
Nu var jag på väg att kvävas, det var säkert. Jag skulle inte ha berättat så mycket, det var bara idiotiskt. Jag kände inte Bill, utan trodde mig bara göra det. Han var en helt annan person än han var i TV, ändå… så var han sig lik. Han var äkta helt enkelt, äkta och bra, och det passade inte ihop med mig. Det funkade helt enkelt inte och det skulle aldrig funka.
För jag kunde inte dölja det längre.
Det var inte Simon jag var kär i, utan Bill Kaulitz.
Fan.
Det var sånt som inte får hända, sånt som gör en besviken. Och jag hade ju i stort sätt sagt det till honom också. Om han kunde läsa blickar vill säga, och det trodde jag faktiskt att han kunde.
”Why did you want to meet me?”
Bill såg förvånad ut, där han satt och bekvämt lutade sig mot stolsryggen.
”Why I…” mumlade han. ”I don’t know really… or, I do but...”
“Things like that just don’t happen”, förklarade jag, med surare ton är jag menat. ”Bill Kaulitz just don’t come home to you and ask if you want to… things like that doesn’t happen, do you know that?”
“It DID happen”, sa Bill lugnt.
Jag blängde på honom.
“Why – did – you – want – to – meet – ME?” sa jag irriterat.
“Because... if I was an ordinary guy, would you ask him the same?”
“No”, sa jag ställt.
“Then pretend I am an ordinary guy, ‘cause after all, I AM.”
Förläget tittade jag ned på mina händer. Visste inte vad jag skulle säga, eller varför jag sagt som jag gjort.
”I… have to go”, mumlade jag.
Bill tittade bara på mig, ryckte uppgivet på axlarna, som om det kvittade för honom. Jag reste mig upp, önskade att han skulle säga åt mig att stanna, eller säga vad som helst, bara han sa någonting! När han inte gjorde det ilsknade jag till.
”I might write to the fanmailadress”, sa jag bittert. “’Cause, after all, I AM just a fan, ain’t I? And you really regret that you asked me yesterday, don’t you?”
Nu blev hans naglar plötsligt intressanta och han granskade de noga. Jag ville så gärna att han skulle säga något, men jag kunde inte stå och vänta på det, så jag tog några steg mot dörren, och när han inte tittade upp stegade jag ut.
Förlåt för att det har dröjt med delar nu, men har haft en svenskauppsats att skriva, så har mest skrivit på den :) Nu hoppas jag att ni kommenterar, vill inte ha några smygläsare ^^ Gärna konstruktivt och kritiskt och ja, ni vet :D
Och, det här kanske är väldigt off-topic, men är det någon som har In die nacht och kan tänka sig att skicka den via msn? o.O Haha, börjar tröttna på youtube xD <33
|
| Kommentarer - (Snittbetyg: 4.9) | sandruskapuska - 1 jun 08 - 23:22- Betyg:  | | Håller med Lovely. Perfekt.Stackars simonbara <3<33 | lillolisen - 29 jan 08 - 19:06- Betyg:  | | AAAAAAAAAAAAAAAAHHHHHHHHHHHHHHHHH!!!!!!C8O | | woops - 26 jan 08 - 22:30 | Mangasagan: TACK <3<3
wtb483: Tack (A) <3
Lovely__: Shit, massor med mängder av tack :D (A) <3
Solstorm: Du är förlåten (A) TACK :D <3
Mp3: Riktigt riktigt riktigt med TACK :D <3 <3 | | Mp3 - 26 jan 08 - 21:55 | | Ritkgit ritkgit ritkgit ritkgit ritkgit rtiogkti bra :D <3<3< ÄLSKA!!! <3<3<3<<3<3 | | Solstorm - 25 jan 08 - 21:38- Betyg: | | åh, alltså FÖRLÅT (eller nånting? xD), men jag kan bara inte hitta nåt att klaga på, eftersom det inte finns! :D Du skriver typ.. nästintill PERFEKT (enligt mig dårå ^^)<33 | | Lovely__ - 25 jan 08 - 20:43- Betyg: | Nu har jag läst igenom alla delar.. och ja. vad ska jag säga?
För det första är jag imponerad hur trovärdigt du lyckas få samtalen på engelska att låta. Det låter inte uppdiktat och amatörmässigt, utan även där lyckas du få fram vad du menar.
Riktigt, riktigt bra skrivet!!
Du har verkligen talang, och allt känns så trovärdigt och äkta och du får en att bara vilja ha mer..
Och jag riktigt längtar efter nästa del!
Var det konstruktivt nog? ;) (jag kunde inte låta bli, haha)
Men ja, kan du säga till i ett mejl när nästa del kommer? Skulle vara jättensällt!! | | wtb483 - 25 jan 08 - 18:41 | | nu har jag läst denna från del ett! :D haha jättebra alltihop! | | Mangasagan - 25 jan 08 - 18:05- Betyg: | | Så sjukt bra<3<3<3 Vill ha meeeeeeer!!!!:D | | woops - 25 jan 08 - 15:38 | TACK :O <3 Ni fattar inte vad era kommentarer betyder (A)
knowyouhateme: Åååh, kan du skicka? *gustavögon* HAHA; vilket bra exempel, eller hur? xD | | HilfMirFliegen - 24 jan 08 - 15:47- Betyg: | Oh my fucking god! Jag älskar den här ficen. så jävla levande på nåt sätt.
Du skriver fantastikst bra. Det finns verkligen inget dåligt med den här ficen! =) <3 | | knowyouhateme - 24 jan 08 - 09:38 | | vekligen skitbra!! på ett ställe hade du råkat skriva sill istället för still och då fick jag världens flumattack :P och jag har in die nacht :] | | eken102 - 24 jan 08 - 08:49- Betyg: | | bravooooo! mer mer mer mer mer^^ | | mikaelanystrom - 23 jan 08 - 21:59- Betyg: | Men bill måste ju säga något:O Han är väll kär i henne? VARFÖR SÄGER HAN DET BARA INTE! :O
Skit bra:D Verkligen! Älskar! Varför inte lämna in denna som svenska uppsats;)? MVG +++++ direkt! | | svartiris - 23 jan 08 - 21:32- Betyg: | | den hära e alltså jävligt bra! | | _ingen_ - 23 jan 08 - 21:24- Betyg: | | ASBRAAAAAAAAAAAAAAAAAAA! shit! du skriver skitbra ;D | | M-424 - 23 jan 08 - 21:17- Betyg: | | Jättebraaaaa:D fortsätt!<33 |
|
|
|
