[Titellös] |
Den stora, sammetslena mulen puttade otåligt på min axel och jag gav min sköthäst Esmeralda ännu en morot att tugga på. Hon hade säkert stått och puttat på mig i några minuter för mina tankar var någon helt annanstans än i stallet.
Mina tankar kretsade istället ring dagens händelse som inträffat i skolan.
Det hade knackat på dörren in till vårt klassrum den förmiddagen, rektorn kom in och med sig hade hon en kille. Alla tjejerna började viska och genast växlades menande blickar mellan dem.
Han hette Kim och skulle börja i vår klass, rektorn lyckönskade Kim och gick sedan iväg.
Kim hade gyllenbruna ögon och ett tjockt, yvigt hår.
Han satte sig självmant ner vid en bänk, längst nere i klassrummet utan att ens ha sagt ett ord om sig själv. När han gick förbi mig kunde ag känna en svag parfymdoft.
Vid lunchrasten hade nästan hela klassen samlats kring Kim som i lugn och sansad ton besvarade allas frågor. Jag hann snabbt fånga upp några få svar innan jag blev undanknuffad.
Han kom från Eskilstuna, han hade inga syskon, han var inte homosexuell och han hade spelat gitarr sedan sju års ålder.
Innan jag hann tänka vidare på dagens händelse ropade min ridlärarinna Anna å mig att Esmeralda skulle sadlas inför nästa ridlektion som skulle börja om en halvtimme.
När jag spänt fast sadeln på Esmeralda kunde jag inte komma på något mer att göra i stallet och cyklade därför hem istället för att göra lite läxor.
Jag skulle tagit med mig en tjocktröja, även om det bara var september så hade det blivit mycket kallare än jag hade trott.
När jag väl satt vid mitt skrivbord med matteboken uppslagen kunde jag ändå inte koncentrera mig ett dugg. Tankarna gled bort mot Kim igen och skoldagen.
När vi hade klassråd fick Kim presentera sig själv och jag blev bara mer och mer imponerad av honom ju mer han berättade. Han hade bott i Japan i över två år och pratade japanska flytande.
På något sätt trollband han oss och hela klassrådet gick för att lyssna på Kims livshistoria.
Min mobil vibrerade till och väckte mig ur tankarna, ett sms från Louise. Hon höll också på med matteläxan och undrade om en speciell uppgift och jag försökte själv koncentrera mig på matteläxan istället för Kim.
Under resten av kvällen höll jag mig på mitt rum och då och då i min dagbok som mer eller mindre hade blivit fylld med poesi jag själv skrivit.
När jag gick och la mig drömde jag om Kim till och med, allt kändes så absurt. Hur kunde han av alla människor fastnat i min hjärna så fort?’
Dagen efter i skolan kom jag till skåpen samtidigt som Kim, han ägnade mig inte ens en blick utan öppnade sitt skåp i tystnad och jag likaså.
Klumpig som jag var tappade jag alla mina böcker på korridorsgolvet . ”Fan!” muttrade jag och släppte allt jag hade i famnen för att ta upp det jag tappat.
Till min förvåning klev Kim fram, böjde sig ner och tog upp mina böcker och la dem i mitt skåp.
Han stod kvar där med huvudet inne i skåpet och jag började undra vad han egentligen höll på med.
”Vad bra du skriver.” sa han helt neutralt och tog upp ett papper ur mitt skåp.
Först förstod jag inte vad han pratade om men snart insåg jag att han hade hittat en av alla mina dikter. ”Ge hit den där!” jag ryckte pappret ur hans hand och stoppade snabbt ner det i fickan och såg kallt på honom. Istället för att få en kall blick tillbaka log han smått roat och de gyllenbruna ögonen glänste.
Vad gjorde människan som fick mig att plötsligt ångra mig över min hastiga aggression?
”Förlåt, men det är oartigt att snoka omkring i andras skåp.” sa jag med en vänligare ton. Kim ryckte på axlarna och klev åt sidan, jag tog mina böcker i famnen, låste skåpet och började gå.
”Varför skriver du om ingen får läsa? Hur ska du då kunna bli upptäckt?” jag stannade upp och vände mig mot Kim igen. ”Mina dikter kanske inte är skrivna för att läsas, har du tänkt på det?” sa jag syrligt och höjde ett ögonbryn för att se ut som att jag menade allvar.
Kim höjde sina händer över huvudet för att visa att han gav sig. Jag hade inget mer att säga och började gå istället, samtidigt blev jag varm inombords efter vad han sagt.
”Förresten.. ”, började han igen och jag stannade irriterat upp för andra gången. ”Ja?” jag gav honom en irriterad och högst likgiltig blick.
”Du borde le mer. Du är sötare då.” sedan gick han åt andra hållet och började vissla på en okänd låt.
Själv stod jag bara kvar där som ett fån, jag visste knappt om det nyss inträffat bara hade varit en dröm eller verklighet.
Jag sprang genom korridoren tills jag nådde tjejtoaletterna, väl inne på en toalett ställde jag mig framför spegeln och såg på mig själv. Jag tog av mig mina glasögon, testade att le smått men allt var bara helt suddigt. Jag tog på mig glasögonen och testade att le igen.
Kim hade rätt, jag var sötare när jag log.
SLUT!
Okej, detta var bara en liten kort kärleksnovell som jag skrev inför ett svenskaarbete ^^’
|
| Kommentarer - (Snittbetyg: 5) | | KimRos - 15 maj 09 - 06:12 | | Den var jättebra. Tack för din kommentar förut. Du själv skriver jätte bra. ^^ | TokioHotel4ever - 27 jan 08 - 18:16- Betyg:  | | men shit! den var jättebra!! skriv en fortsättning vett ja! | | prickigthallon - 27 jan 08 - 18:10- Betyg: | OMG! HALEBALE! HERREGUD!!! Varför har jag inte fått läsa den innan? O___O
Så jävla bra. Blev helt ställd. :) Fuck, vad sött ! ;D
Kan vi träffas på tisdag efter skolan? Jag måste göra svenska, och tänkte be söta dig om hjälp? :) *blink*
Puss och Kram //Annie | | SabbePabbe - 23 jan 08 - 07:33- Betyg: | | den var bra!! | | Mp3 - 23 jan 08 - 01:04 | | Bra :) <3<3 |
|
|
|
