Dikta.se
kärleksdikter Kärlek dikter om barn Barn dikter om sorg Sorg senaste poesi Senaste senast kommenterade Senast kommenterade
dikter om vänskap Vänskap Rolig poesi Humor övrig poesi Övrigt noveller Noveller slumpa Slumpa fram ett verk

Noveller

Mina ögon som var tomma för dig - kap 1

(Okej, här är alltså delen 1,5 år fram i tiden! Och läs låttexten, det behövs!)

(Ayumi)

“In my eyes lay the truth for you
A tear drop, running down by sadness
Is immediately cached by your finger top
A happy smile in my eyes
Make a great one in yours
A hate-full fire
Makes you leave my zone

But what if
What if my eyes would stop looking at you?
What if my eyes turned cold for you?
What if my eyes would get empty to you…

Thinking of a time when I still loved you
Dreaming of that time when my dream could come true
I used to look in your eyes and with pain I saw, you never realized
Deep inside, my eyes were always empty for you

Facing the fact, I hurt you
When you couldn’t stop me going away
When I broke your dreams in one moment

Couldn’t you’ve realized on your own?
Stopping me from hurting you
How come you never saw
My eyes, were always empty for you

Thinking back of a time, deep in my heart
Now I can understand, the fact that I never ever told you
That no one ever, ever understood
Neither did I
But how come, that you never realized?
How come you couldn’t see into my soul?

Look into my deepest secrets
In my soul, my heart
Why didn’t you never ever realized?
My eyes were never sparkling for you…”

Publiken skrek, och fick hennes ansikte att lysa upp av ett stort leende. Ångesten hon känt hela veckan försvann för ett ögonblick, men i samma stund som hon fick kuvertet i handen dök den upp igen. I det ögonblicket kände hon en skarp ilska mot sin manager, som dels ’tvingat’ henne att vara med här, och som dels bestämt att hon skulle sjunga just den låten. ’Årets utländska artist’ Hon ville inte dela ut priset i den klassen, klart De skulle vinna, det fanns ju ingen riktig konkurrens. Och ingen av Dem kunde ha missuppfattat vad låten handlade om. Fortfarande leendes, även ögonen log, något hon tränat upp under de åren, de åren av sitt liv hon ville glömma, tog hon ett fastare grepp om mikrofonen.
”Hej! Jag är då här för att dela ut priset i Årets utländska band! Och här är de nominerade:” ropade han med spelat glad röst ut till publiken.
”Tokio Hotel…” hördes speakerrösten. Det var som om någon slog henne i magen när Monsoon spelades från högtalarna, varför hade de varit tvungna att komma till just den här galan? Hon hörde inte ens resten av nominerarna, hon brydde sig inte heller. Utan visste redan vem som skulle vinna. Med darrande händer började hon sprätta upp kuvertet, lyfte långsamt upp det vita arket med svarta bokstäver på. Hennes hjärna registrerade de två orden direkt.
”Vill ni veta?” ropade hon i micken, med ett svagt leende. Spela, du har alltid varit duktig på teater, le, låt dem inte misstänka något. Ett öronbedövande vrål spreds genom arenan.
”Okej, vinnare av Rockbjörnen Årets utländska band 2010 är…” Hon tystnade en kort stund, konstpaus, den gyllene regeln. ”TOKIO HOTEL!” ropade hon i micken och vrålen blev ännu högre. Kom igen nu Ayumi, spela med, le, låt dem inte tro att du känner igen dem, saknar honom, spela med! Hon kände igen de två siluetterna som kom emot henne med strålkastarna i ryggen. När de kom fram behövde hon inte undra längre, de hade inte glömt henne. Deras sammanbitna miner, som krampaktigt fokuserade på att le och ta emot priset av en flicka i femtonårsåldern som kom med det. Ayumi log snabbt mot Bill när han tog micken, och dröjde några sekunder för länge vid hennes ögon. Han hade ALDRIG lyckats dölja känslorna för henne som hon alltid gjort för honom, han var ledsen, sårad, fortfarande.
”Thank you,” började han skakigt i micken, men harklade sig sedan. ”This means really much to us. It is great that we have so many fans even here in Sweden!” Han log flyktigt, sände en blick till Tom som Ayumi inte undgick och gick sedan därifrån. Ayumi försvann sekunden efter det, dock genom en annan utgång, hon kryssade snabbt genom gångarna mot bakutgången, verkligen ut. Med handen på dörrhandtaget hejdades hon, av en röst hon kände igen, och som hon helst skulle velat glömma.
”Ayumi?”

(Wie, gissa vem? 50% chans!)
Kommentera gärna detta verk!
Sätt ett sifferomdöme på verket: (Detta är frivilligt)

Kommentarer - (Snittbetyg: 4.8)
Solstorm - 25 jan 08 - 20:36- Betyg:
ah, antingen Bill eller Tom, men vågar inte chansa på en av dem, sry xD

du skriver iaf jättebra<3
Mangasagan - 22 jan 08 - 21:17- Betyg:
Jättebra<3 Gissar att det är Bill ellet Tom xD Har jag fel?? xD
Måste läsa nästa del nu:)
Mp3 - 22 jan 08 - 20:59
Myclktmcykt bra <3<3 :) <3<3
Horse_Power - 22 jan 08 - 20:24- Betyg:
Braaaaa! Jättebra assow! ;D
LilaCitron - 22 jan 08 - 20:12- Betyg:
Herregud, Hur spännande som helst! Mera tack!
Du skriver skit bra, :D <3

Skriven av
svartiris
22 jan 08 - 20:10
(Har blivit läst 68 ggr.)
Visa profil
Kommentera detta verk

Anmäl detta verk


Beskrivande ord