Tori alvernas krigsgud (komentera gärna) |
Tori alvernas krigsgud
vägen till Imberlot.
Ta dig till Imberlot med säkerhet nu Tori.
Led dit folk rätt och må gudarna hjälpar er i strid.
Tori var en fin alv med glänsande blåa ögon och hade en lagom lång näsa ,lite spetsiga öron.
Han var en muskulös,stillig ung man på 25 år.
Han drog sitt svärd och pekade framåt då visste armen att dom skulle rida.
Tori red fram på sin vita häst mot Imberlot.
Han var beredd på allt med hans röstning som var ett enhandssvärd en pilbåge och hans lite slitna sköld.
Han hade tvåhundra man med sig.
Både alver människor och dvärgar, alla stod ju på samma sida,kampen mot ont.
Dem flesta red på hästar men dvärgarna gick med sina stora yxor.
Ledarna av dvärgarna hade yxor stora som dem.
Och dem lite lägre hade en enhandsyxa och en liten sköld.
Dvärgarna var korta vidunder som var hur smidiga som helst,
Deras specialitet var yxor, det skulle kräva mycket för att vilja strida mot en fulvuxen dvärg med yxa.
Människorna hade olika vapen men dom flesta hade ju svärd.
Den högsta av människorna hade en liten dolk och ett tvåhandssvärd.
Men dom riktigt trännade människorna hade ett litet enhandssvärd och en pilbåge.
Människor var ju dom vidrigaste av alla dräpte allt som stod i deras väg.
Många människor föredrog svärd men några valde hellre pilbågar.
Alverna hade mest pilbågar.
Men några alver hade bara en liten dolk och ägnade sig mest åt helingskraften dom hade.
Alverna var väldigt lugna varelser dom hade lite spetsiga öron och kunde hela folk.
Dom kunde bli upp till 200 år gamla.
Tori ledaren av mannarna var alvernas krigsgud, av magin hade han helingskraften och vatten på sin sida.
På väg mot Imberlot för att ärva högsta krigsbefälet.
För att vinna kampen mot ont.
Han skulle leda dom goda till slutet.
Vilket skulle ta ett tag för han kan bli väldigt gammal.
Hans mål var att bli mäktigare en orcherna det vill säga den onda fiendeklanen.
Därför fick ingenting gå fel nu.
Men det var en lång färd i den heta solen det skulle ta lång tid innan dom kom fram.
Det tog inte lång tid innan dvärgarna och hästarna behövde vila dom hade ju mycket tung rustning på sig.
Men armen hade mycket vatten med sig inte så mycket mat.
Dom hade ju självklart lite mat med sig annars skulle dom ju inte klara sig.
När solen gick ner stannade Tori och satte sig ner han sade
-här kan vi stanna tills imorgon bitti sen måste vi röra oss igen så försök att få mycket vila nu.
tio mannar får vara uppe och vakta åt gången. Först tio människor sedan tio alver.Dvärgar hade inte den bästa synen men det störde inte så mycket i strid dom klara sig utan den.
På morgonen blev dom väckta av alverna för att börja vandra igen.
Dom visste att dom hade en lång dag framför sig skulle upp för Miktala bergen och över, dom kunde inte gå runt det var för långt.
Högt uppe på Miktala bergen var det snö.Så om dom han upp skulle det bli en kall natt.
Det visste dom ju men endå gick dom för fullt för alla hade fått som uppdrag att fullfölja till Imberlot.
Dom fick gå i branta smala stigar hästarna var ju det jobbigaste det var ju svårt för dom att komma upp men det gick men dom blev självklart trötta.
Mannarna gick oavbrutet för man kunde inte vila där det var för farligt.
Tills gryningen då var dom halvvägs uppe men det fanns plats att vila där så dom övernattade och skulle fortsätta sin färd i den en meter höga snön med ca tjugofem minus grader dan efter.
Det kändes såklart underligt för där nere var solen brännvid på dagarna men uppe på bergen var det snö och iskallt.
Tori satt uppe hela natten med många andra men han satt inte för att han behövde utan för att han ville.
Tori satt och titta på den släta väldigt hårda snön och tänkte "det lär bli jobbigt imon" för då skulle dom vandra i snö hela vägen.
Men nerför bergen var det inte lika brant så det var ju bra men dom skulle nog inte hinna börja vandra neråt dagen efter det var för långt dom skulle nog få sova i snön en gång till sen.
Men dom måste kämpa och hålla ut.
Ger dom upp nu så finns det ingen återvändå.
Tori satt och skaka av kylan en liten stund han hade ju bara en skinrock på sig visst låter det mycket men i den här kylan nej.
Tori tittade upp och där såg han att solen började titta fram och beodrade att väcka alla.
När mannarna var vakna var det bara att börja vandra.
Tori hade ingenting runt fötterna dom var helt gråa och smutsiga och naglarna var ojämna och slitna.
Till slut började det spricka i huden han fick stora sår på fötterna men han fortsatte att vandra, varje steg dom tog blev det svårare att andas och mycket kallare.
Alla gick så fort dom kunde för dom ville komma fram snabbt.
Dom letade mest efter en torr plats att elda på.
Dom gick i flera timmar när solen började att gå ner så snabbade dom på lite för att dom skulle hinna så långt som möjligt dom hade kommit upp på bergen och vandrat där uppe en bitr mot ner vägen men han
inte gå neråt.
När dom lade sig för att sova fick tio vara uppe igen.
Dom satt där i blåsten och tittade mot vägen dom skulle gå.
Det var jobbigt att gå i den höga snön.
Men dom hoppades att dom skulle hinna bort från snön efter all vandring.
Många var trötta och slitna.
Deras svätt droppade ner på den släta snön.
|
|
|
|
