Hej igen. Förlåt att det har tagit tid än en gång, men det är så att jag får mina idéer på nätterna, och då finns det vissa i huset som tycker att man ska sova (vad nu det ska vara bra för ^^) så det blir liksom inte mkt tid över eftersom jag är totalt hjärndöd på dagarna. Men hur som helst, orkade inte skriva ur Bills synvinkel den här gången, det får bli nästa. Hope you like it.. Tack MuppJenny<3 som har läst och godkänt detta. Jag litar på henne xD
Del tjugoett – Ånger… vad är det?
(Sofia)
Jag hörde knackningen, nej min hörsel är det i alla fall inget fel på. Det var bara att jag inte ville träffa någon. Jag hade lyckats hålla mig undan från den psykstörda familjen hela dagen, och ville gärna fortsätta så dagen ut. Helst hela livet, men till och med jag förstod att det var omöjligt. Jag kunde lika gärna ha bett om att få ha ett kärleks förhållande med Dödingdamen. Meningslöst, helt enkelt.
Det hördes ännu en knackning, men jag totalt vägrade att höra den. Fattade de inte att jag inte ville ha med dem att göra? Fattade de inte att jag ville ligga kvar i min säng och dränka mig själv i självömkan precis som jag gjort hela dagen? Varför var alla såna totala idioter?
När en tredje knackning störde mina tankar ville jag bara dö. Jag orkade inte med det.
- Gå… mumlade jag och tryckte kudden över huvudet. Men knackningarna (som jag vid det laget misstänkte vara bankanden) hördes igenom och jag bestämde mig för att för alltid avsky personen utanför. Vem det än var, så ville denne mig något. Tydligen förfärligt mycket, för en sur Sofia, är ingen man går in till frivilligt.
- Men, gå! skrek jag ilsket och slängde kudden mot dörren.
Helt idiotiskt, egentligen. Som om kudden skulle få personen att försvinna. Nej, det enda som hände var att jag inte hade något att kväva knackningarna med. Så, när nästa knackning hördes, kändes det som om det lika gärna hade kunnat vara någon som stod med två kastrull lock och slog ihop dem precis vid mitt öra.
- Sofia! Sofia kom ut. Jag måste prata med dig! hördes en välbekant röst som bara gjorde mig på ännu sämre humör.
- Men dra Jessi. Dra åt helvete, fräste jag och struntade i om hon inte hörde mig. Det var hennes problem. Jag tryckte desperat igång TV:n bara för att slippa höra henne, men bilden som visades i rutan fick mig nästan att må illa. Jävla MTV! Varför spelade dem alltid sån musik man minst behövde?
Sprethåret, eller dödingdamen (kalla honom vad du vill) fyllde upp hela rutan och kort därefter kom klänningsmannen. Jag ville få bort dem. Helt och hållet. Jag ville tänka på vad som helst, utom dem. Vad som helst annat, men nu verkade det nästan som om deras egon eller vad man nu kallar det, förföljde mig. Kanske till och med hemsökte mig. De påminde mig alldeles för mycket om Gustav.
Men självklart, precis när jag fått fatt i fjärrkontrollen och just skulle trycka bort sprethåret (som hade dykt upp igen) var det istället Gustavs tur att fylla rutan. Han såg rakt in i kameran och genom glaset. Hans blick träffade mig hårt och ett tag trodde jag att jag skulle svimma. Men det gjorde jag inte. Istället rann tårarna i små floder nerför mina kinder.
Jag var säker på att det var något allvarligt fel på mig. Man kunde inte börja gråta för en sån här sak. Det gjorde man bara inte. Och allra minst jag. Vad hade jag att gråta för? Det var Gustav som stuckit ifrån mig. Det var hans fel. Allt var hans fel. Om han bara hade hållit tyst från början så hade inget av det här någonsin hänt! Aldrig! Aldrig!
Det var åtminstone vad jag försökte intala mig själv.
Det är ditt fel… Gustav hade aldrig sagt och gjort som du…
Det var som en viskning. En viskning som fyllde hela mitt huvud och stängde ute alla andra ljud. Alla knackningar som störde mig. Alla jävla ropanden. Bara den där viskningen som nästan fick mig att må sämre.
Jag försökte att inte lyssna. Jag försökte att tro på att rösten ljög. Det fanns ingen som helst sanning i påståendet. Jag hade bara sagt vad jag tyckte!
Inför Gustav och därmed sabbat alltihop… DU förstörde det. Du har bara dig själv att skylla…
- Sluta… grät jag fram och konstaterade därmed att jag var galen. Jag talade med någon som inte fanns. Det fanns en röst, men inte någon. Inte någon som gick att tala med.
Om du bara hade gett honom en chans istället för att vara så förbannat ytlig…
- Sluta! Sluta, du ljuger! Det är inte… det är inte sant, hävdade jag om och om igen genom tårarna, men till min förskräckelse upptäckte jag att det var jag som ljög. Viskningen var inget annat än mitt samvete. Men det kunde ju inte bara vara mitt fel, eller? Fan.
Det var mitt fel. Bara mitt fel. Vad hade jag sagt egentligen, och varför? Även om sprethåret var en riktig fjolla så var han ju Gustavs kompis. Jag borde ha förstått att jag sårade Gustav genom att såra hans vänner. Varför var jag så förbannat blond ibland?!
Men samtidigt… det fanns ingen som kunde säga åt mig vad jag fick och inte fick säga. Det hade jag i alla fall till mitt försvar. Det var ett fritt land. Men… Jag kanske hade överdrivit lite. En aning. Men inte mer. I alla fall om det var vad som gjorde att allt var förstört. Och så var det. Jävla skit.
Jag suckade och reste mig långsamt upp innan jag motvilligt började gå mot förrän. Jag öppnade den och mötte Jessis blick. Hon såg orolig ut.
- Sofi… hur är det egentligen? frågade hon. Jag tittade på henne en stund. Bara tittade. Hon var en spegelbild av mig själv i samma ålder. Och jag visste ju så mycket om vad som fanns bakom det där tuffa uttrycket i ögonen. Det fanns oro, sorg och längtan efter bekräftelse.
Plötsligt insåg jag att min lillasyster höll på att förvandlas och bli precis som jag. En som sårade den som betydde mest för en och som inte gick att lita på. En som bara spelade tuff för att hon inte visste något annat.
Utan att ens reagera eller tänka efter varför, så drog jag henne intill mig och tryckte hennes huvud mot min axel. Jag kramade om henne länge och hårt, rädd för att släppa taget. Ville inte göra henne till samma monster som jag. Samma freak.
Jag hade varit säker på att hon skulle dra sig undan och se på mig som om jag var dum i huvudet eller liknande, men till min förvåning stannade hon kvar. Tryckte sig själv hårdare mot mig och kramade hårt om mina axlar.
Jag vet inte hur länge vi stod så, men det var ett tag. Och jag kände att det behövdes. Både för hennes skull, och min.
såja, när ni har läst hit kan ni väl ändå kommentera också? :) pleease? Kramar Jamie <33
|
| Kommentarer - (Snittbetyg: 5) |
sandruskapuska - 2 dec 08 - 06:02- Betyg:  |
| naaaw<3 |
| foreversacred - 22 mar 08 - 13:10 |
| naw fortsätt så |
| BlodRosen - 29 jan 08 - 17:16- Betyg: |
| Jätte superduper braa! |
| Solstorm - 25 jan 08 - 19:51- Betyg: |
| ååh, du skriver så grymt BRA <333 |
| eddra - 24 jan 08 - 20:13- Betyg: |
| jäätte jätte bra!! |
| turbo001 - 24 jan 08 - 18:24- Betyg: |
| guuud vad brrrrrrra |
| SabbePabbe - 23 jan 08 - 07:16- Betyg: |
| bravo!! Du skriver helt underbart! Skriv meer nuu! |
| Mp3 - 22 jan 08 - 23:16 |
Älska älska älksa älksa miiiig älska denna novell .) <3<3
Und jag håller med dig. Det ÄR på natten som allt ploppar upp å som du sägert så finns det visst folk som tycker att man ska sova då, vilket jag anser att är onödigt. Men ritkgit ritkgit bra :) <3<33 |
| chulia - 22 jan 08 - 18:39 |
Ifos95: Haha, varsågid då :)
Mangasagan: Visst är det jobbigt att få ideer på natten? och så får man inte skriva... -.- *suck* men TACK så jätte mycket ! :D
woops: aw, tack. Jo, iallafall efter alla era kommentarer<3 |
| woops - 22 jan 08 - 17:17 |
| Sådär sjukt bra att man inte vet vad man ska säga. Men du förstår att det är jättebra, eller hur? <3 |
| Mangasagan - 22 jan 08 - 17:04- Betyg: |
Så sjukt bra<3 Får också mina idéer på natten xP¨
Vill ha meeeeeeeeeeeer av den här!! Den här novellen är en av mina favoriter :) och du är en av mina favorit novell skrivare :D xD
<3<3<33 |
| Ifos95 - 22 jan 08 - 16:09- Betyg: |
Tack.
Som jag har längtat efter denna del.
Tack.
<3 /Kitty |
| chulia - 22 jan 08 - 08:37 |
Tonks: tack! :D
Niice: tack!:D
mikaelanystrom: Haha xD Gustiiii. hrm.. nja, tänkte hålla mig till Sofia och Bill, men alltså... :) man vet ju aldrig vad som händer Ja, det är sjukt jobbigt, men nu har jag börjat skriva in i mobilen (eftersom den äntligen fungerar) så jag kan skriva i skolan också, om jag kommer på ngt. Hoppas det blir bättre så, och btw så är nästa del nästan klar. Bara ett litet stycke till och sen så :P Tack :)<3
JennnyJ: Maooh, men du, det var inte DEN HÄR delen jag behövde hjälp med xD det var nästa o.O men haha okej. tacktack :) Hälsa Johannes från systrarna, gratta och så. Hadebra själv och bli inte sjuk!!<3 |
| JennnyJ - 22 jan 08 - 07:14- Betyg: |
GAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAH!
od du sa att du behövde hjälp me den här?! DU KLARADE DET! :D
Detta va bättre än vad jag klurade ut medan jag låg o lyssna på Affe x)
Du ÄGER på det här systra mi! :D
Men nu e de skridskor :S :| ... o jag har onte i halsen, TÄVLING i helgen (i VÄSTERRÅS! :D) o då får jag ju inte va förklyd =/ ... Men ha det Huperbra sötnöt, o sorry för att jag inte kunde stanna uppe längre igår.... Men ha det bäst Julia-Jamie-James-Dekk-Pota-Potter-Took <3 |
| mikaelanystrom - 22 jan 08 - 07:14- Betyg: |
SKIIIIT BRA! Men jag vill ha i Gustavs synvinkel * hundvalpsögon *.
Du är som jag, jag får också mina ideer på natten. De kan vara rätt jobbigt bland eller hur? När man som mest vill sova så kommer bara nya och nya saker och jag måste skriva upp dem innan dem försvinner xD Så är det iaf för mig.
Men skriv mer och snälla snart:D?! |
| Niice - 22 jan 08 - 07:01- Betyg: |
| ASBRAAAAAAAAAAAAAAA! (som vanligt) (YYY) |
| Tonks - 22 jan 08 - 04:59- Betyg: |
| feeeeettt bra ! som vanligt !:D:D:D |
| chulia - 21 jan 08 - 22:45 |
tjoh: Tack!
Fortess: naaw <3 det är INTE ditt fel bäverbananpaprika <33
tomatface: ooops... :S mer påväg xD |
| tomatface - 21 jan 08 - 22:14- Betyg: |
| hålle rmed svartis ;) |
| FortessOfTears - 21 jan 08 - 22:12- Betyg: |
DIN UNDERBARA JÄVLA MÄNNISKA! :O
Nu tror ju jag att jag är Sofia som har gått och pajat allt bara för det.
Haha, vad jag menar är att du skriver levande ^^ x)
Men det här är helt sjukt bra, me likey <333 :D |
| chulia - 21 jan 08 - 22:11 |
| RedTears: ååh du fattar inte hur glad du gjorde mig nyss! *jag är hedrad* men gud vad skönt att du kan läsa och tänka att det inte är TH. Det är liksom det jag hoppas på. Att folk kan se dem som vanliga människor eller ngt annat band, eller om de vill, som Tokio Hotel. så Tack! Tack för din kommentar, den betydde mycket! |
| tjoh - 21 jan 08 - 22:10 |
| sååå bra! :) |
| RedTears - 21 jan 08 - 22:07 |
Bra skrivet :) kommenterar det här också som jag brukar på dom andra få th noveller jag läser xD
Att jag inte är särskillt förtjust i th men endel noveller är bra :) Och din är en av dom:)
så känn dig hedrad XD DU är härmed utvald till en av RedTears favorit TH novell :) Som du skriver jätte bra och jag försöker intala mig själv att de inte är TH utan bara vanliga människor och de funkar:) BRa skrivet:) MERA:D |
| chulia - 21 jan 08 - 22:04 |
Svartiris: oops..bäst att fortsätta då xD hah
prickigthallon: wiie sötunge <33 tack
heartbeat: aw<3 taacksi (:
Ciissii: Tack :) haha japp, jag ska. |
| Ciissii - 21 jan 08 - 21:57- Betyg: |
| Sjukt bra, går bara att älska! Fortsätt! |
| prickigthallon - 21 jan 08 - 21:50- Betyg: |
Wiiiiiie :D
HAPPINESS :D:D:D <333333
SEPEBRA :D:D
Puss på nötensnos<3 |
| svartiris - 21 jan 08 - 21:47- Betyg: |
| du är så död om du inte skriver fler delar snart... Bara liten påminnelse... |
