TH novell . - 1 |
Okej jag blev lite sugen på att skriva om Tokio Hotel när jag läste chulias noveller om dem . Bara så ni vet jag kan nästan ingen om TH ! Så jag hoppas det blir bra ^^ / Kraamar T
"LANA! DAGS ATT GÅ UPP!"
Jag stönade och rullade ner från sängen och ner på golvet. Därifrån kröp jag fram till dörren, öppnade den lite och skrek:
"JAG KOMMER!"
Sen stängde jag den igen med en smäll. Jag tog mig upp på benen och gick fram till min garderob. Den var tom.
"Fan också !",
Jag sprang ner till köket där min mamma hade gjort iordning frukost.
"Morgon, vill du ha ägg?" frågade hon och höll fram en äggkopp.
"Var är mina kläder?", frågade jag surt.
"Ja, om dom inte ligger på golvet eller i garderoben så är dom nog i tvättstugan."
Jag stönade högt och sprang ner i källaren.
På en tvättlina hängde en kort vit kjol och ett svart linne. Resten var i tvättmaskinen som var körde på för fullt. jag drog av mig min t-shirt och bytte till kjolen och linnet. Sen sprang jag upp till badrummet och borstade tänderna och satte på ett lager smink.
"Ville du ha ägg?" frågade mamma igen då jag kom in i köket.
"Nein. Jag är inte hungrig."
Mamma suckade och ställde tillbaka äggkoppen i skåpet igen, sen granskade hon mig från topp till tå innan jag satte mig vid bordet.
"Ska du verkligen ha på dig det där?"
"Mutti! Jag får ha på mig vad jag vill, jag är faktist 17."
"Men du är fortfarande omyndig, och varför pratar du tyska?", frågade hon.
"Kanske för att jag läser tyska i skolan, och kanske för att vår tyskalärare säger att vi ska prata så mycket som möjligt hemma.", sa jag ironsikt.
"Inte den tonen till mig unga dam!"
Jag suckade igen. Mamma förstod verkligen inte mycket.
"Jag drar nu."
"Ska du inte...?" , började mamma.
"Nej. Jag är inte hungrig."
När jag såg mammas besvikna min, gick jag fram och kramade om henne.
"Jag älskar dig mamma, bara så du vet."
Hon log.
"Jag älskar dig också gumman, och ja, jag vet." Hon kysste mig på kinden , sen tog jag min väska och gick.
Det var inte långt till skolan, 10 minuter att gå bara. Och vägen dit var den vackraste om man visste vart man skulle gå. Jag såg andra ungdommar , men istället för att gå rakt fram som dom gjorde, vek jag av åt höger. Vågorna slog mot stranden när jag gick på den lilla stigen vid stranden. Vinden slog emot mitt ansikte och när jag andades in luften kände jag mig fri. Jag kollade ut på havet och fick se en svan, följ av 5 små svanungar. Jag log för mig själv.
"Var har du varit?", frågade min vän Jonna när jag kom till skolan 10 minuter senare.
Jag svarade inte utan gick direkt till mitt skåp. När Jonna några sekunder efter dök upp framför mig igen var jag tvungen att svara.
"Jag tog en genväg."
"Utan mig?", Jonna lät besviken. Men jag visste att hon skojade. Jag stängde igen skåpet.
"Förlåt!Lilla gumman jag ska aldrig lämna dig igen!" Jag kramade om henne hårt och hon mig. Sen började vi skratta, fölk kollade på oss men vi brydde oss inte.
Jag öppnade skåpet igen och tog ut mina SO böcker.
"Det är fest hos Jocke i helgen, ska du med?", Jocke var skolan populäraste kille, och Jonnas pojkvän.
"Nej , jag har ju sagt att jag ska åka till Tyskland."
"Du sa att du aldrig skulle lämna mig igen! Och vad fan ska du göra i Tyskland!?" , sa Jonna nyfiket.
"Jag...jag ska ju dit och hälsa på farmor."
Jonna rynkade pannan.
"Jag måste prata med dig nu, på toaletten.", sa hon och tog tag i min hand och drog iväg mig så hårt att jag nästan tappade böckerna.
"Stick härifrån." fräste Jonna åt några tjejer då vi kom in på toaletten. Dom gick därifrån snabbt.
"Vad är det?" frågade hon mig då vi var helt ensamma.
Jag kollade underligt på mig.
"Din farmor är död! Jag vet det , och förra gången sa du att du skulle hälsa på dina kusiner.", fortsatte Jonna allvarligt.
"Det är inget!", envisades jag.
"Lana, vi har varit bästisar sen vi låg på BB. Jag känner dig! När det gäller känslor är du som en öppen bok.
Jag suckade djupt.
"Okej. Jag ska berätta."
Jonna hoppade upp på bänken.
Jag suckade igen.
"När jag var 1 år. Stack min pappa till Tyskland, han lämnade mig och min mamma för en yngre tyska. Jag har försökt att leta upp honom enda sen jag var 14, och nu har jag hittat honom! Jag har hittat han Jonna!" Jag kände mig stolt, och lättad över att jag hade berättat detta för henne, och inte till någon annan.
Jonna såg medlidande ut. Hon hoppade ner från bänken och kramade om mig, hårt.
"Jag visste inte, förlåt.", viskade hon till mig.
"Det var inte ditt fel." viskade jag tillbaka och en tår rann ner för min kind.
Jonna drog sig ifrån mig men släppte inte mina händer. Hennes ögon var tårfyllda.
"Jag följer med dig." , sa hon.
"Nej, jag måste göra detta själv." Jag ljög. Jag ville inget hellre än att hon skulle följa med och stötta mig.
"Jag följer med. Vi håller ihop."
Jag kunde inte hindra mig längre. Jag grät, Jonna grät. Vi kramades.
"Jag älskar dig. Förstår du det? Du är min bästa vän och jag lämnar dig inte!", grät Jonna i min famn.
"Du är min bästa vän också!"
När vi hade slutat gråta och torkat bort mascaran som runnit ner för kinderna suckade jag överdrivet högt.
"Vad är det nu?" , frågade Jonna.
"Jag bara tänker på att nu måste jag stå ut med dig i några veckor!", sa jag.
Jonna kastade ett blöt papper på mig och vi började skratta.
Jonna fiskade upp sin mobil ur fickan.
"Shit! Vi är 10 minuter sena!"
"Fan!"
Vi sprang ut från toaletten och igenom korridoren tills vi kom fram till sal 204.
Jonna öppnade dörren försiktigt,
"Ursäkta om vi är sena." sa vi båda två och gick in och satte oss på våra platser.
"Det gör inget." sa vår lärare Tobias. Det var faktist Jonnas äldre bror.
"Vaddå gör inget? Dom är 10 minuter sena för fan! Om jag kommit sent hade jag fått kvarsittning direkt !"
Alla vände sig mot Jocke. Han verkade nöjd. Han älskade att ha uppmärksamhet.
"Det var bara 10 minuter Jocke."
"Va fan det är bara för att hon är din syrra!" utbrast han.
"Håll käften!", skrek Jonna åt honom.
"Jonna! kan alla vara tysta så att vi kan forstätta med lektionen?"
"Vi sticker nu! På en gång!", sa Jonna när vi var ute på rast.
"Vad menar du?" frågade jag. Självklat visste jag vad hon menade men jag ville spela dum.
"Till Germany såklart! Vi sticker hem till mig, hämtar pengar, packar väskan sen drar vi till dig, hämtar pegar, packar väskan, sen till tågstationen!"
"Jag vet inte. Jag vill inte bara lämna mamma."
"Kom igen Lan! Din mamma kommer säkert förstå!" Hon kollade på mig med sina övertygande hundögon.
"Du vet att dom ögonen får med mig på vad som helst! Men vad säger dina förldrar?"
"Äsch...dom har fullt upp med skillsmässa. Dessutom har jag sagt att jag sover hos Jocke ihelgen."
"Men kommer inte någon att märka om vi bara går hem?", jag var alltid den som tvekade.
"Vi får gå hem om vi vill! Vi säger bara att vi jobbar hemme. Jag går och fixar allt nu. Gå hem och packa, jag kommer till dig med mina saker senare."
Hon sprang iväg mot skolan med sitt fuskblonda hår efter sig. Jag hade alltid varit avundssjuk på hennes utseende. Hennes långa hår, de perfekta blåa ögonen.
Jag började springa hem. Jag tog den vägen som gick snabbast den här gången. Alltså inte strandvägen.
"Hallå?", ropade jag när jag kom in. Ingen var hemma. Jag rusade upp på mitt rum, såg att mamma hade hängt in kläder i garderoben, packade ner kläder smink och pengar som jag sparat sen jag var 15. Jag skrev en lapp till mamma där det stod:
Jag sover hos Jonna, vi ska åka och hälsa på hennes släktingar i småland. Ring mig om det är något.
Älskar dig
Lana
Jag hatade att ljuga för mamma, men detta kändes rätt. Jag bytte om till ett par fotbolls shorts , men behöll mitt svarta linne på.
Efter några minuter kom Jonna inrusande.
"D-dom gick p-på det!", flämtade hon. "Ska vi dra?"
Vi tog cykeln in till tågstationen. Jonna skjutsade mig, det var hon som var bäst på det.
"Jaha, hur ska vi ta oss till Tyskland?", frågade jag förvirrat då vi stod och kollade på tågtiderna.
"Typ, om vi tar ett tåg till Damark, och sen så liftar vi till någon som ska till Germany. Eller?" , svarade Jonna.
"Kan man ens göra så?"
Innan hon hann svara hördes en röst bakom dom.
"Ska ni till Tyskland?"
Det var en kvinna som pratade engelska med tysk brytning.
"Yes.", svarade vi i kör.
"Ohh Good ! Då kan ni åka med mig. Jag har varit på sverige besök, och ska hem nu . Får jag säga att jag inte är så imponerad?" hon skrattade till. Jag och Jonna kollade på varandra.
"Jag har bilen parkerinen, jag skulle bara in och köpa varnkorv. Vill ni ha?"
Kvinnan hade ett vänligt utseende, och verkade rik. Om man fick dömma efter kläderna.
Jag och Jonna satte oss på en bänk medans vi väntade på kvinnan.
"Fattar du vad vi gör nu?", sa jag efter en stunds tystnad.
"Ähm...åker till Tyskland?", svarade Jonna korkad.
"Vi liftar med en främmande kvinna! Hon skulle kunna vara en seriemördare!"
Jonna skrattade.
"Ja , jag tycker hon ser snäll ut." ,sa Jonna.
Kvinnan tog kom ut från pressbyrån med tre varmkorvar i handen. Hon log och gav två korvar till mig och Jonna.
Dom sa tack och Jonna började genast äta , men jag var lite misstänksam.
"Ska vi åka då?", frågade kvinnan snällt.
"Go for it!" , viskade Jonna till mig. Jag var lite orolig, men jag kom och tänka på hur viktigt det var att få träffa min pappa så jag nickade.
Kvinnan som hette Christel, var väldigt pratglad, och efter ett tag började jag lita på henne. Precis som Jonna sa verkade hon snäll, och ingen seriemördare. Efter några timmars bilfärd var vi tvungna att stanna och tanka.
"Lana kan du följa med mig in?", frågade Christel mig, när vi hade full tank igen.
Jag kollade på Jonna som ryckte på axlarna in jag gick in på bensinmacken.
"Får jag fråga varför ni ska till Tyskland?", frågade hon när vi kom in.
"Vi ska hälsa på Jonnas mormor." ljög jag. Christel skrattade.
"Sweetie , Jonna verkar för förvirrad för att det skulle vara hennes idé att åka hit. Du behöver inte berätta för mig. Vi har ju precis träffats."
Det var något med Christel som gjorde att jag litade på henne mer än jag någosin litat på någon annan.
"Ja ska träffa min pappa.Han lämnade mig och mamma när jag var 1 år. "
Christel såg medlidande på mig.
"Jag är ledsen."
Hon såg in i mina bruna ögon. Jag log.
"It's not your fault."
VI gick ut till bilen igen.
"Varför tog ni sån tid?" frågade Jonna när vi kom fram.
"Ta det lungt vi var bara borta i några minuter!"
10 minuter efter det vad vi på vägen igen. Jonna hade somnat där bak, och jag satt och tänkte på vad jag skulle göra när vi kom fram till Tyskland.
Ögonlocken blev tyngre och tyngre, och till slut orkade jag inte hålla dom uppe längre.
Hoppas verkligen att det blev bra !
|
| Kommentarer - (Snittbetyg: 4.6) | Sassa38 - 9 mar 08 - 19:45- Betyg:  | | Kan ju bara säga att jag är glad att jag började läsa den, men sur över att jag började först nu ^^ | | julia_love - 23 feb 08 - 13:00- Betyg: | | Super! | | xXThisIsMyWayXx - 5 feb 08 - 18:17- Betyg: | | Super, ska läsa nästa del NU!!!! | Solstorm - 24 jan 08 - 13:38- Betyg:  | Verkar jättebra jue :D
Men eeey, jag veeeeeet: Hennes pappa lämnade ju dem för en yngre tyska (?), och eftersom det här då är en TH-ff, så kan den tyskan vara Simone, och så kan Lanas pappa vara pappa till Bill och Tom Kaulitz också.... Eller nåt xDxD ahah, nä, jag vet inte.
Men hursomhelst, så skriver du bra! | | Mp3 - 22 jan 08 - 19:56 | | Braigt :) <3<3<3 | | Mangasagan - 21 jan 08 - 17:46 | | Jättebra:D Vill ha fortsättning:) | | prickigthallon - 21 jan 08 - 17:46- Betyg: | | :D Wiiie, jättebra :D | | JennnyJ - 21 jan 08 - 16:01- Betyg: | | Braaa! :D ... oooh, jag veeeet jag veeeet jag veeet vem de ääär! (lilltån serru xD) ... men eeeeeh, MER NU?! :D <3JvJ | | SaraMikaela - 21 jan 08 - 15:43 | Du skriver väldigt bra :)
Håller också på att följa N.tonks och hogwarts hemligheter,
och jag ska nog följa den här historien med, mycket bra!
Fortsätt såhär :D :D | | Ciissii - 21 jan 08 - 15:41- Betyg: | Jag håller med dom andra att det gick lite snabbt men annars
jättebra :D Fortsätt! | | TokioHotel4ever - 21 jan 08 - 14:56- Betyg: | | håller med Ifos95 att det gick en aning snabbt, men annars jättebra, längtar efter nästa del! :D//felicia | | Ifos95 - 21 jan 08 - 14:07- Betyg: | Det blev jättebra!
Lite snabbt gick det kanske men annars jättebra. Du får
en 4 för att det gick lite snabbt.
Jag längtar till nästa!
<3 /Kitty |
|
|
|
