Fina Flickor Part Two (del tio) |
Del tio. And i can’t help but watching you fall to pieces, hoping you’ll make it through
Trots att lakanen är svala känns hela jag febervarm.
Som om jag är sjuk.
Men nej, det är bara alla känslor i mig som spökar. Få bort de. De gör ont.
Jag tar tag i den ljuslila kudden, som antagligen är stoppad med något sällsynt dun, och trycker ner den över huvudet, för att sedan frustrerat kasta den i väggen. Det enda den åstadkommer är ett litet pysande ljud. Så svagt att man bara hör det om man lyssnar noga.
Jag reser mig upp, stödd på armbågen och låter ögonen svepa igenom det lilla rummet jag ligger i.
Gästrum.
Jareds pappas sommarhus var precis så litet som Jared förklarat. ”Men det används bara som tillflyktsort när han ska bort från verkligheten och behöver öva på roller”
Vem vill inte bort från verkligheten ibland?
Jag sparkar av mig de klibbiga pyjamasbyxorna och reser mig upp, placerar mina bara fötter på trägolvet.
Mina händer famlar över väggen tills jag hittar lysknappen och rummet fylls av ett dunkelt sken. Jag tasar fram till dörren och skjuter upp den, sakta så att den inte ska knarra, jag vill ju inte väcka Jared som ligger i rummet bredvid. En tunn gipsskiva skiljer våra andetag åt. Och så ska det förbli.
Inte
Komma
Nära.
Och jag har redan låtit honom komma alldeles för nära.
Alldeles för nära.
Varför skulle mina ögon annars flacka när han frågade om jag ville sova ensam?
Med alldeles för hög puls tassar jag ut ur rummet, och försöker i den kolsvarta stugan orientera mig till köket. Tillskillnad från de flesta hus jag brukar vistas i är det enbart trägolv i stugan, vilket inger någon slags form av trygghet. Dumt va?
Att sånt golv som egentligen bara ger flisor kan kännas tryggt.
Men det är i alla fall inte lika kallt som marmor.
Jag bestämer mig för att det rummet som varken är toaletten eller det rum Jared sover i rent teoretiskt sätt måste vara köket, eftersom det inte finns några fler rum.
Jag drar lite i mina trosor och känner hur mina ben börjar darra lite smått. Var inte jag varm för vara några minuter sen?
Jag styr steget in i det jag tror är köket, och en liten gasspis talar om för mig att jag har hittat rätt.
- Jen?
Hans röst låter snabb, och samtidigt lite orolig.
Jag snurrar runt och möter hans nyvakna blick, samtidigt som jag blir pinsamt medveten om att jag enbart har ett genomskinligt linne och ett par trosor på mig.
- Jag…Vill ha te.
- Och du förstår inte hur spisen funkar?
Jag skakar på huvudet och han ler, rufsar om i mitt hår och vänder sig sedan mot spisen, fyller en kastrull med vatten och sätter sig sedan på köksbänken. Dinglar med benen.
Jag har aldrig riktigt kunnat göra så. Mina ben är för korta. Räcker inte riktigt till.
- Kan du inte sova? Undrar han och vänder sina ögon mot mina.
Jag nickar, trots att jag vill skaka på huvudet.
- Kan inte jag få sova hos dig? Viskar jag ner i bordet.
Hans ögon speglar förvåning. Äkta förvåning.
- Visst.
Han stänger av plattan, som om han direkt förstått att jag inte alls ville ha te utan att det bara var en sån där sak som jag sa.
Jag drar i linnet, som om det bara därför kommer dölja min kropp. Utan att vänta in honom öppnar jag dörren till hans rum och kryper upp i sängen.
Jag konstaterar att han gav mig rummet med den finaste sängen i. Fast ändå känns den här så mycket bättre. Kanske för att den fortfarande är varm efter hans kropp. Och luktar som Jared. Sommaräpplen.
Han kommer strax efter mig, lägger sig på behörigt avstånd. Som om han vill få mig att förstår att nej, han tänker inte tränga sig på. Han väntar.
Och just för att han inte förväntar sig det kryper jag tätt intill honom, lägger huvudet över hans hjärta. Känner hur hjärtslagen upptar mina öron.
Just nu vill jag känna trygghet och just nu finns han där.
Utan att säga ett ord börjar han leka med mitt hår.
Som om det var mycket värdefullare än de ihopsatta celler det är.
- Vad tänker du på? Hans ord mumlas in i mitt hår, och får mina nackhår att resa sig.
Jag vet vad det rätta svaret är, jag vet hur jag får 100 poäng.
Men vem har sagt att jag vill ha 100 poäng?
- Sebastian.
: det kommer om melanie, maureil, sebastian och robbie, det tar bara ett tag ^^
kommentera !
|
| Kommentarer - (Snittbetyg: 5) | sandruskapuska - 18 maj 08 - 10:31- Betyg:  | | nej, inter sebastian, nu pajar hon säkert allt mellan dm <3<3<3 | | darkestnemesis - 24 jan 08 - 21:59 | | mer, mer, mer! | | Miccq - 22 jan 08 - 14:44 | Jag blir så jävligt glad när en ny del kommer!
du borde satsa på att bli författare .__. | | hannasteberg - 22 jan 08 - 12:55- Betyg: | du skriver heelt underbart. vet att jag har sagt det förut,
men det är verkligen så!! <3 | | prickigthallon - 21 jan 08 - 17:28- Betyg: | | Iiiik <333 KÄRLEK på dig för att du skrev <3333 | | Rosapapper - 21 jan 08 - 11:03- Betyg: | | Iwww så bra :D Jag älskar verkligen den här novellen. Fy, så bra du skriver :D | | cissilarsson_ - 21 jan 08 - 07:54 | | Du skriver bäst på hela dikta!:D:D | | glasbubblan - 21 jan 08 - 02:41 | brabrabra!!! dettta var super bra du!!!
och ja, jag gillar slutet, det var så otroligt
överraskande, lysande och utstående mystiskt!!
gillar det verkligen verkligen mycket du!!
som alltid blir jag glad av att läsa de du skriver!!!
och jag väntar på att få höra om de andra!!XD |
|
|
|
