Mina ögon är tomma för dig - Så började det [1] |
(Jao, här är alltså en liten inblick i hur de möttes. Kommer en fortsättning på originalet när den här e klar! Och de pratar alltså engelska…)
*2 år, 8 månader sedan*
(Ayumi)
”Nein Bill, komm hier!” ropade hon irriterat, och såg en annan person, helt fel person, rycka till. Den Bill hon ropat efter däremot struntade i henne, med arga steg började hon gå bort mot trädet.
”Du vet att du inte får klättra i träd för din mamma,” sa hon med spelat arg röst, dock var hon lite irriterad. Vant lossade hon hans små händer om trädgrenen och höll om honom med den andra.
”Släpp ner mig!” skrek han och bankade på henne när hon bar bort den 3-årige killen till lekplatsen. Hon satte sig på bänken och höll honom framför sig.
”Bara om du lovar att stanna här,” förmanade hon, han nickade och hon släppte honom. Inte förrän då märkte hon att den andra killen satt där.
”Du skrämdes,” sa han roat. Hon kände igen både killen och rösten, men insåg att det var för otroligt för att vara sant och släppte det.
”Förlåt, inte meningen.”
”Nej, blev nog inte särskilt rädd heller,” skrattade han och Ayumi kunde känna hur hennes mungipor drogs lätt uppåt. Det måste vara något speciellt med den här killen, tänkte hon, som fick henne att le.
”Vad heter du?” frågade han och avbröt henne i sina funderingar.
”Ayumi,” svarade hon och kunde nästan höra följdfrågan.
”Oj, var är du ifrån?”
”Sverige,” kontrade hon, med kort röst, dock dök leendet upp snabbt igen. ”Fast Japan från början.” Det var svaret han sökt och han log mot henne.
”Okej, jag är Bill.” Ayumi kände det som om luften gick ur henne, även om man inte var ett fan, kändes det ganska konstigt att inse att man satt bredvid en av Europas mest kända tonåringar. Han måste ha sett något i hennes ansikte för han fick ett förbryllat uttryck.
”Vad?” Ayumi kunde inte hålla det inne längre, utan började skratta. Han tittade förbluffat på henne, och till slut kunde hon samla sig.
”Inget, jag menar bara. Du tar ut din piercing och byter till och med ögonfärg. Men så presenterar du dig med ditt vanliga namn, vad är poängen?” Hon flinade glatt åt hans ställda min.
”Är det SÅ tydligt?” Hon nickade och fick en suck som svar.
”Tänker du börja skrika?” frågade han och hon skakade på huvudet. ”Vill du ha en autograf eller något?” Hon skakade på huvudet igen.
”Nej, jag lyssnar inte på er,” sa hon och log ett finurligt leende.
”Jaha…” Kom efter ett tag. ”Öh, okej. Vad lyssnar du på då?”
”Haha, inget jag tror att du känner till.”
”Du kan ju kolla?” Det var något med honom som fick Ayumi att le oavbrutet och det var hon tacksam för, trots att han inte hade någon aning om den skillnad han gjorde på henne.
”An café, Moi dix mois, [moa di moa], Alice Nine och lite annan Japansk musik,” svarade hon.
”Du hade rätt, ingen aning,” flinade Bill tillbaka. Hon skulle precis svara när en svag ryckning i hennes byxben vände hennes blick neråt.
”Bill hungjig,” sa den lille Bill ynkligt. Ayumi log glatt mot honom.
”Du tycker jag att vi går hem och äter. Börjar bli dags nu,” svarade hon glatt och lyfte upp honom. Sedan vände hon sig mot den andre Bill.
”Ska gå nu, trevligt att träffas.” Hon började gå bortåt, och när hon satte ner den protesterande Bill så att han fick gå själv hörde hon en röst bakom sig.
”Kan jag få ditt telefonnummer?”
(Wie, tycks? Tyckte att det behövdes en sån här, händer ju inte så mycket i vanliga nu ändå…)
|
| Kommentarer - (Snittbetyg: 4.7) | Mangasagan - 21 jan 08 - 15:43- Betyg:  | Jättebra:D Kul att få veta hur de träffades:D
Meeer!!:D<3 | | Mp3 - 20 jan 08 - 22:58 | | jätte jätte bra :D <3<<3 mig gilla denna novell :D <3<3 | | Solstorm - 20 jan 08 - 21:01- Betyg: | Kul att få veta lite hur de träffades:)
Du skriver verkligen skitbra, som jag nog sagt några gånger nu ^^ :P <33 | saraelskarbecca - 20 jan 08 - 20:54- Betyg:  | Vad bra <3 . jag har inte läst hela novellen än , jag ska göra det nu
men eftersom alla dina noveller är bra så är den hära
säkert lika bra <3 |
|
|
|
