Mina ögon är tomma för dig [kapitel 4] |
*En oönskad fråga*
(Ayumi)
En halvtimme senare satt hon vid ett bord på McDonalds långsamt ätandes på sin baguette. Svaga fnissningar bakom ryggen på henne fick henne att vända sig om. Där stod tre tjejer i fjortonårsåldern som ömsom tittade på henne, ömsom viskade med varandra.
”Är det du som är Bill Kaulitz flickvän?” frågade den ena efter ett kort tag. Ayumi suckade, den frågan hade redan kommit ett par gånger på resan hit, och helst skulle hon inte vilja höra den igen.
”Nej, inte längre.” Sanningen, den som hon flytt från så länge, nu gav hon bort sanna ord till vem som helst. Tjejerna fnissade lite till.
”Varför?” frågade samma tjej igen, Ayumi blängde ilsket på henne och vände sig sedan om till sin baguette igen. Efter ett tag försvann fnissningarna bakom hennes rygg och hon antog att de gått sin väg.
”Shiawase nante tsudzukanai koto…” Hon insåg att hon verkligen måste ändra sin ringsignal, den fungerade inte alls ihop med hennes humör. Med en suck tog hon upp mobilen ur fickan och svarade utan att titta efter vem det var, hon ville inte veta.
”Ayumi…”
”Var är du?” Hennes kompis smått panikslagna röst lugnade Ayumi.
”Vem berättade?” kontrade hon, Nea verkade lugna sig lite.
”Gustav…” svarade hon, nu med lugnare röst. Ayumi var inte förvånad, klart Tom eller Bill berättat för Gustav, som i sin tur berättat för sin flickvän.
”Sverige,” svarade Ayumi sedan. Hon kunde höra Nea dra efter andan.
”VA?”
”Ja, säg inget. Snälla?” bad hon, och hon visste exakt hur vännen bekymrade ansiktsuttryck såg ut just då.
”Okej då… Men varför?”
”Hemligt. Snälla, jag kan inte berätta, okej?” Nea suckade som svar.
”Jaja, tänker du komma tillbaka?”
”Nej.”
”Ayumi…? Vad är det du håller på med?”
”Fråga Tom.” Ayumi lade på för att slippa fler frågor. Hon visste att det INTE varit en bra idé att säga så, att hon skulle fråga Tom, men hon orkade inte mer. Långa, något mörkhyade fingrar lekte över mobilens knappar in hon slutligen knappade in ett nummer och satte telefonen till örat.
(japanska)
”Shouji Urashima.” Hördes en grov mansröst i andra änden.
”Hej, det är Ayumi.” Det blev knäpptyst.
”Jaha, har du kommit hem?” frågade hennes pappa efter ett tag.
”Ja, snälla kan jag få bo hos er ett tag? Bara tills jag hittat ett eget ställe…” bad hon.
”Visst, men vad hände med den där killen? Och borde du inte ha tänkt på det INNAN du åkte tillbaka?”
”Lång historia, kan ta det när jag kommer fram. Ska bara ta bussen, ses sen. Älskar dig pappa!” Hon lade på igen, nu efter ett betydligt trevligare samtal. Hon hade saknat sina föräldrar under de tre åren hon bott i Tyskland. Två minuter senare stod hon på Knutpunktens bussterminal och väntade på buss nr. 7, som skulle ta henne hem till sina föräldrar.
(Bill)
Han förstår fortfarande inte, han förstår inte alls. Varför lämnade hon honom? Var två och ett halvt år tillsammans helt plötsligt inte värda någonting? Han hade ju märkt lite på henne, ögonen, som förut varit så fulla av liv, nu helt tomma. Men han hade ju aldrig kunnat tro att hon skulle lämna honom därför. Var inte hennes ögon tomma på grund av det? På grund av alla Jävla fans som trakasserade henne dygnet runt, alla journalister som följde vartenda steg hon tog, även när hon var själv. Alla mordhot, slag, allt det. Var det därför hon lämnat honom? Han visste att han skulle sluta med musiken för henne, ge upp Tokio Hotel, allting, bara för att få vara med henne. Och han visste att hon skulle ha sagt något till honom, om hon mådde dåligt. Varför hade hon försvunnit? Lämnat honom och bett honom att GLÖMMA HENNE, hur korkade fick man vara? Aldrig att han kunde glömma henne, hon hade en plats i hans hjärta, för alltid. Och den där jävla skiten om bilder och musiken, hon hade ju för fan lämnat Honom, inte tvärtom. I så fall hade han förstått henne, men nu… Nej, men trots allt kunde han inte vara arg på henne. Även om han försökte så gick det bara inte. Han var nog trots allt tvungen att försöka komma över henne, en slutsats som högg till i bröstet på honom. Han skulle aldrig få se henne igen, konserter var uteslutna, hon gillade inte musiken. Hon skrev att han inte fick leta, och att han aldrig skulle lyckas. Hade hon åkt hem? Och i så fall, betydde Hem för henne Sverige eller Japan? Han mindes första dagen han träffade henne…
|
| Kommentarer - (Snittbetyg: 5) | ThisIsJustMe - 24 jan 08 - 11:16- Betyg:  | | Asså du Skriver grymt bra! Jag vill oxå kunna skriva så! Du äger! :-D | | svartiris - 21 jan 08 - 19:37- Betyg: | | Mp3: En låt av An Cafe (Escapism). Eftersom hon är japan så lyssnar hon på japansk musik o... | | Mangasagan - 21 jan 08 - 07:59- Betyg: | | Jättebra<3<3<33 Meeeer!!:D | | Mp3 - 20 jan 08 - 22:55 | | Jättttte jättttte bra :D <3 Bara en fråga vad betyder egentlgien det dära grejset som hon har som ringsignal ? ;) :P <3 |
|
|
|
