När inget längre går och det blir inte som man tro |
Detta är en liten kort novell som min kompis skrivit, jag tycket den va så fin att jag la in den här, hoppas att ni också tycker om den <3
När inget längre går och det blir inte som man tror
Vid klippans kant sitter jag numera både dag och natt, det känns som om den klippan just nu är mitt enda hopp, utan den kändes det som om jag inte längre blivit till.
Tårarna rullade ner för min kind, men jag brydde mig inte om att torka bort dem, det var bara meningslöst då det ändå kom fler hela jävla tiden, ja hela tiden, dem slutade aldrig rinna, inte sen efter du lämnat mig.
Du som var mitt allt, du som tog mitt hjärta och som du aldrig gav tillbaka, du lovade mig att för alltid älska mig, att aldrig glömma mig, men istället lämnade du mig för att aldrig någonsin återvända, du sa inte ens farväl…
Jag har försökt att hålla i mot känslan att flyga härifrån, att lämna denna planet för en som är så mycket bättre.
Solen lyser fortfarande, men jag vet att den inte lyser för mig, utan för dig min älskade.
Du är kanske värd den, kanske inte?
Har hållit borta tankarna om dig så länge att du längre inte finns hos mig, men om jag tittar mot solen riktigt länge, kan jag se dig, se hur du ler och hur du viskar att du fortfarande älskar mig.
Jag hör dina ord i vinden, dem som sakta försöker säga förlåt, dem viskar att jag alltid är din älskade och att du alltid älskat mig.
Jag gråter igen, solen får mina tårar att likna diamanter som glittrar som du min älskade.
Och jag minns dina ögon, ditt hår, ditt långa bruna hår, det som du alltid var så mån om och hur din piercing glänste i solen och hur vacker du var när du sov, när du sov bredvid mig.
Hur han brukade smeka min hand om kvällarna… du sov så vackert som en ängel, min egen lilla ängel och som nu är tillsammans med dem andra änglarna i Guds rike, för min älskade, det är väl där du är?
Ty jag har så många minnen av dig, som den kvällen du tog min hand för första gången och sa att du älskade mig, det är det finaste jag har kvar av dig, allt det andra tog du med i din grav min kära allt det andra, finns nu inget kvar på denna jord som tyder på att du en gång fanns, ingenting.
Solen går ner och dagen går mot sitt slut, förlåt, men jag orkar inte mera nu… förlåt!
Jag har sett för många gryningar, för många skymningar, för många stjärnor för att orka leva mer, ty nu älskling, nu orkar jag inte vänta längre, inte på dig i alla fall.
Jag kan ej längre flyga, ty mina vingar tog du med dig, kvar finns hål som aldrig slutar blöda, hål från där vingarna satt. Så nu min älskade, nu går jag istället.
Jag reste mig upp och tittade för allra sista gången upp mot stjärnorna, ställde mig på tå och gav himlen en slängkyss, vände sedan på klacken och gick hem men stannade halvvägs och blundade, kände din hand smeka min kind, hörde dina ord långsamt viskade att det äntligen var över, att vi snart skulle ses igen.
Log åt tanken, men hann inte så mycket mer.
Knappt hann jag vända mig om förens det var försent, tjutandes däck och ljuset från bilens lyktor lös upp det lilla som fanns kvar av mig.
Tidningen nästa dag:
"En ung flicka hittades igår påkörd strax utanför Göteborg…"
Jag blundade, kände längre inte smärtan, tittade upp och fick syn på dig och ler, nu älskling mötts vi igen efter alla år.
|
| Kommentarer - (Snittbetyg: 5) | sandruskapuska - 12 jun 08 - 06:12- Betyg:  | | vackeeer <3<3 | | Mangasagan - 20 jan 08 - 18:21- Betyg: | | Ååh vad vacker<3 Riktigt bra<3 | | LittleHoney - 20 jan 08 - 18:19- Betyg: | | Ååh va fiin , jag började nästan gråta :( <3 väldigt vacker! |
|
|
|
