Kärlekskriget : Han eller han del 5 |
Förlåt för att det har dröjt.Jag har inte hunnit sitta vid datorn och ge er en ny del.
Tack så mycket för era kommentarer.
Jag hoppas verkligen att ni gillar den här.
DEL FEM
[Bill]
Rebecca och jag hade åkt tillbaka till hotellet direkt efter att Amanda gick in i rummet där Tom låg. Jag och Rebecca hade hyrt en film och tittat på den då vi hade kommit in i hotellrummet. Vi satt tätt intill varandra i soffan då vi såg på den romantiska filmen Titanic. Rebecca ringde och beställde pizza från pizzerian som låg precis bredvid hotellet. Pizzan kom efter 15 min och viu började hugga i oss pizzan.
Efter en stund så hörde jag någon snyfta och gråta.
-Sötnos, jag kommer snart. Sa jag och gick ut ur hotellrummet. Jag hörde direkt att ljudet kom från Amandas och Daniels rum. Jag gick in i rummet igen och stängde dörren efter mig.
-Vad gjorde du? Frågade Rebecca nyfiket och stoppade filmen.
-Jag hörde någon gråta så jag blev nyfiken och ville veta vem det var. Sa jag.
-Okej, vem var det då? Frågade hon nyfiket.
-Antingen Amanda eller Daniel. Sa jag och satte mig bredvid Rebecca. Hon satte på filmen igen. Filmen började närma sig slutet men jag brydde mig inte om det efter som Rebecca och jag ändå bara hade kelat med varandra istället för att kolla på filmen. Filmen hade tagit slut så jag kände mig för att ringa Tom. Jag fiskade upp mobilen och gick ut på balkongen. Jag knappade in hans nummer och väntade på att han skulle svara.
-Det här är Tom.
-Hej Tomi! Hur mår du?
-Jo, jag mår bra, allt är verkligen perfekt och jag får åka hem redan i morgon.
-Ja, vad bra Tomi. Sa jag glatt och kände hur glad jag blev av att han mår bra.
-Hur mår du då, Billyboy? Frågade han.
-Jag mår bra. Jag och Rebecca sitter på våra rum och käkar pizza och vi kan höra någon gråta och snyfta från Amandas och Daniels rum. Sa jag men inte lika glatt. Det var verkligen dumt av mig att nämna det.* Varför gjorde jag det?! DUMMA BILL!* Tänkte jag. Jag hade hur som helst ingen aning om varför jag nämnt det.
-Men vad då gråter Daniel?
-Jag vet inte, det kanske är Amanda. Jag måste lägga på nu. Sa jag. Jag behövde inte lägga på egentligen men annars skulle Tom fråga en massa saker om varför Amanda eller Daniel grät.
-Men då gråter Daniel för Amanda sitter här bredvid mig.
-Okej. Hej då.
-Hej då, Billyboy. Sa han och la på. Jag fällde ihop mobilen och la den i fickan. Jag gick in till Rebecca som satt på sängen med ett ritblock och en penna i handen.
-Vem ringde du? Frågade hon och tittade upp mot mig.
-Tom. Sa jag och satte mig på sängen bredvid henne och tittade på teckningen som hon ritade, det var hon och jag som stod bredvid varandra i bröllopskläder och hon hade ett barn i famnen.
-Hur mår Tom? Frågade hon.
-Han mår bra, han får åka hem redan i morgon. Sa jag glatt.
-Vad bra. Hoppas att han kan bada med oss då för det ska verkligen vara jättevarmt i morgon, runt 30 – 35 grader. Sa hon glatt och tittade ner i blocket igen och började rita en bakgrund och fylla i bäbisen lite mer.
-Är det du och jag på teckningen? Frågade jag.
-Ja. Sa hon medan hon ritade på teckningen. Bäbisen liknade båda två och blev verkligen jättesöt.
-Men vem är bäbisen? Frågade jag. Hon tittade upp på mig.
-Jag bara ritade så som jag tror att vår framtid kommer att se ut. Sa hon och lo stort mot mig. Hennes leende fick verkligen mig att bli glad. Jag nickade till henne som svar. Jag visste inte vad jag skulle göra, jag älskade henne så mycket men jag visste inte om jag älskade hennes så mycket att jag ville gifta mig med henne.
[Rebecca]
Dagen efter…
Jag kände hur någon petade på mig i magen. Jag stönade och viftade med händerna för att få bort handen som petade på mig men den envisades. Jag öppnade ögon och sträckte lite på armarna och satte mig upp på sängen. Bill satt där på knä med en ask i sin hand och sträckte fram den framför mig.
-Vill du gifta dig med mig, Rebecca? Frågade han och log ett sådant leende som bara han kunde.
-Åh, Bill… jag vet inte vad jag ska säga. Det är klart att jag vill det. Sa jag. Han tog ut den fina ringen med några små diamanter på en 24 karat guld ring och stoppade den på mitt vänstra ringfinger.
-Jag älskar dig så mycket att jag vill dela hela mitt liv med dig. Sa han och ställde sig upp och kysste mig ömt på läpparna.
-Jag älskar dig också och kommer alltid att göra det. Sa hon.
-Rebecca skulle du vilja ha ett barn med mig? Visst vi har legat med varandra ofta men vi har ju alltid haft skydd och jag är 26 år det börjar bli dags för mig att bli pappa.
-Allt kom visst fortare än jag hade väntat mig. Sa jag.
-Var det ett ja eller nej. Frågade Bill.
-Tyvärr snyggingen så vill jag inte det. Skojade jag. Han tittade ner i golvet.
-Jag bara skojade, sötnos. Sa jag. Han tittade upp mot mig.
-Tänk att jag gick på det. Sa Bill och skrattade lite. Jag skrattade lite med honom. En gäspning kom och jag kände hur trött jag var fortfarande. Jag kröp ner under täcket igen och somnade om.
Jag vaknade och kände mig så himla pigg. Bill låg och sov fortfarande. Jag pussade honom på hans mjuka läppar och då vaknade han.
-God morgon, älskling. Sa jag och pussade honom på kinden. Han gäspade och smackade lite.
-Bill, jag drömde att du friade till mig. Sa jag och tittade på honom,
-Jaha, vilken trevlig dröm du har. Sa han och gäspade igen.
-Jag drömde också att du ville ha barn med mig. Han tittade nyvaket mot mig.
-Jag önskar att det hände på riktigt. Mumlade jag ohörbart. Bill sträckte lite på sig och gick till badrummet. När han kom ut sa han:
-Jag vill inte vara ihop med dig längre. Alla orden ekade i mitt huvud och tårarna ville falla men jag höll kvar dem. Han satte sig på sängen och sa:
-LURAD! Där fick du för i morse då du skojade att du inte ville ha barn med mig. Jag blev genast glad. Jag tittade på honom och båda brast ut i skratt.
-Tänk att jag faktiskt gick på det. Sa jag och hämtade andan. Han slutade skratta och flyttade sig närmare mig.
-Nå… min sköna, när hade du tänkt dig att vi skulle göra barnet? Frågade han och smekte mitt ben. Jag tittade på honom, kastade mig över honom och började grov hångla med honom.
-NU! Skrek jag och vi fortsatte grov hångla och efter tre sekunder så var han i mig.
-Du är riktigt bra på det här! Sa jag och lät honom göra alla rörelser.
-Jag vet och du är verkligen en bra partner. Sa han och flirtade med mig medan han gjorde alla rörelser och smekningar.
[Amanda]
Jag hade sovit över på sjukhuset för att jag inte hade någon annanstans att sova. Jag vaknade tidigt på morgonen, jag satte mig upp i soffan och tittade på den söta Tom som låg i sjukhus sängen och sov, han var så underbar, det fick mig att tänka på Daniel, han brukade också sova så som Tom sov, med den lilla näsan upp mot taket, med en arm på sidan och en hand på magen. Jag saknade så otroligt mycket efter Daniel.* Hur kunde jag lämna honom? Varför gjorde jag det? Han hade övat på en underbar låt och spelat den för mig. Han lät mig gå för att jag skulle få vara lycklig.* Tänkte jag. Jag tog upp min I-Pod från min axelväska och satte på den, When you’re gone spelades upp och jag lyssnade noga på texten.
Avril Lavigne – When you’re gone
I always needed time on my own
I never thought I'd need you there when I cry
And the days feel like years when I'm alone
And the bed where you lie is made up on your side
When you walk away I count the steps that you take
Do you see how much I need you right now
When you're gone
The pieces of my heart are missing you
When you're gone
The face I came to know is missing too
When you're gone
The words I need to hear to always get me through the day and make it ok
I miss you
I've never felt this way before
Everything that I do reminds me of you
And the clothes you left, they lie on the floor
And they smell just like you, I love the things that you do
When you walk away I count the steps that you take
Do you see how much I need you right now
When you're gone
The pieces of my heart are missing you
When you're gone
The face I came to know is missing too
When you're gone
The words I need to hear to always get me through the day and make it ok
I miss you
We were made for each other
Out here forever
I know we were, yeah
All I ever wanted was for you to know
Everything I'd do, I'd give my heart and soul
I can hardly breathe I need to feel you here with me, yeah
When you're gone
The pieces of my heart are missing you
When you're gone
The face I came to know is missing too
When you're gone
The words I need to hear to always get me through the day and make it ok
I miss you
Jag sjöng med låten i huvudet och den fick mig att tänka på Daniel, jag saknade verkligen honom, hans sätt att kyssa mig på morgonen, hans sätt att säga god morgon och hans underbara leende som fick hela mig att smälta. Jag blundade och lyssnade om hela låten och tårarna rann genom de stängda ögonen. Jag kände en hand nudda min kind som torkade bort de små tårarna. Jag öppnade ögonen sakta och hoppades på att det var Daniel, men det var Tom. Jag tog bort hörlurarna och stängde av min I-Pod.
-Varför gråter du? Frågade han och smekte min kind med hans stora mjuka och varma tumme. Han kysste mig lätt på läpparna, det fick hela min själ att smälta, hela mitt hjärta och jag besvarade snabbt och kärleksfullt den underbara kyssen.
-Jag försöker stänga ut Daniel från mitt hjärta. Sa jag och tittade honom rakt in i ögonen. Han satt tyst men sedan sa han:
-Amanda, du får välja mellan Daniel eller mig. Jag orkar inte med att du har ett hjärta för oss båda. Om du väljer Daniel så låter jag dig gå. Han bröt ögonkontakten. Jag tittade ner i min hand. Det var så Daniel hade sagt: ”Välj mellan mig eller Tom”. Jag tittade upp på honom.
-Jag säger till dig när jag har bestämt mig. Sa jag. Jag stoppade ner min I-Pod i väskan och gick där ifrån. Hela min själ och hjärta hade frusit till is. Jag gick ut från sjukhuset och gick hem istället för att ta bussen.* Varför, ska det här hända mig? Varför just jag? Jag vill ha en kille som jag älskar. Två killar ska inte behöva dela på ett hjärta.* Mina funderingar vandrade i huvudet på mig. Jag satte på min I-Pod och Avrils låt spelade upp igen och det fick mina tårar att rinna och bränna mina kinder. Regnet hade börjat ösa och min vita blus blev genom våt men jag orkade inte bry mig. Tårarna blandades med regnet. Jag visste inte hur länge jag hade gått men jag hade kommit fram i alla fall. Jag gick upp på en bergskulle som fanns på stranden. Jag tittade ner mot strandaren och där satt Daniel och en annan blond tjej med jättestora bröst, jag kunde inte se vad de gjorde riktigt men jag tittade lite noggrannare och såg att de satt och kysstes. Svartsjukan steg sig i mig, tårarna brändes. Jag ville gå fram och putta bort den där blondinen och skälla ut Daniel, men jag har inte rätt till det längre. Jag kunde inte förstå hur jag kunde lämna tillbaka ringen, jag hade inte ens bestämt vem, vem det var jag ville vara med. Jag visste inte vad jag skulle göra eller hur jag ska göra för att kunna välja någon av dem eller stänga hjärtat och inte välja någon alls. Jag tittade ner för klippan det var grunt, många stenar.
*Jag gör det. Nej, det gör jag inte* Tänkte jag. Jag tittade ner för klippan. Jag vände mig om satt nära kanten. Jag blundade och tänkte på den tiden jag hade med Daniel, då han friade till mig, då han älskade med mig, när vi firade våra födelsedagar tillsammans, hur mycket vi båda grät när vi skulle skiljas åt en sommar förra året, då vi träffades, hans leende som fick mig att smälta, hans ögon som glittrade av kärlek. Jag tänkte på den tiden jag hade haft med Tom: då vi träffades, hans leende som också fick mig att smälta, då han låg i sjukhus sängen och då Daniel och Tom bråkade. Jag la högra handen på mitt hjärta och försökte koncentrera mig på vilken av dem som jag älskade mest, jag älskade båda lika mycket, jag ville vara hos båda samtidigt. Jag ställde mig upp, det var verkligen halt där upp på klippan, jag tog ett steg och jag halkade på något och helt plötsligt var jag uppe i luften precis ovanför vattnet och stenarna, regnet piskade hårt mot ansiktet, allt gick så fort, huvudet slogs mot något, mina ögon stängdes sakta, jag hade ingen känsel kvar, jag försökte ropa på hjälp men inga ord ville ut, ögonen stängdes helt och hela jag låg medvetslös i vattnet med stenar runt om kring mig och en vass och hård sak rakt igenom foten.
[Daniel]
Jag tittad ner på ringen och tårarna brändes genom ögonen jag hade ingen lust att få leva. Jag hade förlorat Amanda mittframför näsan på mig.
-AMANDA! Skrek jag allt vad jag hade. Tårarna forsade ner för kinderna. Jag saknade henne redan. Hon hade sagt att hon inte kan vara lycklig utan mig. Då kunde jag inte förstå varför hon gick. Jag saknade henne så himla mycket, jag skulle kunna göra vad som helst för att få tillbaka henne. Hon var min Amanda, det var jag som älskade Amanda, det var Amanda som var något speciellt bara för mig. Nu: Hon är inte min Amanda, jag älskar henne fortfarande men en annan älskar henne också, nu är hon något speciellt för två. Jag var nästan helt ut pumpad, jag hade gråtit så mycket, kinderna var alldeles blöta och ögonen var röda och svullna. Jag satte mig upp på sängen och vinglade upp ur den och gick ut på balkongen för att hämta lite luft. Jag tittade ut mot stranden och där stod Sabina, hon såg mig och vinkade glatt mot mig och sedan sprang hon in i hotellet och efter bara några sekunder så knackade det på dörren. Jag gick snabbt in i badrummet och spolade ansiktet i kallt vatten, jag torkade ansiktet med en handduk och sedan sprang jag och plockade upp kläderna och la dem på en stol, jag gick och öppnade dörren och där stod Sabina, hon hade på sig: En svart tunn magtröja som man såg igenom och hon hade ett par korta shorts och sandaler på sig.
-Hej. Sa hon glatt och steg in i rummet.
-Hej. Sa jag och stängde dörren efter henne. Hon tittade på mig.
-Har du gråtit? Frågade hon och smekte min kind.
-Ja, jag har förlorat min flickvän, vi är inte ihop längre. Sa jag rakt ut och tittade ner på hennes fötter och hennes tånaglar var målade i rött och det stod:
S E X I G. Hon la sin hand under min haka och lyfte upp mitt ansikte. Hon flyttade sig närmare min och våra läppar blev ett, jag rös i hela kroppen och hela min kropp blev varm.
- Jag hoppas att det hjälpte. Sa hon. Jag log mot henne. Vi stod tysta och tittade varandra rakt in i ögonen och efter en liten stund låg vi i sängen och hånglade. Hon slet av mina kläder, jag drog av henne tröjan och shortsen och sedan knäppte jag sakta upp hennes spets BH och drog sakta av hennes stringtrosor. Jag kollade med stora ögon på hennes sexiga underliv, hon hade rakat av sig könshåret och hon hade en tatuering där också det var en bild på en naken kille som satt på en naken tjej. Jag vände bort blicken och såg att Petter-Niklas stod rakt upp. Hon satte sig upp och började smeka mig och sedan satte hon på kondomen och jag var inne i henne. Jag kände mig så mycket gladare nu. Jag hade fått helt andra tankar nu, jag tänkte inte på Amanda längre utan på Sabina och hur otroligt bra hon var i sängen, Amanda var aldrig så här duktig, med Sabina kunde man ta bakifrån men Amanda var så O-morden henne kunde man bara göra på det vanliga viset.
Jag vakande nästa morgon av att någon pussade mig i naken och hade armen om mig, jag trodde att det var Amanda, jag vände mig om och det var Sabina, hon var faktisk söt. Jag hade hoppats på att det var den underbara Amanda men det var den super sexiga och heta Sabina. Hon kysste mig lätt på läpparna, jag rös och jag blev varm i hel kroppen.
-God morgon, snygging. Sa hon och strök med handen runt skrevet. Hon rullade upp på mig och vi började hångla, hon drog av den gamla kondomen och satte på en ny och sedan började vi ”leka”. När vi hade avslutat ”leken” så bestämde vi oss för att gå till strandbaren och äta frukost. Vi tog på oss kläderna och Sabina fick låna mina kläder för att hennes var alldeles för tunna i det här vädret. Vi gick hand i hand till baren med ett paraply över oss. Vi satte oss vid baren och beställde varsin smörgås och te. Vi åt upp det väldigt långsamt eftersom vi satt pussade varandra efter att vi tuggat en gång. När vi hade ätit upp allt så satt vi väldigt tätt intill varandra för att vi frös lite och där satte och kelades och kysstes.
[Tom]
Jag vaknade av att regnet slog hårt mot fönster rutan. Jag vred lite på huvudet och såg Amanda sitta på soffan med stängda ögon och lyssnade på musik, hon var så himla söt, jag älskade verkligen henne. Jag satte mig sakta upp och försökte ställa mig upp och gå mot Amanda, jag satte mig på knä framför henne, jag sträckte ut handen för att torka bort de små tårarna.
-Varför gråter du? Frågade jag och smekte hennes lena och fuktiga kind med min tumme. Jag kysste henne lätt på de mjuka läpparna, hon besvarade kyssen snabbt och kärleksfullt.
-Jag försöker stänga ut Daniel från mitt hjärta. Sa hon och tittade på mig rakt in i ögonen. Jag visste inte vad jag skulle säga, jag ville inte att Amanda skulle älska någon annan än mig, och eftersom hon redan har valt mig så sa jag:
-Amanda, du får välja mellan Daniel eller mig. Jag orkar inte med att du har ett hjärta för oss båda. Om du väljer Daniel så låter jag dig gå. Jag bröt ögon kontakten men tittade fortfarande på Amanda som satt och stirrade i sina händer.* Klart hon säger: ” Tom, jag väljer dig.”* Tänkte jag.
-Jag säger till dig när jag har bestämt mig. Sa hon. Hon stoppade ner sin I-Pod i väskan och gick ut ur rummet utan att säga något.
-Amanda, vänta… jag menar inte… kan inte du… snälla… kom tillbaks… förlåt mig. Sa jag hackigt och kände hur ledsen jag blev när hon gick där från. Jag ställde mig vingligt upp på benen och la mig i sängen igen. En tår försökte tränga sig igenom mitt öga men jag lät den inte få rinna. En läkare kom in i rummet, han drog bort droppen och torkade bort lite blod och satte plåster där, han kollade blod trycket och lyssnade på hjärtat och lungorna.
-Tom, du har blivit frisk. Här har du din medicin.* Han la medicinen i mitt knä* Du betalar i receptionen och sen är det bara att åka hem. Sa han.
-Okej, tack. Sa jag och log mot honom, han log tillbaka.
-Hej då. Sa han och skakade min hand och gick ut ur rummet. Jag gick upp ur sängen och satte på mig mina kläder och gick till receptionen och betalde för medicinen osv. Det regnade rejält ute, de hade sagt på nyheterna att det skulle bli soligt runt 30-35 grader. Jag sprang vingligt till busshållplatsen och klev på bussen med genom dränkta kläder, jag gick och satte mig vid ett fönster och när vi bussen hade kört en bit så såg jag Amanda gå med genomvåta kläder. När bussen hade stannat vid hotellet så gick jag upp på hotellrummet och bytte kläder direkt och tog med ett paraply och gick ut. Jag gick och gömde mig bakom några buskar med paraplyet över mig, jag behövde vänta ett tag men sedan såg jag Amanda gå upp för en klippa, hon grät, jag ville gå upp och trösta henne. Jag gick lite närmare och klättrade upp en bit så att jag kunde se henne bättre, hon satte väldigt nära kanten den här gången, hon ställde sig upp och föll baklänges ner för kanten, jag klättrade snabbt ner för klippan och sprang till henne, hon låg där medvetslös. Jag satte mig bredvid henne, en stor spik hade hamnat rakt igenom hennes fot och hon hade slagit i huvudet.
-Amanda?! Ropade jag och skakade på henne, oron steg i mig.
-AMANDA!! Skrek jag. Jag lyfte upp henne och spiken följde med. Jag bar upp henne under några träd där vattnet inte hade hunnit nå. Jag fiskade upp mobilen och ringde en ambulans. Det började samlas människor runt om kring oss och en annan kille satte sig bredvid Amanda, han höll om hennes hand, jag tittade upp och såg att det var Daniel. En tjej satte sig bredvid Daniel och hade sina armar om honom.
-Daniel, du kan dra här ifrån! HON HAR LÄMNAT DIG! Hon till hör inte dig längre! Röt jag. Han tittade förvånat på mig, han hade fått tårfyllda ögon, han gick där ifrån och blondinen gick efter honom, de satte sig vid strandbaren och kelades eller tjejen tröstade honom på ett speciellt sätt. Jag höll hårt om Amandas hand.
-Amanda, vakna snälla, jag ber. Du får inte dö, hjälpen kommer snart. Bad jag och smekte hennes kind.
Ni får kommentera och kritera hur mycket ni vill och jag vill gärna att ni skriver ärligt om vad ni tycker om min FF eftersom att det är på ett sätt ganska vikrigt för mig.
Ifall ni skulle vilja ha en ny del så har jag del 6-7- klara ifall ni vill ha mer så är det bara att säga till så kommer jag att lägga in en ny del så fort som möjligt.
Ha det bra och tack igen för era UNDERBARA kommentarer.
KRAM
//Amanda/Tokiohotelamanda
|
| Kommentarer - (Snittbetyg: 5) | | fluppen94 - 23 maj 08 - 14:56 | | dö bra. det här behövde jag då födelsedagen blev helt misslyckad | sandruskapuska - 3 maj 08 - 21:05- Betyg:  | Jättebra. Jag vart lite orolig i allt, men det var kul när Bill och hon lurade varandra.
<3<3<3<3<3
Klar fete femma fär mig | | sorgsenflicca - 27 apr 08 - 00:29- Betyg: | | vad bra :) | | sorgsenflicca - 27 apr 08 - 00:26- Betyg: | | vad bra :) | | Tokiohotelamanda - 1 feb 08 - 00:54 | Åh....skit tack så himla mycket!!!
Jag älskar era kommentarer skit mycket.
Jag är jätte,jätte,jätteledsen för att jag inte har lagt in en n del.
Era kommentarer är helt underbara.Jag älskar verkligen er skit mycket
Tack,tusentack,tack,tusentack igen och flera miljoner tack.
Så jag ska nog lägga till en ny del nu. | | Fols_sa - 28 jan 08 - 18:20 | Jag vill ha en fortsättnig!
:D Jag ÄLSKAR dina noveller!!! <33
Vi ses kompis <3 | | TheFills - 26 jan 08 - 14:31- Betyg: | det är så spännande jue , jag vill ha en fortsättnigen
<333 | | missibrahimovic - 24 jan 08 - 20:39- Betyg: | skynda jag vill läsa fortsättningen!!!!
jag älskar dina noveller :D | | Fols_sa - 22 jan 08 - 18:39- Betyg: | Jag glömde !.:
Klar femma | | Fols_sa - 22 jan 08 - 18:39 | Lägg in den nu!
Jag älskar dina noveller! !
Vi ses ! <3 | | Tokiohotelamanda - 21 jan 08 - 21:00 | Jag kommer att lägga in en ny del snart.
Jag har läst din novell och den är också bra och jag har skrivit en kommentar också.
Tack så jättemycket för din kommentar:D <3 | | kaitox - 20 jan 08 - 16:15- Betyg: | Snälla, snälla, snälla, skriv mera!
Jag måste få veta vad som händer :3 |
|
|
|
