Mina ögon är tomma för dig [kapitel 3] |
*Ytterligare ett farväl*
(Ayumi)
Det platta landskapet susar förbi, hon är i ett annat land nu. Och hon kan inte helt och hållet hålla tillbaka känslorna som hotar att svämma över.
”Shiawase nante tsudzukanai koto.” Hon rycker till vid ljudet av sin mobil som ringer i fickan. Med en suck plockar hon upp den, det kan bara vara två personer, och hon hoppas på en av dem.
”Hej,” svarar hon med en suck.
”Vad FAN håller du på med?” skriker Tom i hennes öra.
”Försvinner…” säger hon lågt, det blir knäpptyst i andra änden. Den här diskussionen har de haft många gånger, det har bara aldrig hänt.
”Varför? Har du berättat?” Kommer efter en lång stund, hans röst är låg, plågad.
”Nej, men jag hade inte klarat det mycket längre. Det hade inte du heller.”
”Nej, kanske inte. Men hur kunde du lämna Mig?” Hans röst bryts på sista ordet och hon hör att han gråtit.
”Tomi…” börjar hon lågt, med sorgsen röst. ”Om du hade varit tvungen att välja mellan mig och Bill, du hade inte valt mig.” Han blir tyst, för han hör att det inte var en fråga, bara ett konstaterande.
”Nej…” viskar han.
”Jag måste säga samma sak till dig som till Bill. Snälla försök inte hitta mig, du kommer inte lyckas. Jag vill inte det, glöm mig Tom. Och ring mig inte, snälla.” Hennes röst är svag, och hon måste kämpa för att hålla undan gråten. Utan att vänta på svar fäller hon ihop mobilen och låter tårarna rinna.
(Tom)
”Jag älskar dig…” viskar han till den tomma luren. Tårarna faller ner på honom. Han hade inte trott att, jo han hade nog förstått att hon skulle försvinna, men inte utan att säga hejdå till honom. Mellan snyftningarna hörde han en svag knackning på dörren, Bill. Och visste att han var tvungen att skärpa sig, Bill fick inte veta. Han kunde inte förlora både Ayumi och Bill, framförallt inte på samma dag. Så han samlade sig, tog ett djupt andetag och torkade bort tårarna. En snabb blick i spegeln sade honom att Bill inte borde märka något, så öppnade han dörren. Bill föll i armarna på honom (inga missuppfattningar!), Tom lyfte försiktigt upp sin skakande bror och bar ut honom till sängen. Hans hjärta värkte, han mådde lika dåligt över det här som Bill, och han var tvungen att hålla det inom sig. Han visste inte hur länge han skulle klara det, men han var tvungen att kämpa. Försiktigt lade han ner Bill på sängen.
”Sch, det kommer bli bra…” Vilken jävla klyscha, tänkte han i samma ögonblick. Inget skulle bli bra igen, hur dum kunde hon vara som trodde att de skulle kunna glömma bort henne? Hur skulle han någonsin kunna göra det? Hur skulle Bill kunna göra det? Det stack till ytterligare i hjärtat när han tänkte på det, han hade sett hur mycket brodern älskat, och älskade, Ayumi. Varför hade han inte kunnat hålla sig borta från henne? Då hade hon antingen varit kvar, eller försvunnen och inte lämnat lika djupa sår i Toms hjärta.
(Ayumi)
Hon kliver av tåget och ser sig om på Helsingörs tågstation, hennes blick faller på en skylt med en båt på. Det står bara något konstigt på danska, kanske att hon hade förstått det om hennes svenska var något mer tränad. Hennes väska strejkar först när hon försöker dra den ditåt, men snart rullar den.
På båten gungar det, mer än vad färjan från Puttgarden gjort, och hon känner illamåendet komma i stötar. Det kunde visserligen också bero på att hon inte ätit något sedan kvällen innan. Och hon lovar sig själv att gå in på första bästa matställe när hon kommit fram till Helsingborg.
(kommer inget mer ikväll, för ja ska titta på film! Ha det najjs!)
|
| Kommentarer - (Snittbetyg: 5) | ThisIsJustMe - 24 jan 08 - 11:08- Betyg:  | | Jätte super bra som vanligt:-D | | Mp3 - 20 jan 08 - 22:51 | | Ritkgit ritkgit ritkgt bra <3<333333 | | Solstorm - 20 jan 08 - 17:05- Betyg: | | SÅ HIMLA BRA!! Ja, alltså du skriver verkligen jättebra<33 | | Mangasagan - 19 jan 08 - 22:09- Betyg: | Jättebra<3 Du skriver så himla fantastiskt att jag inte vet vad jag ska säga:P
Meeeer!!<3<3 |
|
|
|
