Vatten döljer tårarna (del 7) |
Vilse Tokyo
"Kalle" ropade Erik.
Kalle höjde huvudet från flingorna han petade i sig och
såg frågande på honom.
"Lever du?"undrade Erik.Kalle stuntade i frågan
och drack upp mjölken.Erik skakade på huvudet.
Kalle gick upp på rummet.
Det var redan jätte stökigt.
Han samlade ihop allt i en hög på sängen.
Ur hans byxficka trillade lappen med Ha-Yas telefon
numer ut.
Kalle plockade upp den och slog numret på mobilen.
"hello it´s Haiegei-Ya."svarade hennes röst.
"Hello it´s kalle"sa Kalle.
"Oh , hi "sa Ha-Ya med glad röst.
"Can we do somthing to day?" undrade Kalle.
"Yes, Can you meet me att that club from yeasterday?"
Kalle nickade men kom sen på att Ha-Ya inte kunde se det
"Okej"sa han och la på med ett hejdå.
Kalle byte byxor från de svarta mjukisbyxorna
till att par grå jeans.
Sen borstade han tänderna och stack ut i den ganska
varma sommar luften.
När han kom till klubben stod Ha-Ya redan där.
"Hi"sa Han leende.
Men hans leende slocknade när han kom närmare.
Ha-Ya hade en massa sår och ett stort blåmärke på halsen.
"What have happend to you?" undrade han.
Ha-Ya såg ner på sina sandaler med ett stort intresse.
"Nothing"mummlade hon.
Kalle som absolut inte trode på henne såg oroligt på henne.
När Ha-ya inte såg upp bytte han snabbt smatalsämne.
"What will we do?"undrade han.
När Ha-ya inte svarade på det heller så började dom
sakta gå längs gatan.
Gatan blev bara längre och längre ju mer dom gick på den
och medan dom gick och pratade kurrade Kalles mage högt.
"Are you hungry?" Undrade Ha-ya och log stort.
Kalle skrattade och nickade.
Ha-ya tog tag i hans hand och drog in honom på en sushi
resturang. "Sushi?!?" undrade Kalle skeptiskt.
Ha-ya svarade inte utan bestälde genast in två sushi.
Efter ett tag kom servitören in med två sushi och dricka
till. "I´ts our national food here" Skrattade Ha-ya fram
och började äta.
Kalle satt bara och stirrade på sin mat ett tag.
Sen smakade han lite och tänkte förvånat:
"Det var ju gott!!" Ha-ya tittade på honnom för att se hans
reaktion.
"It taste good" sa Kalle. och så åt dom under tystnad.
När dom hade ätit klart då pratade dom lite.
Först gick det lite trögt men sedan flöt det igenom bra.
Dom pratade om alt möjligt.
aldrig förut hade Kalle pratat så lätt med någon förut.
Kalle märkte att dom kände likadant om det mästa.
Dom var så lika trots att dom kom från så olika hem.
När dom hade pratat ett tag gick dom fortfarande
pratande ut hand i hand. En kort signal hördes.
Ha-ya fiskade upp en rosa mobiltelefon ur fickan.
Hon pratade länge och väl på japanska med någon men när
hon äntligen la på så såg hon urskuldrande på mej.
"I must go!"sa hon och gav Kalle en kram .
Sen försvann hon iväg och lämnade Kalle ensam mitt i Tokyo.
Han var helt vilse! Vilse i en främmande stad!
I ett främande land!
Han började planlöst vandra omkring lite.
Hur skulle han göra? Tokyo var så himla stort!
Och mobilen låg självklart hemma!
Han suckcade när han bara och bara blev mer vilse.
Efter ett tag sjönk han ner på en soff bänk.
Han märkte att han var helt slut. Kalle somnade sakta med huvudet
liggandes på bänken.
|
|
|
|
