Du ska vara glad att du bara känner mig till utsid |
Han rörde sig framåt med en aning stela rörelser.
Håret som på morgonen antagligen tagit mycket lång
tid att justera stod nu åt alla håll,
men han verkade inte ens bry sig.
Han andades med djupa andetag,
jag såg hur bröstkorgen åkte ut
och in, trots att jag stod mer än 50 meter bort.
Det prasslade till bakom mig,
o med en hastig rörelse vände jag hela
kroppen mot buskarna. Men inget där. Helt tomt.
Jag vände mig tillbaka om,
osäker om vad som skulle hända härnäst.
Och som ett svar på min undran, stod han framför mig.
Av vanlig reflex hoppade jag till och
låg plötslig på rygg o kollade upp mot den gråa himmlen.
HJärnan fick påminna kroppen om att killen som jag i hemlighet dyrkat sen jag
sett honom för första gången stod framför mig. jag satte mig upp och mötte ett par röd gråtna
ögon. Jag hade alldrig sett en killa gråta.
Han såg på mig, med likigiltighet i blicken. Jag såg tillbaka på honom.
Innerst inne föreställde jag mig hur han slängde sig på mig slet av mig tröjan,
och vi skulle bara ligga där. Nakna i sommargräset, med en blå himmel och en varmt skinnande sol lysandes mot oss.
Tillbaka till verkligheten. log han mot mig med tårfylldaögon och sa:
- Du ska vara glad att du bara känner mig till utsidan, för insidan är sönder.
Sen gick han..
|
| Kommentarer - (Snittbetyg: 5) | tjoh - 19 jan 08 - 14:31- Betyg:  | | superfint skrivet . jag skulle gärna läsa mer om du känner för att fortsätta på detta :) ? | | hanochhon - 18 jan 08 - 21:58 | Å. den var massa bra, speciellt skriven, synd att den slutar
sådär bara, men det var ändå ett bra slut^^ |
|
|
|
