Dikta.se
kärleksdikter Kärlek dikter om barn Barn dikter om sorg Sorg senaste poesi Senaste senast kommenterade Senast kommenterade
dikter om vänskap Vänskap Rolig poesi Humor övrig poesi Övrigt noveller Noveller slumpa Slumpa fram ett verk

Noveller

Mina ögon är tomma för dig [kapitel 2]

*Ett sista svek*

(Elin)

Nu vet jag att du har sett det, mina ögon som är tomma för dig. Och jag vet att du har sett mina ögon som inte är tomma för din bror. Dina ögon är inte tomma, de tror jag inte att de kommer bli förrän du dör. Jag såg hur sårad du blev, tänk att ögon kan göra sådan skillnad. Mina ögon som alltid döljer mina känslor för dig, som är tomma för dig, men som lyste så glatt mot honom. Han som vi båda älskar, men som bara en av oss kan få. Som jag inte tror att någon av oss KAN få. För du vet, om vi berättar det, kommer du förskjuta oss båda. Då lämnar han också mig, det vet jag, för att vinna tillbaka dig. Om vi aldrig säger något, då försvinner jag, och låter dig vara lycklig tillsammans med honom. Du måste förstå att det bara handlar om vem jag vill ska vara lycklig. Han är lyckligare om jag bara försvinner, för då får han behålla dig, jag blir lyckligare av att berätta. Men så som jag kommer förstöra hans liv, och ditt för den delen, det klarar jag inte. Jag kan inte komma ur det här lycklig, det enda jag kan göra är att försvinna så tidigt som möjligt. Innan det är för sent för mig att dra mig ur utan att såra dig för djupt. Jag hörde dig prata med honom, om bröllop, han tvekade men du verkade inte bry dig nämnvärt. Det är därför jag försvinner nu, för att du ska slippa skammen när jag säger nej. För den lögnen är för stor, det måste du förstå. Den lögnen är alldeles för stor för att komma ur min mun och binda mig till dig, eller såra dig ännu värre, om jag försvinner senare. Du kommer aldrig att läsa det här, men du får ett brev. Du kommer heller aldrig att få veta vad jag och din bror har gjort emot dig, för jag kan inte se någon anledning till att han frivilligt skulle säga det. Du kommer bara att vara oförstående, och sen, sen kommer du glömma mig. Han kommer glömma mig och ni två får vara lyckliga. Kanske kan jag glömma er också. Jag tror inte det, du kommer stanna i mitt minne som den jag sårade, och din bror som den jag älskade, för alltid.

Hon lägger försiktigt ner boken i väskan och öppnar dörren till badrummet där hon låst in sig. Han sover, fridfullt. Hennes hjärta värker lite när hon tänker på smärtan hon är på väg att orsaka honom, brevet lägger hon på nattduksbordet bredvid honom. Så går hon, stänger försiktigt dörren till rummet och tar sedan trapporna ner. Kylan slår emot henne när hon kommer ut, men på något sätt var det skönt med kölden. Hon började gå, med den tunga resväskan släpandes efter sig. Du-dunk, du-dunk lät den det ojämna hjulet åkte runt. Efter vad som kändes som en evighet, men säkert inte var mer än en kvart, kom hon fram till sitt mål. Tågstationen, allting var planerat. Om exakt tre minuter skulle ett tåg till Puttgarden anlända, biljett hade hon redan. Det var bara att kliva på, och försvinna, över till Danmark och sedan till Sverige, landet där hon växt upp. Landet som hon var säker på att hon skulle känna sig hemma i. Tåget anländer in på stationen och utan att se sig om kliver hon på, på väg mot ett nytt liv. Ett par minuter senare är tåget igång igen och hon plockar upp sin mobil. Nu är det dags, nu ska han vakna och läsa brevet. Hans mobil ligger bredvid honom, på nattduksbordet och den är på.
”Förlåt” Skriver hon in och skickar iväg, sedan stänger hon av mobilen.

(Bill)

Hans irriterande signal, som berättar att han har fått SMS, väcker honom. Frustrerad över att Någon väcker honom alldeles för tidigt lägger han inte märke till hur tom sängen är. Hans trötta ögon läser det korta meddelandet om och om igen innan hjärnan till slut vaknar och ser vad det står, och vem det är ifrån.
”Förlåt” //Ayumi. Han sätter sig käpprakt upp i sängen, förlåt? För vad? Vad har hon gjort? Hans blick snurrar runt i rummet, hon är inte där. Nej, självklart inte, han smäller till sig själv i huvudet för sin dumhet. Om hon varit där hade han inte fått det där sms:et nyss. Men vad då förlåt? Han ser sig om igen och hans blick faller på något vitt på hans nattduksbord. Med rädsla i blicken plockar han upp den, och vet nästan innan vad det är. Darrande fingrar vecklar upp lappen, som det omsorgsfullt skrivits Bill på.

Förlåt? Kan nog inte säga det tillräckligt många gånger, så ’hejdå’ kanske vore ett bättre sätt att börja brevet på. Du kommer nog aldrig att förstå varför jag försvann från din sida, men det vill jag inte heller. Bara lita på mig en sista gång, jag är inte där för att jag inte vill såra dig ännu mer. Det enda jag egentligen vill säga är just ’hejdå’ och…
Jag älskar inte dig längre Bill, det är därför, och en anledning till egentligen, som jag lämnat dig. Du kommer att gråta nu, men inte lika många tårar som du gjort om jag stannat. Ring mig inte, jag kommer ändå aldrig att svara, det är inte värt tiden, Bill. Bara försök glömma mig, så som jag tänker glömma dig. Du har ju trots allt det lättaste, du måste inte se bilder på mig varje dag, höra min röst varje dag och ständigt påminnas om mig. För trots att jag inte längre älskar dig, kommer det att kännas i mitt hjärta varje gång jag ser en bild på er, varje gång jag hör er musik och varje gång mina kompisar pratar om er. Jag säger inte var jag är, och snälla Bill, ödsla inte tid på att leta rätt på mig. Det är en hopplös uppgift. Så, än en gång ber jag dig, glöm mig.

Hejdå/förlåt

//Ayumi


Stora tårar faller ner på pappret, han förstår innebörden men inte ett ord av vad hon skrivit. Han minns att hon sade till honom att hans ögon aldrig skulle bli tomma, men nu är dem det. Han känner det trots att han inte kan se det, hans ögon är tomma, uttryckslösa, nollställda och sårade, trasiga. Han vet att, trots att hans älskade bad honom om det, aldrig kommer att glömma henne. Det sista han gör mot henne, är att svika henne.

(JA, det kommer fler delar. Och NEJ inte uppenbara saker som att Tom berättar det, eller att de hittar henne när de är i Sverige. Så fortsätt läsa, för det här kommer bli spännande!)
Kommentera gärna detta verk!
Sätt ett sifferomdöme på verket: (Detta är frivilligt)

Kommentarer - (Snittbetyg: 5)
ThisIsJustMe - 24 jan 08 - 10:50- Betyg:
Jätte bra! Jag trodde det va tom som vi ihop med henne och att hon va kär i bill *jag är trög* men grymt bra!
Mp3 - 20 jan 08 - 22:49
Weeiii, detta verkar ju bliva en myckt bra novellis :D ska läsa nästa deln nu :) <3
Mangasagan - 18 jan 08 - 22:37- Betyg:
åh, så grymt bra<3
MEEEEEEEEEEEEEER!!!!:D
Solstorm - 18 jan 08 - 22:02- Betyg:
åååh, skitbraaaa!<333

VILL HA FORTSÄTTNING FOOORT!!! :D
Mizzan007 - 18 jan 08 - 21:34- Betyg:
Jag vill ha en fortsättning <3. Jag upptäckte dej idag här på dikta (xD) och du skriver så HIMLA BRA.
Jag har läst många andra av dina noveller, även om jag kommenterat på dem. MEN DU SKRIVER BÄÄÄST.
Hoppas du skriver en fortsättning nuu :).
Du beskriver allt så bra & får en att fastna rakt i berättelsen!
Jag vill bara läsa mer :D. Och sen har du inte tråkiga "perioder" i dina noveller, nej, det är alltid bra & spännande :D
DU ÄR BÄST PÅ ATT SKRIVA ASSÅ <3

Skriven av
svartiris
18 jan 08 - 21:27
(Har blivit läst 62 ggr.)
Visa profil
Kommentera detta verk

Anmäl detta verk


Beskrivande ord