Dikta.se
kärleksdikter Kärlek dikter om barn Barn dikter om sorg Sorg senaste poesi Senaste senast kommenterade Senast kommenterade
dikter om vänskap Vänskap Rolig poesi Humor övrig poesi Övrigt noveller Noveller slumpa Slumpa fram ett verk

Noveller

You kill me well - del åtta (th fanfic)

Part eight. Spare me just three last words (Iloveyou)

(Gustav)

Han är visserligen inte lika bra som Tom eller Georg, men han vinner ändå lätt över mig. Är det bara jag som har missat tjusningen med att sitta instängd och spela tv-spel?
Nathaniels rum är lika stort som mitt, och lika fint inrett. Visserligen ser han ut som en sån som har råd att betala 7000 per natt, men ändå.
Antagligen är han bara en bortskämd fransman med förvånansvärt bra engelska, tillskillnad från mig, och en rik pappa som äger en vinodling eller något.
Hur som helst, han är inte som jag.
”You still haven’t told me your name”
Jag tar blicken från de hoppande gubbarna på tv-skärmen och kollar som hastigast på honom.
”Gustav”
”You’re not from here around, are you?”
Jag skakar på huvudet och märker att han har pausat spelet.
”No. German”
Han verkar inte bli irriterad på att jag svarar så tråkigt och kortfattat, konstigt nog verkar han intresserad. Alltså, inte intresserad så utan så att han verkligen vill veta mer om mig.
Och när jag betraktar hans spetsiga haka och grågröna ögon vill jag veta allt om honom. Jag vill veta hur han växte om, om han var populär i skolan, vilken hans favoritlåt är, om han tycker lika mycket om jordgubbar som jag.
Jag skakar på huvudet åt mig själv. Varför vill jag egentligen veta mer om honom? Jag tycker inte om såna som honom och, ännu viktigare, såna som han brukar inte vilja vara med såna som mig.
Han svarar inte utan lutar sig bakåt på sängen, sträcker ut sina långa ben framför sig och låter den smala ryggen vila sig mot sidenlakanen.
Jag skruvar lite olustigt på mig, och funderar på om jag borde lägga mig bredvid honom eller sitta kvar. Om han hade varit en tjej hade jag definitivt lagt mig bredvid honom.
Men nu är han ju inte det.
Jag drar med händerna över mina skrynkliga jeans och funderar på om jag borde säga något eller helt enkelt smita ut från hotellrummet, och in i mitt eget.
Just när jag ska resa mig upp vänder sig Nathaniel om och fokuserar sina grågröna ögon på mig. Hans smala, långa fingrar håller i två cigaretter och han räcker den ena mot mig.
Jag nickar och tar emot den, jag tar emot den jag försiktigt, så försiktigt. Så att våra händer inte ska nudda vid varandra.
Antingen märker han det inte eller så bryr han sig inte, hursomhelst så böjer han sig ner efter en tändare, en sån där reklamtändare. Rosa.
Utan att säga något tar jag emot den och tänder cigaretten och drar ett djupt blås. In, ut.
- German is kind of… I don’t know. Boring? Han ler lite samtidigt som han slår av askan på cigaretten med långfingret. Askan kommer på golvet, men han verkar inte bry sig.
- I guess it is.
När han ser min blick som följer cigarettröken och askan på golvet skrattar han till.
- It’s okay, one of dad’s friends own this hotel, and he is aware of the fact that I smoke, so it is okay.
Jag har svårt att föreställa mig Nathaniels pappa. Säkert gammal, grå och rik. Eller i 30årsåldern med snygg kropp och alldeles för mycket pengar. Återigen slås jag av impulsen att jag vill veta a l l t om honom.
- What are you doing here anyway? Hans ögon är nyfikna.
- I’m…here with my band.
I vanliga fall är jag stolt över Tokio Hotel, vilka vi är och vad vi gör, men inte nu. Vad tycker han egentligen om oss? Antagligen att Bill ser ut som en tjej och att vi är patetiska. Och jag vill inte att han ska tycka att jag är patetisk. Jag vet inte vad det är, men något gör att jag vill att han ska tycka om mig.
- Band? Wow. What kind of band?
- It’s complicated.
Vad ser han ut att lyssna på egentligen? Inte oss, i alla fall. Det kan jag lova dig.
- So, do I know the band?
Ja, du och dina kompisar brukar antagligen prata skit om oss.
Och även om jag skäms över det så blir jag bara så irriterad på Bill. Varför måste han se ut som han gör? Varför måste han sminka sig och ha sånt hår? Om han inte haft det, kanske såna som Nathaniel hade tyckt om oss.
- No, you don’t.

jag sitter och panikskriver detta fast jag inte har tid. så ja, delen är kort, men bättre än inget,right?
jag ska kasta mig i duschen och sen gå till herr och fru pingvin och käka kebabrulle (tjockis<3) och grogga, men anyways, kommentera :)

Kommentera gärna detta verk!
Sätt ett sifferomdöme på verket: (Detta är frivilligt)

Kommentarer - (Snittbetyg: 5)
Niice - 9 feb 08 - 17:44- Betyg:
Äger ! (YYYYYYYYYYYYY)
prickigthallon - 20 jan 08 - 15:25- Betyg:
Seriöst, jag typ gillar din 'skrivstil' mest av allas här på dikta <33
M-424 - 19 jan 08 - 18:05- Betyg:
Riktigt braa:) Annorlunda är den oxå. Hursomhelst, mer nu!<3
woops - 19 jan 08 - 14:30
Fattar inte hur du lyckas få en att leva sig in så; man fastnar i Gustavs känslor verkligen :)
Jättebra med andra ord :D <3
Stumpi - 19 jan 08 - 13:43- Betyg:
jättebra! du måste skriva en fortsättning
älskar novellen!
AngelOfBlood - 19 jan 08 - 00:27
Bra=)<3
Shelthea - 18 jan 08 - 23:54
Jag gillar den, skriv en fortsättning för nu är jag nyfiken ^^
Mangasagan - 18 jan 08 - 22:17- Betyg:
Jättebra<3 MEEEEEEEEER!!:D
Solstorm - 18 jan 08 - 21:12- Betyg:
skitbra som vanligt, und som vanligt vill jag också ha meeer <3
HilfMirFliegen - 18 jan 08 - 20:09- Betyg:
überbra som vanligt! meera =D
Mp3 - 18 jan 08 - 20:06
Braigt :) <3<3<3< vil ha mäsr :) <3<3<3 mära *

tjaa jagpp det är ju bättre den en kort del än ingenting alls ^^ .P <3

Skriven av
sockervaddsmoln
18 jan 08 - 19:38
(Har blivit läst 171 ggr.)
Visa profil
Kommentera detta verk

Anmäl detta verk


Beskrivande ord