det mobbade livet. |
Det var en gång en flicka.
Flickan var 6 år och gick i förskolan.
Hon blev kallad en massa fula ord av sina klasskamrater, men vågade inte säga till någon vuxen.
Men en dag när flickan och hennes storasyster gick hem från skolan så kallade några i storasysterns klass flickan för "kråkan" för hon var jätte förkyld.
Då började flickan att gråta och "mobbarna" gick hem.
Flickan berättade allt för sin storasyster som sa att hon måste berätta det för sina föräldrar.
Flickan tvekade lite men hon gjorde som storasystern hade sagt och sa det till sin mamma och pappa.
De ringde till lärarna och de höll extra koll på henne.
Efter ett år började Flickan i 1:an. där blev hon mobbad för flera andra saker som "fetto" "tjockis" och mycket mer.
Hon var tvungen att säga det till sin mamma, så det gjorde hon.
Mamman sa till dom men det hjälpte inte så mycket för när flickan började i 2:an så blev hon fortfarande mobbad, men inte lika mycket.
Flickan tvekade men efter varje gång så blev hon säkrare på att säga till sin mamma.
MAmman sa till dom och dom slutade... trodde dom.
Men efter ett sommarlov så började Flickan flickan i 3:an och hon älskade att vara med på "bolltan".
Hon gjorde samma saker som de andra som var med i leken; sprang när "tagaren" kom, men ingen tog flickan de bara sprang förbi henne.
Men dom som hade retat henne förr året sa:
"du är för tjock så ingen vill ta dig!"
Då blev flickan ledsen och sprang ivåg.
En kompis till henne sprang efter och tröstade henne.
Sen när flickan började 4:an var hon jätte glad tills en tjej i klassen hotade henne.
När de slutade för dagen gömde flickan sig under ett bord.
Hennes lärare frågade ju såklart varför hon gjorde så och flickan förklarade.
Läraren sa till tjejen nästa dag i skolan.
Ett år till gick och flickan började i 5:an.
Där var allt frid och fröjd tills det började bli kallt.
Flickan fick då en ny mössa.
Tre killar i hennes klass tog mössan och passade runt den till varandra.
En av killarna la mössan på en stolpe i en "utearbetsplats".
Flickan tog ner den med det samma igen.
"trodde du inte att ajg kunde få tag i den?" sa hon sedan.
"nej, jag trodde att du var för bred och för kort" sa killen sedan.
Sedan ringde det in och de skulle ha idrott.
De skulle ha en lek som de kallade för "kickis special fotboll" (ungefär samma sak som fotboll).
Flickan ställde sig i mål.
"täck inte målet med din stora mage" skrek den killen som hade tagit hennes mössa innan.
Flickan blev ledsen och gick och satte sig på bänken och hennes kompis kom och tröstade henne.
"kolla, fettot började böla" skrek en av de andra killarna som var med och tog mössan.
Sedan skällde läraren ut dem och de slutade för dagen.
Flickan skulle gå och spela trombon direkt efter, men vägrade att gå.
Mamman blev rasande då hon hörde vad som hade hänt i skolan.
Nästa dag när de slutade för dagen stod hennes mamma utanför skolan och väntade.
Killarna kom ut och mamman skällde ut dom.
Det var bra att hon sa till för efter det så sa killarna inget till flickan.
Men efter några månader skulle de ha origentering.
När de fikade på origenteringen så sa samma kille en massa saker.
"Hon sa till sin mamma så hon kom och skällde ut mig"
Alla skrattade.
Det tog hårt på flickan.
"bara så ni vet har jag ärvt fettceller av min mamma" sa flickan.
Sedan blev de tysta.
Flickan och hennes kompis gick på en mini origentering.
Innan dom gick iväg sa dom till läraren.
När de kom tillbaka så sa alla att läraren hade skällt ut killarna.
Sedan när flickan kom hem berättade hon allt för sin mamma igen och hon blev nästan galen fast flickan sa att lärarna hade skällt ut dom.
Mamman gick direkt hem till killarna och sa till dom, så att föräldrarna hörde. föräldrarna lovade att ge honom straff.
Det var den sissta gången någon mobbade henne, än så länge...
Denna novellen hittade jag bland mina gamla skolsaker, jag skrev den i 5:an så mobba mig inte för alla konstiga saker i den.
Novellen är SANN från början till slut.
JAG ÄR FLICKAN I NOVELLEN !
och jag vill bara säga; jag vet hur det är att bli mobbad, jag blir det inte nu mer för nu vågar jag säga ifrån direkt någon börjar, men jag vill att alla som blir mobbade ska veta tt de ska prata med någon vuxen, om de inte vill prata med sina föräldrar, gå till en lärare eller en kompis förälder, för ingen ska behöva må så dåligt !
som sagt en sann historia så jag kan inte ändra på några saker hur jag gärna än skulle vilja.
och det här är den enda delen !
kommentera gärna också (a)
|
| Kommentarer - (Snittbetyg: 5) | sandruskapuska - 29 apr 08 - 00:24- Betyg:  | Många blir mobbade, tyvärr.
Jag är en av dom. Jag blir inte fysiskt men psykist mobbad i hela mitt liv.
Mest för att jag bott utomland så mkt.
Jag lyckades hålla mig undan, och kunde till och med ha kul med mina mobbare ibland.
När vi flyttade till Brasilien så gick jag in i depprision. Hela sommarlovet var det vinter här. Sena nätter, sova hela dagen, mardrömmar, osäkerhet m.m..
En utav sakerna som har störst anledning till att jag är så tillbaka dragen och försiktigt är att jag inte litar på någon i första hand. Jag vågar inte satsa, och jag vågar inte vara mig själv. jag vågar inte heller tro på mig själv. Allt hade varit annorlunda om mina
mobbarna hade insett vad de gjorde, och inte bara strunta i det som om det inte betyde ngt för varken dom eller mig.
Det är mitt liv idag. Mina ända riktiga vänner på denna sidan jorden ar jag från kyrka, för då varken kann eller ska man gör illa varandra.
Hur kommer det att bli sen för mig när jag kommer ut till vuxenvärlden och inte äns kan säga att jag är bra på en sak, och ändå kunna stå på egna ben?
Jag vet hur det känns, men jag har haft bra stunder oxå.
Men det händer mig ofta att det känns som om jag är ett skal, ångrar varje steg jag tar, och mina känslor når inte riktigt in till själen.
Dessa människor förstörde mig när jag var liten, och fortsatte tills jag flyttade, men jag lever fortfarande med dem.
<3 | | hard - 3 feb 08 - 14:49- Betyg: | jag vet hur det känns hur det är att bli mobbad så vill bra s
säga att du är inte ensam att vara mobbad gumman så om det
är något så hör av dej en sol klar 5a | | Mizzan007 - 2 feb 08 - 22:30 | Bra förklarat (eller hur man ska säga^^) Har aldrig blivit mobbad,
men jag förstår ju ändå hur jobbigt det måste vara!
Usch, usch, usch. Men tur att dem slutade mobba dej och att
du vågade skriva ut det på dikta ;)
Kram | | Tiggarflikkan - 25 jan 08 - 18:46 | | (Nästan) Samma har det vart för mig... |
|
|
|
