Påkörd av kärleken (bokstavligt) THFF del 11 |
Okej, den här delen blev jättekort, men det är bara för att min dator ska skickas tillbaka nu. Jag hinner inte skriva mer just nu, men i morrn ska jag försöka att skriva mer i skolan och lite hemma. Det blir MER i alla fall, promise!Enjoy! pussar och kramar //felicia
(Eve)
Åh, Jasmine, du måste må bra. Kan man dö av lunginflammation? Hon FÅR inte dö! Om hon dör då… jag skulle vilja säga att jag också dör, men det gör jag inte. Om jag inte tar livet av mig, och det vill jag inte. Vågar inte och vill inte. Jag är alldeles matt i bena, det beror på trapporna och av nervositet. Nu är vi alla fall på våning tre och korridoren till avdelning 12 känns som en evigehetskorridor. AVDELNING 12 står det med stora bokstäver på en skylt. Jag håller så hårt i Toms hand att jag nästan knäcker den. Vi fortsätter att gå, gå, gå och gå. Rum 32. Handtaget är kallt och jag glider på det med mina svettiga händer. Jag fuktar läpparna och öppnar dörren. Det luktar in te som jag föreställt mig: sjukdom och kvavt. Det luktar nytvättade lakan och rostat bröd, nästan som en hemmadoft.
– Eve!
Jag springer fram till Jasmine. Hon ligger nerbäddad i en säng med rena, vita lakan. Hennes bruna hår är utsläppt och inramar de bleka kinderna. Jag kramar henne hårt, utan att tänka på smittrisken, det spelar ingen roll.
– Jas!
Vi kramar varann länge tills jag lutar mig bakåt och ser granskande på henne.
– Hur mår du?
Hon suckar trött och tungt. Genast börjar hon hosta. Hostningarna skräller och ekar i rummet och Jas flämtar efter luft.
– Jas! Går det bra? Jag dunkar henne tafatt i ryggen. Efter en stund slutar hon hosta och lutar huvudet mot kudden.
– Shit, det var värre än lillbrorsans hostningar, säger Tom och låter nästan imponerad. Som om det är något att vara stolt och glad över. Jag får lust att fräsa åt honom men låter bli. Jas, däremot ser inte stött ut. Hon stirrar på honom. Jag är inte förvånad.
– Åh, just ja. Det här är Tom. Tom, det här är Jasmine.
Jasmine nickar sakta. Tom går fram och räcker fram handen.
– Hej på dig! Det här kanske låter väldigt elakt, men jag är glad att du inte hämtade Eve som du skulle, säger han lite ursäktande.
Jag vet inte om jag ska bli sur för Jasmines skulle eller glad för min.
– Hej, Tom, säger Jasmine och ler stort. Det är verkligen uppiggande att träffa dig.
Jag skruvar obehagligt på mig. Och får dåligt samvete igen. Jag är svartsjuk, på min sjuka kompis som självklart blir glad över att träffa Tom Kaulitz! Ändå känner jag mig så svartsjuk att jag tror att jag snart blir grön i ansiktet. Vilket är mycket konstigt eftersom det heter SVARTsjuk och inte GRÖNsjuk. Jag skakar på huvudet. Så får jag inte tänka!
|
| Kommentarer - (Snittbetyg: 4.9) | RowsahKanin - 12 apr 08 - 13:05- Betyg:  | | Haha | | DikterOchNovell - 12 feb 08 - 20:37- Betyg: | | HAha så bra. | | AblAckAngEl - 7 feb 08 - 20:30- Betyg: | | super | | NewMoon - 28 jan 08 - 21:12 | | Jättebra ;P | | SiberianHusky96 - 18 jan 08 - 07:23- Betyg: | | Najss^^ | | Lovely__ - 17 jan 08 - 09:30- Betyg: | | Mermermermermer:D | | Problemoja - 16 jan 08 - 23:52- Betyg: | | meeeera! ;) | | _ingen_ - 16 jan 08 - 20:59- Betyg: | | asbra :D | | TokioHotel4ever - 16 jan 08 - 20:50 | | tack *ler* | | Solstorm - 16 jan 08 - 20:47 | håller med Selleberg ^^.
<3 | Selleberg - 16 jan 08 - 20:41- Betyg:  | | Lika bra som vanligt ju:) |
|
|
|
