På dikta.se används cookies. Genom att surfa vidare godkänner du att cookies används. Läs mer. Godkänn

	Kärlek		Barn		Sorg		Senaste		Senast kommenterade
	Vänskap		Humor		Övrigt		Noveller		Slumpa fram ett verk

Noveller

egosexuell @ del fem

Den här blev ganska lång men hoppas ni orkar läsa :) jag vet att allt går väldigt segt just nu, men snart börjar det hända saker :)

Del fem @ Se men inte röra

*. Jonathan
Jag vaknar av en irriterande ilande signal från mobilen. Jag gnuggar mig i ögonen som äckligt nog limmats fast och gör det nära omöjligt att öppna. Jag krälar mig upp från sängen och vänder mig om. Jag ser välbekanta blonda lockar, snarlika dom som tillhörde dubbel D från igår. Jag börjar leta bland dom utströdda kläderna på golvet efter mina säckiga jeans som jag hatar. Fråga mig inte varför jag egentligen bär dom, eftersom jag är mer av en mjukisbyxor - kille… Det är väl bara ännu en sak som Lisette kommer ändra på när hon kommer. Dom senaste veckorna när folk har fått reda på om Lisette, har det vart om jag vill att någon ska komma och blanda sig i mitt liv, och det mest korkade av allt är att jag faktiskt inte vet. Jag vet inte om jag VILL ändra på sakerna i mitt liv för just nu är det inte direkt att jag känner mig självmordsbenägen men inte direkt Happy happy - smile - regnbågs värld. Efter världigt mycket bökande bland kläderna hittar jag äntligen jeansen och halar upp mobilen från fickan.
Trött som jag är fumlar jag runt med styrspaken på mobilen innan inkorgen dyker upp.
; Jag lämnar norrland nu, snart ses vi <3; Mottaget 09:47 av Lisette

Det första som går igenom mitt bergssprängda huvud är vad fan klockan egentligen är. Jag håller in Tillbaka knappen och får se den digitala klockan täcka skärmen. 12:06... Jag får en tyst panik i huvudet och börjar röra mig runt för att leta mina kläder. Miljarders miljoner tankar flyger och passerar hjärngloben och rör vid nerverna som styr balans sinnet för jag känner att marken under mig rör på sig. “Fan att jag ens lyssnar på dom! “Mumlar jag tyst för mig själv och känner mig med ens som en psykopat eller något som pratar med mig själv. Plötsligt börjar än en gång Slipknot mullra från högtalarna och jag ser mig om mot mina sängkamrat ifall hon vaknade av det. Tydligen är det inte min dag idag, eftersom hon rör på sig och jag hör hur hon gäspar. Hon vänder sig upp mot mig och ger ifrån sig ett tandkräms leende.
“Godmorgon”
“ Eh.. God morgon, jag har ett samtal, jag måste nog ta det nu…”
Och med dom orden går jag ut från rummet som jag identifierar som Linus rum, och går ut i korridoren endast iklädd ett par kalsonger.
“Tja”
“Hej snyggbarn, ses ikväll?” viskar Cassie från andra sidan och jag hör på rösten att hon verkligen anstränger sig för att låta sexig.
Jag vet inte om jag missat det förut men Cassie är ganska fejk. Allt hon säger och gör låter så… planerat och överansträngt…
“Tror inte det, Jag har ju sagt att Lisette kommer”
“Jasså, så hon ska ta min plats nu eller?” muttrar Cassie surt och hade vi haft bildtelefon hade hon definitivt gjort hundögon eller något hon lärt sig för att få sin vilja igenom.
“Men lägg av Cassie, du vet att det inte är så!”
“Men Jonathan lilla, var inte bästa kompisar till för att alltid finns där för varandra ?”
“Inte till att ha sex!? Cassie, bästa kompisar menar att man pratar med varandra när man har det svårt. DÅ kommer jag alltid finnas för dig.”
“Jaja, vad du än säger” muttrar hon och lägger på.
Så, här står jag. En idiot som just blivit dumpad av sin bästa kompis, har en halvnaken tjej inne på min fyllekompis rum och måste vara hemma om 20 min om jag ska hinna tills min blivande drömtjej kommer. Ingen panik?

*. Lisette
När jag sätter mig i den framkörda taxin känner jag paniken komma krypandes. Vad fan har jag egentligen gett mig in på? Jag lutar mig bak och stänger ögonen. Det enda som hörs är bildäcken som rullar mot motorvägen under oss och jag föreställer mig en blyg kille med randig huvtröja och stupsrörsjeans. Jag föreställer mig hans dialekt hans ansikte och hans kaxiga fasad som han inte vill ha men känner sig tvungen till. Sen kommer jag och får han att inse att han inte behöver känna så… Mina dagdrömar väcks av ett tvärt stopp framför ett rödljus och och chauffören suckar tungt. Chauffören ser lite halvt skrämmande ut med getskägg och ålders rynkor i ansiktet som ser ut att vara halvt behandlade med botox eller liknande. Och hans hår påminner mig om ett påskägg… Fråga mig inte varför men vissa delar av huvudet är täckt av grått medan det andra är kalt som en baby rumpa.
Efter ytterligare en halv timmas bilfärd stannar han äntligen utanför ett stort vitt hus med ljusgråa hörn och tak. Hela huset ser modernt ut och som tagit från Hus Och Hem eller något för fönsterna är stora som byggnader och ligger halvglest längst husväggen. Gården är halvstor med träd längst gården som ett staket, som ser ut att ha varit en häck just innan vintern kom. Gräset har förlorat sin gröna färg med vintern och ligger nu som frostat brun/orange täcke över marken. Marken ser våt ut och jag anar av den gråa himlen att det regnat innan jag kom. Men nervositet ända upp i halsen stiger jag ur bilen och fixar till huvtröja som knölat sig i ryggen under bilfärden. Jag börjar ångra min klädsel när jag tänker på tjejerna han brukar gilla. Här står jag i vit/svart jacka och vanliga raka blåa baggy jeans. Vad fasen är jag i jämförelse med hans andra tjejer? Chauffören öppnar bagage luckan och tar ut min ryggsäck som han envisats med att sätta dit bak. Jag tar tacksamt emot ryggsäcken och slänger upp den på ryggen. Jag räcker över kortet mamma gett mig som jag tydligen ska lägga all bekostnad på under resan. Han böjer sig in i bilen och drar snabbt igenom det igenom någon form av apparat som snabbt klickar till och bekräftar köpet. Han räcker tillbaka och mumlar ett snabbt hejdå innan han sätter sig och kör iväg. Jag vänder mig om mot huset som otroligt nog ser välkommnande ut och jag går in på gården längst stenplattorna som ligget noggrant utlagda i en välformad stig till bron och dörren. Jag känner benen skaka av nervositet och tankarna bara snurrar utan att riktigt tänka vem som står på andra sidan dörren.Min hand skakar när jag lägger fingret mot ringklockan och jag ger den lilla vita knappen ett lätt tryck…

*. Jonathan
Med andan i halsen springer jag längst sidovägarna för jag vet att jag måste hinna hem inom 5 minuter. Efter några minuters springade står jag några meter från mitt hus. Jag rättar till mössan och stänger jackan ordentligt innan jag småspringar fram till gårdöppningen. Jag mumlar en tyst ironisk bön till gud om att jag hann i tid och börjar sakta av farten inne på gården. Då ser jag upp mot dörren och framför den står något av det fulaste jag sett. Eller inte direkt fulaste men… inte vad jag förväntade mig. Jag går sakta fram mot bron och ser att tjejen inte sett mig än. Eller tjejen och tjejen, jag vet ju att det är Lisette men hon känns så otroligt främmande nu när hon står 5 meter från mig. Jag är just på väg att ropa hej när hon plötsligt vänder sig om.

*. Lisette
Tänk om allt är ett enda stort skämt är väl huvudtanekn i mitt huvud när jag besviket tar bort handen från ringklockan. Jag vänder mig om och får se en kille eller mer som en pojke från min vinkel. Han står nedanför mig och jag går sakta ner för bron. Så plötsligt står vi där, två människor mittemot varandra utan ett ord att säga. Jag vet inte vad jag ska säga och han verkar se mer ut som en rebellisk pojkidol än som den känsliga kille jag väntade mig se. Han stirrar på mig och jag känner mig mer sänkt än nånsin när jag kan urskilja blicken han ger mig, exakt den blick jag fått miljarders många gånger tidigare. Besviken och långt under förväntningar…

*. Jonathan
När hon står framför mig vet jag inte riktigt vad jag ska säga. Hon ser på mig som om jag just gett henne en örfil och har vänt sig om med ansiktet. När jag ser hennes smålockiga hår falla ner och klistra sig intill jackan av fukten tycker jag nästan synd om henne. Hon är ensam i en ny stad och jag tror till och med att hon förstår vad jag tänker om henne. Men att se henne som hon är nu är inte som vad jag förväntade mig och av att se henne känns motbjudande och jag skäms över att ens tänka så. Jag bestämmer mig snabbt för att ge henne en chans.
“Eh… Hej Lisette” harklar jag mig och ser snällt mot henne.
“Ja, hej ” mumlar hon med en viss aning om dialekt när hon uttalade Ja,
“Du måste vara trött, eller hungrig efter en så lång resa, kom in så ska jag visa dig runt…” mumlar jag och känner mig redan fånig över mina ordval.
“Tack…” svarar hon försiktigt och jag tror båda känner av den pinsamma stämningen i rummet.
Jag går förbi henne och går mot dörren som jag i sin tur pinar och visar henne in.
“Du kan bara hänga av dig här så tar jag din ryggsäck” mumlar jag och känner mig otroligt obekväm i situationen. För första gången kan jag skymta ett leende och jag ser att hon verkligen vill säga något.
“Visa mig ditt rum? ” ler hon och jag ser att hon verkligen försöker bryta tystnaden.
“Visst” svarar jag kort och ångrar direkt att jag är så otrevlig.
Vi går in i vardagsrummet och igenom innan vi kommer till mitt rum. När jag öppnar dörren väntar jag mig samma reaktion i hennes ansikte som jag sett i många andras. Chock över mitt otroligt tomma rum.
“Fint rum” ler hon och ser på mig.
Hennes ögon liksom passar in i rummet enligt min åsikt, dom är ljusbruna och hade jag kunnat, hade jag målat in färgen in glas och.. Vafan är det jag tänker egentligen? Jag suckar lite lätt och försöker fokusera på Lisette istället. Hon vandrar omkring och inspekterar det lilla som finns i rummet. En säng, ett björkfärgat skrivbord med dator, en garderob som går in i väggen och stora fönster som blickar ut mot bakgården. Jag visar henne gästrummet hon ska sova i, och hjälper henne packa upp. Vi skrattar åt varandras dialekter och berättar vad våra föräldrar sagt om att fara. Minuterna går fortare och jag slutar tänka på hur hon ser ut när hon pratar och vilka småfel hon har, som jag alltid gör annars.

*. Lisette
När Jonathan gått ut från gästrummet, ser jag mig om. Det är ganska litet men vitt det också, och det enda med färg verkar vara sängstommen som är i björk och gardinerna i genomskinligt svart tyg. Allt verkar vara så… perfekt på något sätt och så pedantiskt. Jag ser mig i helkropps spegeln som är upphängd bredvid dörren och ser mig själv när jag står i linne och mjukisbyxor. Linnet tar åt runt brösten och får mig att se ut som 16 eller något vilket inte är mitt mål. Så jag lösen upp linnet lite och skrynklar till det innan jag sätter håret i en snabbt hästsvans. Jag kryper ner under täcket och känner redan känslan av att inte vara hemma. Så otroligt ensamt och läskigt. Jag sluter ögonen och börjar slappna av för att försöka falla i sömn.

*. Jonathan
Jag ser upp i taket och tänker att några väggar bort ligger tjejen jag väntat på i antal veckor. Jag får genast dåligt samvete över hur jag tänkt om henne och vilka bimbofierade förväntningar jag hade om henne. Hon är annorlunda och det visste jag från början. Jag vrider mig om i sängen och föröker höra på ljud från huset, som jag gjorde varenda kväll. Plötsligt hör jag steg utanför dörren och jag sätter mig hastigt upp. Stegen tystnar och jag hör någon knacka försiktigt på dörren och jag känner pulsen stiga, även om jag vet att det egentligen inte är någon att vara rädd för.
“Vem är det?” mumlar jag och ser mot den stängda dörren som bara konturerna av syns i mörkret.
Med ens öppnas dörren och Lisette stiger in. Jag ser förundrat mot tjejen som står vid dörren. Även om mörkret stängt ner hela rummet ser jag fortfarande en tjej med håret bakåt och linne som just tar runt hennes överdel av kroppen. Inte alls samma tjej som jag såg innan med säckig jacka och byxor.
“Det är Lisette, Förlåt om jag kommer och stör men det var ganska ensamt där borta och tänkte om vi kunde snacka eller något?”
“Eh.. Visst, kom och sätt dig här” mumlar jag och tänker sänglampan ovanför sängen. Hon krånglar sig fram till sängen och lägger sig bredvid mig i sängen. Hon kryper ner under täcket och gör sig bekväm. Hade det vart någon annan tjej hade jag antingen bett henne gå, eller börjar kyssa henne direkt men med Lisette ville jag bara låta henne ligga. Jag släcker lampan och lägger mig ner bredvid henne. Hennes rygg är vänd mot mig och jag kan känna den nytvättade lukten av hennes hår, och den välbekanta lukten av schampo sen hon tog en dusch tidigare idag. Vad frustrerande att ha henne så nära och känna hennes kroppsvärme men utan möjlighet att röra henne. Jag känner mig med ens paranoid och sluter ögonen för att försöka sova.
“Jonathan, vad heter killen som skulle spöa ner dig?”
Jag slår upp ögonen i chock och ser på Lisettes bakhuvud som verkar ligga helt lugnt ner.
“Varför frågar du det?”
“För jag tror jag har en plan… eller något som kan hjälpa dig mot han i alla fall…”
“Jasså vad? ”
“Det får du se i morgon…”
“Okej, ” mumlar jag och känner hur tröttheten känns som ett faktum.
Det blir tyst men jag kan inte sluta tänka på Lisette och hennes antagligen psykologiska plan.
“Anton..” mumlar jag tyst och vänder mig om med huvudet mot väggen.
“Vad?”
“Han heter Anton,,,” mumlar jag innan jag hamnar i sovande läge.

Jag vaknar av kylan och drar åt mig täcket som jag alltid gör när jag fryser. Med ens kommer jag på att Lisette ligger där så jag puttar tillbaka täcket.
“Godmorgon” hör jag en välbekant dialekt från andra sidan rummet.

*. Lisette
Han ser klarvaken på mig och nästan förvånad över att jag sitter i hans rum. Jag såg när han försökte lägga täcket på min sida av sängen och det värme riktigt och bara när jag tänker på gårdagens natt får jag en knäpp känsla. Ungefär samma som när jag läste Jonathans mejl när jag kände mig som mest ensam.
“Godmorgon” mumlar han och ler försiktigt medan han sträcker på sig.
“Vill du höra min idé? ” ler jag och ser försiktigt mot Jonathan som däckad ligger ner i sängen.
“Totalt öppen för föslag som hindrar en tidig död för min del” flinar han och ser förundrande mot mig från liggande ställning i sängen.
“Det här kommer låta helt sjukt,!”
“Men säg! ” skrattar han och jag bestämmer mig för nu eller aldrig dilemmat.
“Jo, men jag såg en film för ett tag sedan…”

Kommentarer - (Snittbetyg: 4.7)

honsomintesyns - 17 feb 08 - 12:06- Betyg: