Mitt ljus i mörkret (kapitel 1) |
(Ööh, nu kanske ni förstår lite mer? Eller så blir det ännu rörigare osså får ni vänta ytterligare ett kapitel, vet int riktigt förrän jag har skrivit det :P)
(Elin)
Hennes andetag ekade i det tomma rummet, väggarna kom närmre, de skulle stänga in henne, fånga henne. Döda henne. Då kom han, det var nu som hon älskade att han var hos henne, vid de här tillfällena. När han kom och lugnade henne, väggar flyttade inte sig, dörren var inte helt stängd, det kom in luft och hon skulle inte dö. Det var vid sådana tillfällen hon älskade sin Sam, hennes egna Sam som bodde inuti henne.
Dörren öppnades och ljuset tändes, hon skyggade förskräckt bakåt. Ett skrik inom henne, någon skrek, Sam, hon höll händerna för huvudet. Kunde inte någon ta bort ljudet, det gjorde ju så ont i henne, det gälla skriket skar genom hennes ben, leder, hjärta.
(Bill)
Han kom in först, och tände lampan. Ett skrik skar i hans öron, ett fasansfullt, gällt skrik. Med förvånade, chockade ögon såg han sig om efter var det kommit ifrån och fick syn på en mager tjej som satt längst in i ena hörnet. Det var något… galet med henne, där hon satt med händerna för öronen och skrek. Munnen var knappt öppen, och ändå kom det där fasansfulla ljudet ur henne, hur det överhuvudtaget kunde komma så mycket ljud ur en så liten människa förstod han inte.
”Vad fan är det som låter?” Toms röst tystnade när han fick syn på tjejen, i samma ögonblick dog hennes skrik ut och hon föll ihop i en hög på golvet. Bill var framme hos henne nästan direkt och kände efter en puls. En våg av lättnad sköljde genom honom när han hittade pulsen. Tom kom fram och såg frågande på honom.
”Hon lever,” svarade Bill som svar på frågan hans bror aldrig hann ställa.
”Men vem är hon? Och hur kom hon in här?” frågade Tom, trots att han visste att brodern inte hade svaret på hans frågor.
”Jag vet inte,” svarade Bill i onödan och skakade lätt på huvudet. ”Men vi kan inte bara låta henne ligga här.”
”Nej, men vad ska vi göra? Ringa polisen?”
”Kan vi inte bara börja med att med henne till hotellet? Hon ser inte ut att klara ett polisförhör just nu, du vet ju hur de är.” Tom nickade, poliserna här i staden var inte direkt kända för att vara särskilt trevliga, egen erfarenhet…
”Kan du ta henne?” frågade han Bill, som nickade.
”Inga problem, hon är ju otroligt tunn,” svarade han och lyfte upp henne med varsamma händer.
(Elin)
De hade kommit in, hon kände igen dem, vagt, men visste inte varifrån. Så blev allting svart, skriket tystnade, Sam var nöjd, nu slapp han ljuset. Ljuset som han skydde så, och som hon kommit att hata bara därför. När någon lyfte upp henne ville hon bara skrika, men nu gick det inte. Och han hjälpte henne inte, han lämnade henne, så som han alltid gjorde. Så som ’han’ alltid gjort också, ’han’ som Sam inte ville att hon skulle tänka på. Men nu for tankarna till ’honom’ igen, det var något med den personen som bar henne som påminde henne om ’honom’. Kroppen kändes helt lealös, och på något sätt var det skönt att bara ge efter och låta någon annan ta hand om henne. Sam var så jobbig att ta hand om, så krävande och hon var trött, så trött.
(nope, nästa kapitel (tror jag) eller ännu senare. Kan bara lova att nästa kapitel blir jävligt spännande!)
|
| Kommentarer - (Snittbetyg: 4.5) | Solstorm - 18 jan 08 - 15:08- Betyg:  | Lite förvirrande, men bra.
Måste läsa nästa kapitel nu ^^. | Mangasagan - 15 jan 08 - 17:14- Betyg:  | | Bra:) |
|
|
|
