En liten flicka |
Det fanns en flicka
en liten flicka, inte speciellt ovanlig, inte speciellt vanlig. Nånting mittemellan.
Hon hade svart, lockigt hår, page-klippt. Luggen hade hon färgat röd. Hon hade grönblågrå ögon, med en brun ring närmast pupillen. Hennes ögon var alltid kantade av svart kajal.
Hon gick nästan bar klädd i svarta kläder, nån gång lite rött också. Karnse ett trött band på hatten hon hade på sig.
Okej då, hon var karnse ovanligmen det har inte så stor roll i denhär berättelsen.
Det började när flickans mormor dog när flickan bara var 7 år. Dom stog varandra otroligt nära, nästan närmare än flickan och hennes mamma. Det var en otrloigt jobbigt tid för flickan.
I skolan gick hon i en så klass där ingen var direkt mobbad eller utanför. Men ändå kände sig flickan utanför, annorlunda. Hon var längre all och dessutom tjock. Hon kände sig klumpig. Hon kunde inte vara med när de andra lekte kurragömma. Jo, hon kunde förståss, men hon ville inte. Hon var för stor.
Det blev inte bättre när flickan började högstadiet. Hon hade ju varit "speciell" och "annorlunda" sen sexårs, men nu ville flickan visa det för alla. Alla kläder i flickans garderob gick från pastell till svart.
Redan första dagen blev hon utanför. Mest pågrund av hennes hår, som då var nästan snaggat och lite råttfärgat. Så småningom blev hon mobbad. Mobbad för musiksmaken, kläderna, frisyren. Men också för att hon stog emot, gav igen. En sommar åkte flickan på kollo. det var det bästa flickan gjort i hela sitt liv. Hon blev vän med tre underbara människor. Nej, förlåt, Änglar var dom. Dom blev otroligt bra kompisar. Och genom de tre första Änglarna träffade hon flera Änglar.
Ca. 2½ månader efter flickan träffad Änglarna började hon skära sig. Det blev bara för mycket för flickan. Även om hon hade Änglarna. Dom var verkligen ALLT för henne.
Flickan hade en önskan. Nej, inte en önskan. Snarare ett uppdrag här i livet. Det var en tvångstanke. Hon skulle åka till New York, ensa. Även om flickan visste hur det skulle sluta.
Så komm det sig att flickan flyttade till New York. Precis som det var bestämt. Hur hon kom dit visste ingen riktigt. Det hade gått så snabbt.
Flickan var ensam, rädd, vilsen i denna stora stad. Hon kännde sig liten för första gången. Hon bodde i en liten lägenhet. Skitig var den, kakerlackor kröp över golven, väggarna, allt!
Flickan hadde tillslut inga pengar kvar. Hur skulle hon göra nu? Att skaffa sig ett jobb var omöjligt. Hon bestämde sig för att gå en promenad, tänka på något annat. Hon kom aldrig längre än till hörnet av gatan. En man gick emot henne. Hon reagerade försent. Mannen lyfte armen. allt svartnade.
Flickan vaknade upp intill en husvägg i en av de många gränder som fanns. Kappan hon hade haft på sig varborta. Nycklarna hem också.
Då fick flickan syn på det, en bit bort. Huset hon skulle hoppa ifrån
Denna flicka är då jag...
|
| Kommentarer | | Lost - 19 feb 06 - 04:45 | Elaälskling, vem har sagt att du ska ensam till New York..? O.O
Har du NÅGON aning om hur många kajal-killar det finns i New York som du&jag inte glott ihjäl oss på än..?
JA! Japan, också! (smart johan;P) Världens vackraste människor bor i Japan!XD Så helvete heller att du åker ensam till New York..<33 | | Nemisis - 14 feb 06 - 23:33 | JAAAA! xD
Åka te Japan och new York! xD Owh vad roligt!^^
Ska vi träffa Miyavi då? ^^' | | Joxiboy - 13 feb 06 - 09:28 | Jag låvar dig att vi ska flytta/åka till New York någon ggn. Men då är vi alla med, och då kommer vi klara oss. Inget dåligt kommer hända! Tro på änglarna o mig..
Jag låvar också att vi ska till Japan också någon ggn;) Vi ska ju för fan lära oss japanska i sommar.. du me va?:P Får hoppas så:) Hoppas vi ses snart ngn ggn:) Ringer dig imorrn.. <3 |
|
|
|
