Är det verkligen så? |
Hejsan!
seriöst jag kan inte låta bli att ta upp detta, nuförtiden skriver många personer, jag kan inte säga alla men flera i alla fall. dessa personer skriver om att man e så ensam o att ingen känner varandra och att man inte kan lita på någon, man är allti ensam osv..
seriöst är det så?
Nu försöker jag inte säga att allt detta är fel och att ensamheten inte existerar.. Men!
genom dessa texter får ni de o verka som om hela världen gått under på nått sätt :S att allt handlar om att skära sig och vara ensam.
Folk öppna era ögon de finns så mycket som väntar er där ute!
Jag lovar, jag tror inte att vi är så ensamma som vi tror, utan jag tror att vi blundar för saningen och istället fortsätter i mörkret, går samma väg och har samma tankar för alltid. Bara för att man varit mobbad eller ute, ensam eller utsatt för något i en viss tid av sitt liv så måste det inte följa med resten av livet och påverka er.. jag vet att det ej går att glömma men de går att fortsätta också. Har man misslyckats en gång så betyder de inte att man ska va nere föralltid, försök igen det har du rätt till ingen kommer klandra dig, men du måste våga..
Har du blivit sviken, sårad, lämnad ensam, har du fått ett krossat hjärta av din stora kärlek?? då kan du inte dra alla andra människor över en kam, för att dessa personer gjorde dig illa betyder det ej att alla andra där ute som väntar på dig också vill såra dig..
Slutligen.. jag försöker inte påpeka att jag vet allt!
och jag vet att många kommer komentera och säga: ja men du har inte haft de så svårt så du vet inte hur de känns, eller du har inte gått igenom det som jag fått gå genom..
Men tro mig, jag kanske verkar så positiv med denna text ja skriver nu, men jag har också haft ett så jävla jobbigt liv så de inte går att förklara och jag lovar jag vet hur det känns att vara ensam, nere, ledsen och sårad, jag vet hur det är när man är så nära att begå självmord o lämna allt bakom sig, jag har varit i samma situation.
Och till er alla som e lite mogna och äldre: fortsätter ni skriva att döden är den enda vägen ut och att man inte SKA lita på någon och att det inte är värt att leva så säger jag bara tänk om..
För när ni skriver sånt, vad tror ni händer med dem som är yngre än oss och har det svårt? Jo, istärllet för att försöka resa sig upp så läser dem dessa texter och tänker, ja de e sant.. Kanske är döden den enda vägen ut?
Jag blev medlem här i dikta p.g.a. en enda orsak och det var att jag hade det så dåligt men jag tänkte att jag går in läser några dikter och kanske till o med får stöd av andra som har det som mig, vem vet? världen e ju trots allt liten.
Men vad händer då?? Jag blir medlem här och läser om att de e så under bart o skära sig, rakbladet är min bästa vän, jag älskar ensamheten, jag blev sårad en gång ska aldrig mer lita på nån.. efter ett tag började jag också skära mig, jag tänkte att dem som skriver så har ju det dåligt och dem verkar må bättre av att hålla sig borta från folk och att skära sig varje dag.. kanske var det min medicin också?
Men tack och lov så för första gången reste jag mig upp och tänkte jag ger världen en chans till, fuhnkar det inte så ger jag igen o igen o igen.. för där ute finns de så många människor som har så många nya sidor som vi inte sätt, så därför ge inte upp från första gången, de finns många andra där ute , döm inte alla efter en..
Jag menar visst, ni har det dåligt och kanske är det så ni känner, att det är rätt o skära sig men snälla tänk på att de finns barn som också läser detta ni skriver, barn som är så små som 9-10 år :S och säg inte att dem inte behöver läsa för dem är små och så enkelt är det att små inte tänker lika klart som dem vuxna.. så dem kanske får andra tankar, och det är ju inte meningen eller hur?
Nu har jag bara snackat på och många kommer säkert va emot mig, men jag menar inte att ni har fel, ja lovar jag har också varit i dessa tankar, men om ja har det dåligt varför ska jag skada andra också? ni kanske inte inser men små barn som läser allt om att skära sig är rätt o skönt kommer tro på de o försöka sig till de, det är därför dem kallas för barn, dem är inte riktigt än mogna för att kunna skilja mellan rätt och fel dem behöver nån vid deras sida som stödjer dem så dem kan gå på den rätta sidan, och om vi enbart medelar om sjmord o rakblad så kommer dem få stöd, fast från fel sida..
så när jag skriver detta så tänker jag inte på mig sj, utan på andra.. Gör det ni också.
Ha de gött allihop!
|
| Kommentarer | | wow_93_ - 30 maj 08 - 19:25 | Sådan bra text, så sann! ionga ord jag finner som kan beskriva
hur bra du har forumlerat dig.. verkligen!!
Tummpen upp och jag håller med 100%!! //Woowi | | Ledsen91 - 15 jan 08 - 18:06 | har inte läst allt nu (a) reagerade bara på en rad i din
kommentar (hs0n); 'Men som dom säger "Det gör inte ont fysiskt, de lättar på smärtan psykiskt",
men så äre ju ändå inte! Det är bara vad dom inbillar sig..'
Nej det är faktiskt inte inbillning. Fysisk smärta kan dämpa psykisk, tillfälligt, eftersom om
det gör tillräckligt ont i kroppen är det svårt att tänka på annat just då..
//en rakbladsflicka | | wearingblack - 14 jan 08 - 18:54 | jag kan inte nog understryka hur rätt jag tycker att du har.
jag håller med dom nedan också, med det där att man skriver "blodiga" dikter för att få ur sig allt... men precis som nona skrev, så finns det många som tar åt sig och kanske börjar de med. Och det sista man vill uppnå med sitt skärande måste väl vara att andra också ska börja??
jag tycker det var bra att du skrev denna texten och jag håller med dej helt och hållet!
kram på er! | | kanske - 14 jan 08 - 13:56 | När jag mår bra brukar jag inte skriva, antingen är det väl det att jag inte kan skriva "glada dikter"
eller så är det så att all glad energi tar jag ut över mina vänner, och när jag mår dåligt håller jag det mer för mig själv.
Jag tror att man överdriver lite när man skriver, för man vill verkligen få ur sig allt.
så kan det i många fall vara för mig.
& just i den stunden kanske man känner sig ensamast i världen & då skriver man det helt enkelt.
Det behöver ju inte betyda att man alltid går runt ensam & inte har någon
(Även om jag vet, att för vissa är det så)
jag mår bättre av att skriva, helt klart.
Dels för att jag får skriva av mig och "lätta på trycket" (haha?)
& dels för att jag tycker det är så sjukt kul. |
|
|
|
