Vill alltid minnas.. |
Klockan är tio. Du och jag sitter på en filt på stranden.
Solen börjar gå ner och himlen ändrar förg från ljusblå till en svag blandning mellan rosa och röd.
Du lägger din arm om mej och jag lägger mitt huvud på din axel.
Vi tittar tillsammans utan att säga nått. Bara att vi är tillsammans känns helt underbart.
Jag känner hur du vrider på huvudet och jag lyfter lite på mitt huvud för att sedan se dej rakt in i ögonen.
Du trycker mej försiktigt närmare dej och kysser mej. Mjukt och försiktigt.
Jag lägger mina armar om dej och du lägger dina om mej.
Vi lutar oss så att vi tillsist ligger ner på den blå filten med gröna ränder.
Vi ligger sådär väldigt länge. När vi slutar och sätter oss upp igen har solen gått ner helt.
Klockan är redan halv tolv. Vi skulle ta bussen hem till dej tolv.
Vi packar ihopa alla burkar som det funnits mat i och viker ihopa filten.
Samtidigt pratar vi om vad vi ska göra hemma hos dej.
Vi går upp mot vägen där vi ska ta bussen. Vi går hand i hand och pratar.
Plötsligt blir du helt tyst och stannar. Jag stannar också eftersom vi håller varandra i handen och jag vill inte släppa.
Jag ser på dej och frågar;
'Vad är det? är det något fel?'
Du svarar inte, bara står och tittar rakt på mej med ett ansiktsuttryck som jag inte kan tyda.
Jag börjar bli orolig och vill mest börja gråta, men jag hindrar tårarna från att rinna ner för min kind.
'Snälla säg något!..'
Ber jag dej, med gråtfärdig röst.
Du tittar mot mej och ler. Jag fattar ingenting.
Jag ser säkert ut som världens största frågetecken, för du börjar;
'Jag vill inte gå här ifrån. Jag vill minnas denna dagen för alltid. Men det känns som att vi kommer glömma allt så fort vi kommer hem till mej.
Jag vill att du ska veta att du betyder mer än allt för mej. Du ÄR mitt allt! utan dej är jag inte hel.'
Jag står fortfarande stel som en pinne. Men nu börjar tårarna rinna..
Inte för att jag e lessen, utan för att jag trodde du skulle säga något dåligt. Men mina tårar rinner för att jag blev så glad.
Du går närmare mej, eftersom jag inte kan röra mej där jag står gråtandes, och kramar mej.
Ger mej en sådan kram som bara du kan ge mej. Som gör att du aldrig vill lämna mej eller förlora mej.
Efter ett tag kommer jag tillbaka till verkligheten och jag kramar tillbaka.
Du drar tillbaka huvudet lite som du haft lutandes mot min hals och ser mej rakt in i ögonen.
Du ger mej en lätt kyss på munnen, och viskar;
'Jag älskar dej så otroligt mycket så det inte går att beskriva'
Sedan sätter du din hand på baksidan av mitt huvud och trycker lätt mitt huvud mot ditt och kysser mej.
Jag besvarar dina kyssar och vi står där och kysser varandra en lång stund.
Ett tag senare frågar jag vad klockan är.
'Fem i tolv'
svarar du utan att riktigt tänka på vad du sa.
Men två sekunder efter vaknar båda. Bussen som vi ska ta går tolv.
Vi får bråttom och springer hand i hand resten av vägen ner till busshållsplatsen. Vi hinner precis stanna och andas två andetag innan bussen kommer.
Bussens dörrar öppnas och jag går in först och sätter mej i sätet medans du betalar för mej med.
Strax efter jag hunnit sätta mej kommer du och slår dej ner i sättet bredvid mitt.
Du tar tag i min hand igen och kramar den lätt. Du tittar in i mina ögon och ler. Jag ler tillbaka och känner hur dt börjar bränna på kinderna.
Du lutar dej fram mot mej och ger mej en puss på munnen och innan du sätter dej tillrätta en på pannan också.
Bussen startar och börjar köra iväg.
Jag lägger mitt huvud på din axel och sluter ögonen.
Orden du sa till mej när vi stod på vägen en bit upp från stranden finns fortfarande kvar i mitt huvud. Jag lyssnar på dom.
Hör hur du säger dom om och om igen.
'Jag älskar dej lika mycket som jag behöver dej. Jag behöver dej lika mycket som ajg behöver vatten.'
viskar jag tyst mot ditt öra.
Du vänder ditt ansikte mot mej och Ler med hela ansiktet och dina ögon glittar, precis som om det fanns små stjärnor i dom.
Denna dagen vill jag aldrig glömma.
Den betyder så mycket för mej. Jag kan fortfarande höra orden du sa där på stranden.
Inte lika klart och tydligt som den kvällen. Men jag hör dom fortfarande.
Du sa att du aldrig ville glömma den kvällen. Men det har du nog gjort nu när du lämnade mej.
Men jag kommer aldrig glömma den. Kan inte glömma den.
Allt jag gjort med dej går bara inte att glömma. Det är som att det är meningen att jag ska minnas.
Meningen att jag ska komma ihåg och du glömma allt vi hade.
Jag älskar dej fortfarande, det kommer jag alltid att göra.
Du var den enda som jag verkligen älskat eller älskar rättare sagt.
'Jag älskar dej'
När du sa dom tre små orden. Det betyder mycket mer än när någon annan säger dom till mej.
Men måste försöka leva i verkligheten och inte leva i gammla minnen eller drömmar..
För det som varit.
Kommer aldrig tillbaka..
Men jag vill alltid minnas tiden med dej..
|
| Kommentarer - (Snittbetyg: 5) | Bloodbathsponge - 15 jan 08 - 23:33- Betyg:  | Kan inte säga mer än
<3! |
|
|
|
