Ombytta roller (kapitel 9) |
(Hmm, känns som om jag skriver lite många kapitel nu ikväll :S Plus att jag inte får nåra kommentarer =( )
*
(Bill)
”Om man kan vara kär i någon man träffat två gånger, då är jag det.” Han hade gått för att leta efter Gustav, när han helt plötsligt försvunnit. Orden han sade till den i andra änden av telefonlinjen skar genom honom. Det var som om någon stuckit en kniv rakt genom hjärtat på honom och han stelnade till mitt i en rörelse. Han kunde inte se Gustavs ansikte men på något sätt visste han att Gustav blev glad över svaret han fick, vilket gjorde ännu mer ont i Bill.
”Ber du henne ringa mig imorgon?” Nu förstod Bill inte längre, vem hade Gustav egentligen pratat med? Var det inte Denise, vem skulle ringa honom imorgon? Gustav hade lagt på och Bill skyndade sig att få bort det smärtfyllda ansiktsuttrycket han var så säker på att han hade.
”Kommer du snart eller?” frågade han, med ett fejkat, påklistrat flin. Gustav ryckte till och vände sig om, när han såg i Bills ansikte att han ’inte hört något’ lugnade han ner sig.
”Ja, kommer nu,” sa han glatt, men det syntes att han dolde något, och reste sig. Bill sjönk ner på stolen där Gustav nyss suttit efter att hans kompis försvunnit ut genom dörren. Han begravde huvudet i händerna och lät tårarna komma. Ryggen skakade medan han grät ut smärtan, tårarna som förde med sig kniven från hans hjärta ut och lämnade kvar en molande värk.
”Bill?” Toms mjuka röst fick honom att stelna till. Hur kunde han ha varit så dum att han grät här ute, där alla kunde se? En hand lades på hans axel, fick honom att slappna av lite. Tom var ju där för honom, han skulle förstå, eller?
”Varför gråter du?” Bill började nästan skratta åt Toms korkade fråga, och åt hur korkat hans svar skulle låta. ’Jag tror jag är kär i tjejen som Gustav är kär i, som typ är kär i henne också. Som har något skarpt emot mig, och som jag REDAN har lyckats såra.’
”En jobbig vecka,” sa han bara istället, det krävde mindre förklaringar, var lättare. Han visste att Tom inte trodde på honom, men en bättre förklaring än så skulle han inte få. Och på ett sätt var det ju sant, åtminstone den här dagen hade varit otroligt jobbig.
”Okej, vi bara undrade vart du tagit vägen,” sa en annan röst. Bill lyfte snabbt blicken och såg Georg och Gustav i dörröppningen.
(uh, en kortis. Men ville lägga ut den nu (ikväll) och syrran ska ha datorn så… :P Blev å andra sidan en jävligt lång innan så… KOMMENTARER!)
|
| Kommentarer - (Snittbetyg: 4.6) | BlodRosen - 30 jan 08 - 14:12- Betyg:  | | Bäst!ÄLSKA!^^ | | Mangasagan - 13 jan 08 - 20:21- Betyg: | | Jättebra:)<3 Fortsätt!!:)<3<3 | saraelskarbecca - 13 jan 08 - 12:28- Betyg:  | | Mer idag ? <3 | | Mysan93 - 12 jan 08 - 23:48 | | Bra :D | | Ericautank - 12 jan 08 - 23:27- Betyg: | | Skit bra, fortsätt!! | | knowyouhateme - 12 jan 08 - 22:22 | | bra :) fast på det bill ska säga till tom fast inte säger kallar du gustav för ´henne´´ | | Selleberg - 12 jan 08 - 22:06- Betyg: | | Bra:)Stackars bill, men fortsätt |
|
|
|
