Ombytta roller (kapitel 8) |
(Seriöst, hela den här kommer bli ALLDELES för lång om jag inte skärper mig *rodna*)
*Om man kan, då är jag*
(Denise)
Hon kände ilskan välla upp, fanns det något tävling som gick ut på att spionera på henne eller?
”Hur mycket har du hört?” Hon hörde hur Gustav kämpade för att hålla rösten stadig.
”Det mesta, tror jag.” Bill såg inte så stöddig ut längre, men Denise var för arg för att lägga märke till något överhuvudtaget som gällde honom.
”Nu går jag,” sa hon kort, vänt mot Gustav och gick sedan därifrån med arga, snabba steg. Benen styrde henne automatiskt tillbaka till Louises hus, och hon sjönk trött ner på sängen. Hon kände hur tårarna började rinna, hur hade hon lyckats trassla till allt så på bara två dagar? En lätt knackning på dörren fick henne att rycka till, Louise dök upp i dörröppningen.
”Kan jag komma in?” frågade hon, men väntade inte på svar efter att ha sett Denises tårar. Istället gick hon rakt fram och satte sig bredvid Denise.
”J…jag tror att jag börjar bli kär i honom. Men alla verkar förfölja mig, och jag har berättat så mycket, För mycket för Honom,” hulkade Denise. Något i hennes tonfall sa Louise att det var två olika ’honom’.
”Sch, lugn. Nu får du ta det från början,” sa Louise lågt, med lugn, sansad röst. Och plötsligt rann allting ur Denise, nästan snabbare än vad munnen rörde sig. När hon slutat satt Louise och tittade storögt på henne.
”Det finns ju ingen egentlig anledning att ljuga så… Stackars dig,” sa hon lågt.
”Jag bara… orkar inte med allt det där just nu,” viskade Denise, knappt hörbart. Louise lade ett pekfinger på hennes läppar och lade henne bakåt. Efter inte ens en halv minut hade Denise somnat.
(Louise)
När Denise somnat plockade hon försiktigt upp mobilen ur hennes ficka, så lade hon en filt över den sovande flickan. Hon smög ut och stängde försiktigt dörren efter sig. Väl inne på sitt eget rum hittade hon till ’senaste samtal’. Denise hade blivit uppringd av ’okänt nummer’ runt 5, det borde vara han. Med darrande fingrar tryckte hon på yes-knappen, trots allt var det ju trummisen i ett av hennes favoritband hon ringde.
(tyska)
”Hej Denise. Hur är det?” Hade det inte varit för att Denise låg och sov, helt förstörd hade Louise antingen skrikit eller tappat talförmågan just då, hon samlade rösten istället.
”Det är inte Denise,” sa hon så lugnt hon kunde.
”Okeej, vem är det då?” frågade Gustav förvånat, lätt skeptiskt.
”Hennes kompis,” svarade Louise och hoppades att han inte skulle lägga på.
”Jaha, och vad vill du då?” sa han stelt.
”Denise mår jävligt dåligt just nu. Och, det kanske du inte vet men, hon har gått igenom så jävla mycket i sitt liv. Saker som inte ens hennes bästa vän vet om.” Det blev tyst i andra änden, när han började prata igen var hans röst bekymrad.
”Varför ringer du mig om det?” frågade han skakigt. ”Och hur vet Du om det då?”
”Vi var brevvänner via skolan, det är väl lättare att skriva det än säga det antar jag. Och anledningen att jag ringer är helt enkelt att jag måste få veta vad du känner för henne.” Louise visste att hon tog en risk, varför skulle han berätta sådant för någon galning som ringer honom. Men hon var tvungen att ta den risken för Denises skull.
”Hur vet jag att du inte är en journalist eller något?” frågade han trött, fortfarande med ett stråk av oro i rösten.
”Som ringer från Denises mobil?”
”Det är sant… Jag, vet inte om jag kan svara på det. Men om man kan vara kär i en person man träffat två gånger, då är jag det.”
(ooh! Hehe, this is funny :P Whatever, vill ha KOMMENTARER!)
|
| Kommentarer - (Snittbetyg: 4.3) | BlodRosen - 30 jan 08 - 14:10- Betyg:  | GUUUD så sött,men det är ju faktiskt synd om lilla Billie!:(
Lilla Billie borde oxå få nån, fast som är snällare mot honom då!xD | woops - 29 jan 08 - 18:18- Betyg:  | | Naaaw, Gusti söti ;D | | Mangasagan - 13 jan 08 - 20:19- Betyg: | | Jättebra<3 Älskar dina noveller<3:) | Selleberg - 12 jan 08 - 21:34- Betyg:  | | Bra, fortsätt |
|
|
|
