Nyårslöftet del 3 |
Nyårslöftet del 2: 7 mars 2008
(Robin)
Den 14 februari 2008, det var årets bästa dag.
Det var då vi blev tillsammans, jag och Cornelia.
22 dagar sen om det ska vara exakt.
Den 27 Februari såg jag hennes handleder för första gången.
Jag trodde bara att det var ett rykte att hon skar sig, men jag hade fel.
Det var sant, jag såg det med egna ögon, så många ärr över hela handleden.
Varje dag sen dess har jag kollat hennes handleder för att se om där har kommit några nya ärr.
Det hade det inte.
Jag blir lika glad varje gång jag ser att det bara finns gamla ärr och inga nya.
"hej gubben" sa Cornelia och kramade om mig när jag kom ut från mitt klassrum.
"hej älskling" sa jag och besvarade hennes kram.
Sofia och Denise kramade om varandra och härmade oss.
"hej älskling!" halvskrek Sofia med en ganska löjlig röst.
"hej Gubben" halvskrek Denise med också en ganska löjlig röst.
"käften era töntar" sa Cornelia och tittade retfullt på dem.
Sedan kysste hon mig.
"tiden går" sa Denise och skrattade till.
"hänger du med och äter?" frågade Cornelia.
Jag nickade och sedan gick vi till matsalen.
På vägen dit tog hon tag i min hand.
Då blev det ett tilfälle för mig att kolla hennes handled.
Jag tog upp hennes hand framför mig.
Sedan skulle jag dra bort den fingerlösa vanten från hennes handled men då stoppade hon mig.
"Cornelia" sa jag besviket då jag förstod att hon hade gjort det.
"det har gått en månad sen jag gjorde det sist, jag kunde inte hjälpa det" sa hon tyst.
"vaddå?" sa Denise som hade hört oss.
"inget" sa Cornelia snabbt.
"nehe" sa Denise och vände sig om för att fortsätta gå mot matsalen.
Hon tog sofias hand och de började hoppa och svänga på händerna och sjunga på någon låt.
En som hette Dusch di monsun, det hade Cornelia lärt mig för även hon lyssnade på den låten.
DEt var något tyskt band som hette Tokyo hotell.
"men varför gjorde du det?" sa jag efter en stund.
"för Hanna kallar mig emo, okej jag är emo men jag hatar att bli kallad emo som smeknamn" sa hon.
"men det är ju inget som du behöver skada dig själv för" sa jag.
"men sen vill jag göra det också, jag vill skada mig själv, jag mår bättre då" sa hon.
"hur kan du må bättre av att det gör ont på dig?" sa jag och tittade frågande på henne.
"det är typ svårt att förklara men jag mår bättre av det och om jag inte hadebörjat med det för 2 år sedan så hade jag varit död nu! all den skiten SKÄR jag ut från min kropp då jag skär mig i handleden" sa hon och suckade.
"men snälla cornelia, du kan ju dö av detta också, bara du skär lite fel så kan du dö" sa jag.
"jag vet, men jag tar den risken"
"så du tar risken att lämmna denna värld, lämmna oss, lämmna tokyo hotell"
"jag jag tar den risken, denna världen är inte bra, och dom heter TOKIO HOTEL!"
"förlåt Cornelia, men jag är rädd att du ska lämmna oss och jag vill inte leva utan dig"
"det är lungt"
Hon kramade om mig och sedan såg jag hur hennes svarta smink började att rinna.
Jag torkade försiktigt bort tårarna.
"jag ska sluta, jag lovar, det är mitt nyårslöfte till Sofia och Denise. jag brukar alltid hålla mina nyårslöften de andra åren" sa hon sedan.
"aldrig mer, okej?" sa jag.
Hon tittade på mig som om jag hade bett henne springa rumt jorden på 1 minut.
"aldrig!?" sa hon förvånat.
"ja, vad trodde du?"
"man kan inte sluta med en sak man är beroende av så helt plötsligt ju"
"men man kan inte bli beroende av att skada sig själv"
"du vet inte hur det är!" skrek hon och sedan sprang hon iväg.
"Cornelia!" ropade jag, men hon brydde sig inte.
(Cornelia)
Jag sprang till en kiosk i närheten.
Därifrån såg jag om någon kom.
Vägen hit var helt tom, inte ens en bil.
Jag skulle sluta, men jag var beroende, eller Robin kanske hade rätt, man kan inte bli beroende, det är kanske jag som bara inbillar mig.
En sak var säker i alla fall... Jag skulle sluta.
Jag tittade ut igen.
Där kom Robin.
Han sprang mot kiosken.
Han öppnade dörren och såg mig.
"förlåt Cornelia"
"nej, förlåt mig"
"nej, ta du den tiden du behöver för att sluta, jag finns här för dig hela tiden"
Jag kramade om honom.
"jag ska sluta snart, jag lovar"
Dörren öppnades igen och Sofia och Denise kom in.
"hallå vad är det med er?" sa Denise.
"inget" sa jag och torkade bort tårarna.
Dålig lögn, hon såg ju att jag grät och då har det ju hänt något.
Denise öppnade munnen för att säga något igen men Sofia hann före.
"kom nu, jag är hungrig!" sa Sofia.
Sedan gick vi till matsalen.
Som tur va så sa Denise inget mer om det.
Och Robin höll också tyst om det.
Orkar inte skriva mer nu för denna delen kändes inte bra. men kommentera !? (a)
|
| Kommentarer - (Snittbetyg: 5) | JessicaKarlsson - 1 feb 08 - 20:11- Betyg:  | | fooortsäääätt (: | | glasbubblan - 16 jan 08 - 03:17 | det är jättebra!! gillar tankar och känslor!
denna levar jag mig in i så lätt, så det är
verkligen bra du!! | | Ciissii - 16 jan 08 - 02:37- Betyg: | | Bäst :D fortsätt! | | eviigheet - 12 jan 08 - 23:18- Betyg: | | meer <3<3<3 | | Ericautank - 12 jan 08 - 22:30- Betyg: | | bra |
|
|
|
