Ett jobbigt år med Marodörerna... [Kap.26] |
Hej alla glada.
Det här blir en kort del... och ändå så e det bara en femtedel av det som jag tidigare skrev och som försvann...
men jag hoppas att ni blir nöjda /JvJ
(Sharon)
”Har han åkt?” Utropade Sharon förfärat och sjönk ned på den tomma sängen i pojkarnas sovsal och vägrade tro på det som hon nyss hade hört.
James nickade och kliade sig besvärat i bakhuvudet.
”Men… varför sade han inget?” Frågade Sharon, något lugnare och försökte hindra tårarna ifrån att börja rinna ned för kinderna.
”Jag tror inte att han skulle ha klarat av att åka om du var med.” Sade Remus tröstande och log försiktigt, Sharon nickade kort och reste sig sedan upp.
”Ska vi gå och äta frukost?” Frågade hon medan hon såg ut på snön som inte verkade vilja sluta falla.
”Det var det bästa förslag jag hört på länge.” Sade James och log hungrigt.
Lily skrattade och kysste honom på kinden innan hon drog med honom ut ur rummet, följd av Remus och Peter.
Sharon tvekade ett tag men gick sedan ned till uppehållsrummet, de andra hade redan gått till matsalen så hon kravlade ut ur porträtthålet och gick med långsamma steg ned för trapporna.
Det kändes helt fel att Sirius hade åkt, han var troligen förbannad på henne, efter deras gräl igår…
Hon suckade och vejde undan ett par Slytherinelever som var allt för upptagna med någonting som en av de längre killarna hade i en låda för att lägga märket till henne.
”Sharon, vänta!” Ropade Peggy som kom springandes efter henne, Sharon stannade och log då hon såg hennes väninnas rödblommiga ansikte.
”God morgon.” Sade Sharon då hon hade kommit fram och började gå mot matsalen igen.
”God morgon.” Svarade Peggy och strök undan det axelkorta mörkbruna håret ur ansiktet och log.
De gick i tystnad resten av vägen och Sharons tankar hade åter vandrat iväg till Sirius då Peggy drog tillbaka henne till jorden, för andra gången.
”Jag förstörde väll inget mellan dig och Sirius va?” Frågade hon oroligt och Sharon skakade på huvudet.
”Nejdå, det är lugnt.” Sade hon och försökte samtidigt intala sig själv att allt var lugnt mellan dem.
”Åh, vad bra.” Sade Peggy lättat då de började gå mot Gryffindorbordet.
”Men var är han då?” Frågade hon då hon inte kunde se hans svarta hår någonstans i mängden av morgontrötta elever.
”Han åkte hem i morse, skulle fira jul där.” Sade Sharon och satt sig ned på en av de lediga platserna vid de andra och började lassa upp gröt på tallriken.
”Mm, vad kul.” Sade Peggy lite frånvarande och Sharon kollade upp från frukosten och flinade brett då hon såg hur Remus och Peggy stirrade på varandra, samtidigt hade James också sett det och brast ut i gapskratt.
”Remii e kääär.” Sjöng han och flera av eleverna i närheten vände sig om mot dem, precis i tid för att se en svag rodnad på Remus kinder medan han gav James en mördande blick.
”Jag tror att jag går nu, hej då.” Sade han och gav Peggy en sista blick och skyndade sig mot dörren ut till entréhallen.
”Det var trevligt att se dig igen Sharon… men det är nog bäst att jag också går.” Sade Peggy och reste även hon på sig.
Sharon skrattade och nickade som svar.
”Förresten, Sharr, jag hörde att Desmelda är frisk igen!” Ropade hon då hon hade kommit halvvägs ut ur salen och Sharon log lättat och vände sig om till de återstående av vännerna.
”Okej, och nu till viktiga saker.” Sade James plötsligt och sköt undan den tomma grötskålen och högen med brödkanter som han lämnat kvar.
Sharon, Lily och Peter vände uppmärksamheten till honom och Sharon kunde inte låta bli att flina lite då hon såg hur hans bruna ögon lös av iver.
”Vad då?” Frågade Peter intresserat och James gav honom en irriterad blick som talade om att han snart skulle få reda på det.
”Julspelet.” Sade han och log brett, Peters runda ansikte sken upp medan Lily och Sharon utbytte oroade blickar.
”Jag,” Han pekade på sig själv ”ska vara jungfru Maria…”
Han blev avbruten av Peters sorgsna och oförstående röst.
”Men… jag skulle ju vara Maria… Remus sade ju…” Stammade han med de ljusblå vattniga ögonen fyllda av förtvivlade tårar.
”Men Peter, vi pratade ju om det här… Jesu dräkten är på tok för kort för mig, och du vet att rött inte är din färg.” Sade James med en suck.
”Visstja.” Sade Peter, återigen på gott humör och tog en tugga av sin ännu inte avklarade frukost.
”Men i alla fall,” Fortsatte James som om det aldrig hade varit något avbrott ”så ska jag vara Maria, Peter ska vara Jesus och Remus ska vara Josef.” Sade han med en gest mot dörren där Remus och Peggy hade försvunnit ut för ungefär en halvtimma sedan.
Lily gav Sharon ett lättat leende och vände sig sedan till James.
”Jag och Sharon kommer se till att vi får de bästa sittplatserna som går att få, ni klarar er nog bra.” Sade hon och log ett varmt leende mot sin förvirrade pojkvän.
”Vadå ’sittplatser’? Ni ska ju också vara med… hade du väntat ett tag så skulle du fått reda på vad ni skulle vara.” Sade han och sköt upp glasögonen på näsryggen då de hade halkat ned en bit.
Lily gapade av förvåning och Sharon var nära att spruta ut juicen som hon hade i munnen.
”Du Sharon ska vara åsnan, deras trogne springare,” James ton var fylld av allvarsamhet och Sharon stirrade förfärat på honom, men James tog ingen notis om detta utan vände sig om till Lily. ”och du Lily, ska få vara de tre vise männen.”
Lily log och strök honom över kinden.
”Den vise mannen menar du väll?” Sade hon lugnt och skrattade lite åt hans misstag.
”Nej, de tre vise männen.” Sade James med en förbryllad min och Lilys leende dog sakta ut.
”Vi kommer ha den första träningen imorgon, så… ladda lite nu och så ger ni järnet imorgon.” Sade han sedan och reste sig upp. ”Nu måste jag och Peter leta upp den lilla kärlekskranka Remisötnosen och förbereda dräkterna.”
Och så försvann han och Peter ut ur matsalen och lämnade kvar de förfärade gryffindor tjejerna vid bordet.
Framåt lunchtid då Sharon hade vandrat runt på slotts området så skyndade Lily ikapp henne.
”Sharr… jag måste prata med dig…” Hon gav de förbi passerande eleverna en tveksam blick ” i enrum.”
Sharon nickade och ledde henne till det första stället hon kom att tänka på, Sirius och hennes städskrubb.
Då hon och Lily trängde in sig där så forsade minnena därifrån över henne, hon såg Sirius förfärade ansikte då hon berättade om den kommande Hogsmeed utflykten och plötsligt slog det ned i hennes om ett blixtnedslag, det var Sirius som var den svarta hunden som räddat henne ifrån Dean, han var animagusen!
”Sharon, hur är det? Du ser så blek ut.” Sade Lily oroligt och synade sin väninna i det dunkla ljuset, Sharon ryckte till och satte sig ned på golvet.
”Nej det är lugnt… jag kom på en sak bara… men berätta nu, vad har hänt?” Frågade Sharon och såg med ens att Lilys ögon tårades.
”Jo… Severus kom och pratade med mig idag… strax efter frukosten…” Började hon lågt och satte sig ned bredvid Sharon som artigt höll tyst, hon hyste ingen förkärlek till Severus Snape, men hon visste att han och Lily en gång hade varit vänner…
”Han… han frågade om jag ville gå med honom till Hogsmeed imorgon.” Sade Lily, om möjligt ännu tystare och bet sig i underläppen.
”Men vi har ju repning imorgon.” Utbrast Sharon och kunde själv höra hur dumt det lät, hon visste att Lily mer än gärna ville bli kompis med Snape igen, men Sharon litade inte på honom… inte ett ögonblick.
”Jag vet… och James skulle aldrig låta mig gå… men Sharon, du måste hjälpa mig.” Sade Lily med bävan i rösten och Sharon log svagt och kramade om henne lite försiktigt.
”Jag lovar att göra vad jag kan för att hjälpa mig… vi säger att du och jag måste in dit och köpa julklappar, James kommer aldrig att säga nej… han är på tok för förtjust i att få paket för att tvinga oss stanna kvar här, och så möter du Snape utanför Godisbaronen.” Sade Sharon enkelt och rykte på axlarna.
Lily log och de tårfyllda gröna ögonen lös av lycka och Sharon kunde inte hjälpa det leende som spred sig över ansiktet.
Och så reste dem sig stelt upp och gnuggade liv i deras frusna händer vart efter de gick mot Gryffindor tornet.
Under tiden som de gick så sökte sig Sharons tankar tillbaka till Sirius, varför hade han inte sagt någonting om att han var en animagus?
Alla nöjda nu? Jag hoppas det... så gör inte mitt slit idag förgäves, utan kommentera! :D /JvJ]
|
| Kommentarer - (Snittbetyg: 5) | Mangasagan - 29 feb 08 - 16:31- Betyg:  | | Du skriver så sjukt bäst<333 | | hanochhon - 22 jan 08 - 18:20- Betyg: | | GAASCH!!:D MEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEER :D SÅ JÄVLA BRA:D <3 | | svikmejinte - 18 jan 08 - 15:28- Betyg: | | åhh, så bäst bäst bäst | | Lauren - 15 jan 08 - 12:14- Betyg: | | MERA!!! SÄTT DIG OCH SKRIV MERA!!! | | chulia - 13 jan 08 - 21:31- Betyg: | GAAAAAAAAAAAAAAAAAAASH DIN LILLA ... LILAPRICKIGA PAPRIKA!
MER MER MER MER MER MER MER MER MER MER MER
*är inspererad av hitta nemo*
Jamie är smått ond tycker jag.
"Rött är inte din färg" mahahah xD jag är sååå godhjärtad! x) <333333333
blääääääääääääääääääääää ääääääääääääää att det är skola i mogron. Du ska sitta uppe och skriva MEIR och vara social med mig -.- *se sur ut* | | prickigthallon - 13 jan 08 - 15:31- Betyg: | | Alltså! Jag ÄLSKAR era noveller <333 *avgudar/bugar/kysser ers nåds fötter* xD | | Ifos95 - 13 jan 08 - 11:29- Betyg: | Du skriver såå himla bra!
Vill ha mer genast! ^^
Fii är trött så hon orkar inte skriva mer men
denna del var bra, som du redan visste....
Kram <3 /Kitty/Fii/Ifos95 | | Maadelen3 - 12 jan 08 - 18:10- Betyg: | jättebra!! <3
nu ska jag inet prata med eller om dig på en hel vecka, för du gav mig den dumma frågan! :@ okej, jag kan väl prata med dig, men förvänta dig inte mkt flumm.. x'D men aja, skitbra<3 | | Lora - 12 jan 08 - 16:44 | | ska stå ätit....;) | | Mp3 - 12 jan 08 - 16:43- Betyg: | Jättebra :D <3<3 ÄLSKA!!!!!!!!!!!!11 mära snart ? (A):) <33
Du skriver verkligen levande, det vet du va? :) <3<3<3 | | Lora - 12 jan 08 - 16:42 | Bravo gummsmums!!:D
du skriver toppenbra och underbart!xD
hahahaha älskar att pojkarna slåss om att vara Maria!xD Peter fick tårar i ögonen.. men dt är klart att han inte kan spela henne om rött inte är hans färg!xD Ja, så är mitt Jamiegull..^^ Alltid hungrig och knäpp...;) men vrf tror du jag pratar oom dig chulia?(A)
nu måste jag gå och mata mina drakar innan de börjar äta folks rosakanintofflor!!:| du har väl hört att Polios(stinkbomben några slott bort) drakar tit upp ALLA mrs Sandions Rosakanintofflor!!:| jag sa att hon kunde ta våra.. de är änå bara vilda och ena riktiga skvallertackor....*blänga* mn det passar ju henne, hon behöver sällskap, och skvaller...;)
iaf fall!(ngn annan som tycker att min kommentar inte riktigt hållit sig till det väsentliga?xD) så var delen bra och rolig!^^ skriv mer om mig nu! eller jag menar sirresöt...;) stackarn, hemma med sin familj!*sur* vi får helt enkelt rädda honom!^^ Samla trupperna! jag meddelar systraskapet och Dobby så han kommer me alfarmén!^^ |
|
|
|
