Vita skor |
Först och främst vill jag bara säg att detta är en väldigt hemsk novell. Jag vet inte varför jag skrev den, det var bara vad som kom fram när jag satta mig framför datorn. Den är rå och våldsam men jag bryr mig inte, kommer ni att göra det?
”Det var länge sen jag kände mig såhär dum” tänkte Nathalie ”väldigt länge sen”. Det hade bara gått några timmar sen mordet och hon hade inga skuldkänslor över huvud taget, det var därför hon kände sig så knäpp. Borde hon inte ångra att hon huggit kniven rakt in i hans mage, borde hon inte tycka att det var fel att hon vridit om kniven så att blodet rann ner över hennes då helt vita skor? Nej, ingen skulle någonsin få veta om det här ändå.
- Eller hur, Gabbi, sa hon åt sin tjocka huskatt som satt i hennes knä med nosen täckt av mjölk som hon sakta tog bort med tassen.
Nathalie visste inte alls varför hon hade dödat mannen, hon kände honom inte ens. Han hade kollat konstigt på henne i baren på kvällen, som om hon hade en stor fläck på bröstet, för det var det enda stället han kollade på. Hon hade sagt åt honom att sluta, till och med byt plats men han hade följt efter henne, ständigt stirrandes mot hennes naturligt fylliga bröst. Efter ett tag hade han kommit fram och frågat om han kunde få bjuda på en drink, det var då hon hade fått nog, sista droppen som hade fått glaset att rinna över.
- Nej, men du kan få följa med mig ut, först ska jag bara gå på toa. Kan du inte vänta vid den blå Saaben där ute så kommer jag snart.
Han hade bara fnittrat så hemskt och sedan nästan halvsprungit ut. Efter att ha väntat på toaletten i fem minuter hade hon gått ut till disken, gett den otroligt snygge bartendern dricks och sedan gått ut för att möta äcklet som snart skulle få henne att göra nått hon längtat efter, någonting hon drömt om. ”Ingen kommer att sakna honom ändå.”
De satte sig båda i bilen, hon vid ratten. När de kört en stund började mannen stryka sin smutsiga vänsterhand mot hennes fasta lår, andra handen använda han för att hårt gnugga sitt egna könsorgan. Nathalie såg detta och för varje meter de åkte kändes det bättre och bättre, inte hans försök att få henne kåt, utan det faktum att hon snart skulle få precis som hon själv ville ha det.
De åkte in i en skog, in på en grusväg. Hon hade varit där förut för att se till så att man skulle kunna vara där helt ostörd.
Han tog bort sin hand från hennes lår och satta den istället mot hennes bröst, samtidigt lutade han sig framåt och viskade i hennes öra att han hade vetat att detta skulle hända så fort han hade sett henne komma in genom dörrarna på baren, han sa att hon hade sett så villig ut, som en liten hora. Hon log.
- Kom, sa hon medan hon knäppte upp första knappen på sin röda blus. Kom så ska du få känna någonting då aldrig känt förut. Hon hade stannat bilen och klev nu ur.
- Vänta jag ska bara ta av mig byxorna! Gå inte så fort!
Han hoppade i princip ut ur bilen. Kläderna hade han redan fått av sig. ”hoppas att han för guds skull inte skitade ner sätet, det är en helt ny bil!”
Hon gick med stora steg längre och längre in i skogen. På sensommaren var det alltid folk här som plockade svamp och blåbär men nu, på våren, fanns det ingenting här som någon ville ha.
I väskan hon bar på axeln hade hon med sig mordvapnet, en stor köttkniv av bästa kvalitet. En sådan där Japansk grej som de alltid gör reklam för på Tv-shop. Hon hade inte köpt den där dock, det här var riktig vara, hon hade testat den hemma och den kunde skära genom vad som helst med ett hugg.
Hon stannade, mannen som hade gått precis bakom henne gick nästan in i henne. Hon vände sig om och tog nu av sig resten av sina kläder, la dem i en fin liten hög på en stubbe. Hon satte upp håret riktigt ordentligt så att inte ett hårstrå skulle kunna falla av, hon hade även rakat sig på underlivet. Innerst inne hade hon längtat efter den här stunden i evigheter, det var därför hon alltid var redo, alltid hade med sig allt hon behövde.
Hon kände gubbens andedräkt mot sin rygg, han var kortare än henne så när han försökte kyssa henne i nacken fick han ställa sig på tå.
*svisch*
Lika snabbt som hon hade vänt på sig hade han ramlat ner på marken. Han hade fallit ner över en sten så hans kropp låg i en konstig position, som om han skulle gå upp i brygga. Hela hans kropp skakade samtidigt som det välde blod ur hans mun.
Än en gång stack hon kniven i hans mage, han slutade röra sig men blodet fortsatte att rinna. Det förvånade henne att det kunde finnas så mycket blod i en människa, även om han var väldigt fet. Det var nu hon hade kommit på att hon hade glömt ta av sig sina skor. Det var antagligen det enda hon ångrade den natten för hon hade köpt de samma dag och hon kunde ju inte lämna tillbaka dem om de var helt nerblodade!
Innan Nathalie började samla ihop mannens kläder kollade hon hans puls, det fanns ingen. Kläderna låg överallt på den lilla bit de hade gått. Hon hittade inte ena strumpan fören hon kollade hans kropp, han hade glömt ta av sig den så nu var den helt röd och kladdig.
När alla hans saker var ihopsamlade tvättade hon av hans kropp med några våtservetter hon hade haft med sig i väskan, de luktade surt av citron och skulle förhoppningsvis ta bort alla spår av henne, även dessa kastade hon i den svarta plastkassen där hon hade lagt kläderna.
Hon tog påsen och sina kläder och lämnade kvar kroppen i skogen, helt ensam, gömd under lite mossa och barr som hon hade hittat på marken. Det skulle antagligen ta några månader innan någon hittade honom där och då skulle alla spår av henne vara borta. Hon var nöjd med sitt arbete. Hon satte sig i bilen, tog på sig en blommig klänning hon hade haft i baksätet och körde därifrån, lycklig.
Detta skulle hon antagligen göra igen men innan dess skulle hon behöva hitta ett nytt ställe och en ny bar, hon skulle även behöva komma på ett nytt mordvapen för hon ville inte bli sedd som en av de där seriemördarna som de hade pratat om på Tv. Hon var speciell.
Kläderna kastade hon direkt på sopptippen, även hennes nya nerblodade skor som hon torkat av med några servetter för att de inte skulle se alltför misstänksamma ut. Sedan körde hon hem och nu sitter hon i sin fåtölj framför Tv:n med sin kära katt. Hon känner sig inte dum längre, nu känner hon sig bara lugn och varm i hela kroppen. Ingen man skulle någonsin kunna ge henne den känslan, hon skulle behöva ta den, brutalt och med våld men oh så härligt det var.
|
|
|
|
