Alice |
Jag antar att jag inte är den första som lägger upp en novell
om Tokio Hotel, men nu är det så att jag var tvungen :)
Så, läs och kommentera!
Någon knackade hårt på min dörr och jag såg upp från fanbrevet
jag höll på att läsa.
- Kom in, sa jag frånvarande och återgick till brevet.
- Tom! Du har inte tid med det där, vi måste åka! Sa Bill
och slet brevet ur min hand. Hans smink var perfekt lagt
och kläderna nya, vi skulle på en gala.
- Ja, jag kommer, sa jag och rättade till kepsen,
reste mig och skyndade ner för trappan. Limousinen
stod och väntade med öppna dörrar
så jag hoppade in och fick snart sällskap av Bill.
Limousinen for iväg
och jag fiskade upp brevet jag hållit på att läsa ur fickan.
- Tom! Vad är det som är så viktigt, som inte kan vänta tills senare ikväll?
Frågade Bill och försökte läsa brevet över min axel.
- Bill, det är till mig! Sa jag irriterat fast jag i vanliga fall
inte skulle bry mig om han läste mina fanbrev.
- Förlåt då, mumlade han och vände sig bort.
Om jag inte varit så uppslukad av brevet skulle jag ha fått dåligt samvete,
men det hade verkligen fångat min uppmärksamhet. När vi närmade oss stället
där galan hölls vek jag varsamt ihop brevet och la det i fickan igen.
Dörrarna öppnades och vi möttes av skrik och kamerablixtar i miljontal.
Bill strålade mot alla våra fans och de blev ännu mer hysteriska,
och jag drog lite på munnen. Han lyckades alltid få dem att bli galna,
vad han än gjorde.
Jag var tvungen att erkänna att det var samma sak med mig, men jag nöjde mig idag med
att se lagom cool ut. När vi kom in dog skriken sakta bort och jag såg mig omkring.
Rummet vi var i var stort,
och det vimlade av människor jag i vanliga fall bara såg i tidningar. Nena, Bills idol,
var här och många internationella artister som jag inte visste namnet på. När jag fick syn på
Green Days sångare drog jag Bill i ärmen och pekade diskret. Han sken upp och gick dit för att prata,
och lämnade mig ensam kvar. En medelålders blond tjej kom fram och presenterade sig som kvällens värdinna
och jag hälsade artigt. Hon började prata om våran framgång internationellt, och jag såg mig om efter en räddning.
Jag fick syn på Georg och ursäktade mig försiktigt med att jag var tvungen att prata med honom.
Jag skyndade mig mot honom och han fick syn på mig.
- Tur att jag fick syn på dig, kvällens värdinna höll på att tråka ihjäl mig, hälsade jag och han skrattade.
- Jo, jag pratade lite med henne också. Ganska blåst om du frågar mig, sa han och såg sig omkring.
- Vart tog Bill vägen? Frågade han och spanade ut över folkhavet.
- Han pratar med han, du vet, Billie Joe, svarade jag och insåg det roliga i meningen. Georg skrattade igen och Gustav kom gående.
- Har ni sett… började han. Vi pekade på Bill som stod en bit bort, och efter ett tag insåg Gustav det roliga.
Fortfarande skrattandes gick jag bort till min bror och knackade honom på axeln.
- Bill, vi måste gå in nu, sa jag och tvingade ner skrattet i halsen. Jag nickade mot
Billie Joe och drog med mig Bill in till arenan där galan hölls.
|
|
|
|
