Ombytta roller (kapitel 5) |
(Ciao, här kommer nästa lilla kapitel. Ehm, början skrev jag innan, men slutet blir lite, eh, vet inte. Men jag är jävligt flumm nu så… :S)
*En överraskande glädje*
(Gustav)
”Hej,” sa han glatt och log mot tjejen som satt sig ner bredvid honom. Hon ryckte till och stirrade på honom som om hon sett ett spöke. Sedan mumlade hon något på ett språk han inte förstod, han var inte säker på om han ens skulle ha hört det även om det varit på tyska eller engelska.
”Hur är det,” frågade han försiktigt. Hennes reaktion chockade honom.
”har väl inte du med att göra!” svarade hon ilsket. Hon flyttade blicken från hans ögon till sitt knä och satt så i säkert en minut.
”Ganska intressant,” sa han efter en stund, hon reagerade knappt. ”De flesta tjejer i din ålder skulle döda för att få sitta här. Och du, du bryr dig inte.” Hon vände sig blixtsnabbt upp mot honom och såg honom rakt in i ögonen, de skrämde honom lite. Samtidigt som de på något sätt trollband, fascinerade honom.
”Då är jag väl inte som alla andra tjejer då,” fräste hon. ”Du är ju lika mycket ego som din lilla kompis jag nyss snackade med.” Nu var det hennes tur att ha övertaget, Gustav såg chockat på henne.
”Har du snackat med Bill?” frågade han förvånat, hon nickade.
”Ja, kom precis därifrån,” svarade hon, med ett något mjukare tonfall. Gustav blev däremot osäker, det här var typiskt en sådan tjej Bill kunde falla för. En insikt slog honom plötsligt.
”Vänta, du är tjejen från konserten?” Hon nickade.
”Ja, men jag har faktiskt ett namn,” sa hon, han såg frågande på henne. ”Denise.”
(Denise)
Hon hade ju visserligen alltid tyckt att Gustav var den som verkade mest irriterande i bandet. Men att hon kunde sitta här och prata med honom, utan att irritera sig… Det hade hon aldrig trott, inte med någon av dem i det bandet. Så leendet han gav henne efter att hon presenterat sig, besvarade hon. Just då började mobilen i fickan vibrera, med en suck såg hon att det var Sanna. Den människan och tajming alltså… Hon log ursäktande mot Gustav och svarade.
(svenska)
”Hej,” sa Denise, med något trött tonfall.
”HUR KUNDE DU?” skrek Sanna i andra änden.
”Vad?” frågade Denise med lugnt, oförstående tonfall.
”Vara så elak mot Bill, BILL KAULITZ!” fortsatte hon. Denise kände Gustavs frågande blickar och gick bort en bit.
”Snackar du Fortfarande om det som hände igår?” suckade hon.
”NEJ!” svarade Sanna och Denise blev alldeles kall.
”Följde du efter mig?” Nu nästan skrek hon också. I bakgrunden hördes ett tjurigt muttrande.
”Jag såg dig på stan. Men hann inte gå fram och hälsa, förrän du stack iväg med… Honom,” började hon. ”Så ja, okej! Jag följde efter er till parken.” Denise blev alldeles mållös, så där gjorde inte den som skulle sig ens bäste vän. Utan ett ord avslutade hon samtalet och stängde av mobilen.
(engelska)
”Vem var det?” Denise hade totalt glömt att Gustav satt där och vände sig förvånat om.
”Min kompis,” sa hon lågt, när hon sett vem det var. Han såg skeptiskt på henne.
(Gustav & Denise (för att det blir enklare att skriva lite ur bådas vinklar…))
”Kompis, som ni skrek?” sa han och insåg en sekund senare att det kanske inte varit det smartaste att säga. Denise reagerade dock inte, gick bara fram och satte sig tungt ner på bänken igen.
”Jag vet inte,” suckade hon. ”Jag vet inte alls längre.” Han öppnade munnen och försökte desperat komma på något tröstande att säga.
”Gusti, vi ska repa nu!”
(Moahaha, spännande igen, eller hur? Nästa del kommer kanske ikväll så… Håll utkik!)
|
| Kommentarer - (Snittbetyg: 4.7) | BlodRosen - 30 jan 08 - 13:55- Betyg:  | | Bravvooo | woops - 29 jan 08 - 17:48- Betyg:  | Bra :) <3
Förlåt för okonstruktiva kommentarer, men jag är konstig. | | Mangasagan - 11 jan 08 - 20:11- Betyg: | Jättebra<3
Längar efter fortsättning:)<3 |
|
|
|
