Dikta.se
kärleksdikter Kärlek dikter om barn Barn dikter om sorg Sorg senaste poesi Senaste senast kommenterade Senast kommenterade
dikter om vänskap Vänskap Rolig poesi Humor övrig poesi Övrigt noveller Noveller slumpa Slumpa fram ett verk

Noveller

You kill me well - del sju (th fanfic)

Part Seven. Baby, it hurts.

(Gustav)

Vet du hur det känns?
Det liksom river och sliter i dig. Det är som om något sitter där inne i dig, vid revbenen och tar sönder dig.
Jag tror att det kallas Skuld.
Samtidigt försöker jag övertala mig själv att nej, jag har inte gjort något. Men när hans ögon som hastigast möter mina, är det ändå det där som river till i mig, får mig att vika undan med blicken och snabbt skynda därifrån.
Han säger inget om det, jag säger inget om det. Men ändå är det som om den osagda anklagelsen ekar mellan oss. ”Varför kom inte du igår?”
Jag skakar på huvudet och vänder mig på mig i taxin, vilket får skinnsätet att stöna till, som om det fortfarande var en ko, eller vad det nu hade varit innan det förvandlades till klädseln i bilen som kör runt Tokio Hotel i Paris.
Mina fingrar trummar nervöst, rastlöst mot mina jeansklädda ben samtidigt som jag höjer ljudet på ipoden och försöker tysta mina tankar.
Men jag kommer ändå inte undan, det river i bröstet i samma takt som orden upprepas, igen och igen och igen.
Du.Svek.Bill.
Och när jag sitter här kan jag inte förstå varför Jauqie hade verkar så mycket viktigare än Bill. Ärligt talat så hade jag inte direkt gillat henne, det var nog snarare tanken på att hon ville ha sex med mig enbart för att jag var trummis i ett känt band. Jag hade velat utnyttja henne också.
Jag lutar mig bakåt, lättad över att vara ensam i taxin och slippa se Bill. Eller Tom.
Georg och Tom var och kollade allting inför spelningen imorgon och Bill var på någon intervju. Själv hade jag vandrat omkring på gatorna i Paris, druckit kaffe på en så där perfekt skabbigt ställe och bara gått planlöst runt. Som vilken person som helst.
”Du kan släppa av mig vid hotellet” Mumlar jag fram till chauffören som fått i uppdrag att köra oss under vår vistelse i Paris.
Han nickar lite, för att visa att han förstått min dåliga engelska, och svänger sedan in på en sidogata, varpå han parkerar bilen och muttrar att vi är framme.
Jag hoppar ur, utan att säga tack, och skyndar in på hotellet. Brunetten i receptionen känner igen mig, ger mig ett leende och återgår sedan till sina sysslor. Antingen för att hon inte vet vem jag är, eller för att hon helt enkelt inte tycker att jag är intressant nog.
Jag låter min blick vila på hennes bröst och går sedan fram till den förgyllda hissen och låter mina fingrar otåligt trycka ner den.
Det är som om allt går så snabbt, bara snurrar runt och jag gör allt för att hinna med. Men ändå blir jag stående kvar, med ett kvävt skrik i halsen och en vilja att trycka på paus.
Jag hinner inte med.
Hissen plingar till, och jag rycker upp dörren och ställer mig längst in, samtidigt som jag lutar huvudet mot väggen. Tunga fotsteg talat om för mig att någon mer har klivit in i hissen, och mycket riktigt står det en kille en halvmeter ifrån. Hans mörka hår har gyllene slingor i, och på den trimmade kroppen sitter dyra kläder, en grå kofta över en vit skjorta och perfekt slitna jeans.
Jag suckar åt honom, och vänder mig sedan bort. Han vänder sig mot mig, men verkar inte irriterad. Bara…road.
"Vilken våning?" Frågar han och lägger handen mot knapparna.
I ett ögonblick står det stilla i huvudet. Vadå?
"Öh. Jag kommer inte ihåg" mumlar jag och blir irriterad för att jag låter så korkad.
Men istället för att kolla nedlåtande ler han lite mot mig.
"Då kan ju du komma in till mig så länge?"
Och jag vet inte vad som gör mig mest förvånad, att han pratar med mig eller att han låter så trevlig.
"Eh, visst" min chockade och lite skeptiska röst får honom att le igen. Vafan ler han så mycket för?
"Jag heter Nathaniel"


har ni väntat? ;) förlåt för att det har dröjt, men jag har inte velat/kunnat skriva. Men det verkar ordna sig nu iaf, woopeh. och ja, jag vet att det inte är en så händelserik del, men om det bara händer saker hela tiden blir det ju inte bra, ellerhur? halvdålig del, men jag skrev ihop det som hastigast innan jag skulle iväg
kommentera, ris och ros !

Kommentera gärna detta verk!
Sätt ett sifferomdöme på verket: (Detta är frivilligt)

Kommentarer - (Snittbetyg: 5)
sandruskapuska - 30 maj 08 - 05:54- Betyg:
ov'ntat o roligt <3<3<3
Mp3 - 18 jan 08 - 20:02
Myck myckt myckt bra! <3<3<
prickigthallon - 13 jan 08 - 15:13- Betyg:
SERIÖST!Helt uuuuundeeeerbaaaart bra :D:D
M-424 - 12 jan 08 - 14:00- Betyg:
Jättebraa, Ser fram emot nästa del ;)<3
Stumpi - 12 jan 08 - 13:58- Betyg:
jättebra! du beskriver allt så perfekt:D
det finns ingen bättre th novell :)
tomatface - 12 jan 08 - 13:44- Betyg:
ååh så bra :)
woops - 11 jan 08 - 19:40
Wiiihoo, hur lyckas du alltid få det så otroligt bra? :O <3
Mangasagan - 11 jan 08 - 19:27- Betyg:
Jättebra<3 Men det hände inte så mycket, men men xD
Bra iaf:)
Solstorm - 11 jan 08 - 19:08- Betyg:
jaaa, äntligen en ny del, har både väntat und längtat halvt ihjäl mig x) <33
Den här ficen är så bra, und du skriver lika bra som alltid<3 ÄLSKA<33

und du, är du medveten om att jag hemskt gärna, eller rättare sagt - MÅSTE ha en del till FORT!? Det är liksom akut, det enda som kan rädda min dag, eller nånting xD
hah, nä okey, inte SÅ allvarligt, men vill hursomhelst ha fortsättning fort<333 Überunderbart überunderbar<333 x)
chulia - 11 jan 08 - 17:50- Betyg:
shit nu svamlar jag igen x) Fyra delar? TVÅ var det ju. *hej jag kan inte räkna*
jaja, hur som helst så tycker jag att det är rooligt underbart och fint beskrivet. Väntar på nästa.
(ja men jag har en egen berättelse att skriva på och jag orkar inte kommentera xP)
älskar det iallafall<333333
etsigav - 11 jan 08 - 17:44
jättebra. :)
HilfMirFliegen - 11 jan 08 - 17:00- Betyg:
Det hände ju inte så jättemycket förutom att han träffade han nu på slutet.
Men überbra skrivet! =D

Skriven av
sockervaddsmoln
11 jan 08 - 16:52
(Har blivit läst 189 ggr.)
Visa profil
Kommentera detta verk

Anmäl detta verk


Beskrivande ord