Dikta.se
kärleksdikter Kärlek dikter om barn Barn dikter om sorg Sorg senaste poesi Senaste senast kommenterade Senast kommenterade
dikter om vänskap Vänskap Rolig poesi Humor övrig poesi Övrigt noveller Noveller slumpa Slumpa fram ett verk

Noveller

I mörkret under solen

Hon vaknade av att solljuset smekte henne i ansiktet.
Hon slog upp ögonen och såg att solensstrålar förtvivlat letade sig in genom glipan på gardinen.
Hon sträkte litte trött på sig och gungade sig i ögonen, hon ville inte röra sig
inte än
bara ligga en stund till i sängen och bara känna hur skönt det kan vara att bara vara.
Hon slängde en blick över klockan och såg att klockan inte var mer än halvsju på morgonen och att hon skulle ha gott om tid att ducha, ta på sig kläder, sminka sig och fixa håret.
hon kände sig utvilad men det var ändå något som skavde djupt inom sig, men varför gräva sig i problemen inan dom hoppar på en ?

Duchen var ledig så ciara sprang snabbt dit med sitt smink och sina kläder, hårgrejerna hadde hon ju redan på toaletten så dom behövde hon inte ta med.
strålarna från duchen strålade mot ryggen på henne och det tråppade vatten från håret ner i ögonen. det sved till lite så hon tårkade bort dom.
försent, nya stora tårar rullada ner från hennes kinder och försvan ner i duchen tillsammans med allt anat shampo och vatten.
Hon kände inte igen sig
Hon grät
Åt vadå ?
Så ont gjorde det ju inte så vattnet kunde det inte vara. Kunde man vara ledsen över något man inte visste om
hon skrattade till men det lät falskt och påhittat mot den kalla duchväggen.
Nog med gråtandet tänkte hon för sig själv och stängde av vattnet men stog kvar en stund för att låta det mesta av vattnet droppa av henne.
Hon drog handuken nära sig och stog helt stilla
Så tyst och ensamt det lät. Inga ljud alls utom hennes egna skrovlande andetag.
Ciara stegade ut duchen och började torka sig men hon hann att slänga en blick in i helprofils spegelen som hängde på väggen och hon kände hur det smäratade till i hjärtat när hon såg W ett som var inbränt på hennes svank.
hon satte sig på golvet, rumet krymte och rummet börja det att snurra, fortare och fortare
-STOPP, skrek hon ut i luften av ren förtvivlan.
Hon var besviken på sig själv, att hon lät honom göra så hät mot henne
skulle det inte räcka att han lämnade henne ? skulle han hemsöka henne i hennes tankar, hennes drömma ?

W :et som var inbränt på hennes kropp stog för william.
William hette hennes bror.
Hennes stora glädje i detta förmörkade liv, han som hadde betytt allt för henne.





minst 1 kommentar för att jag ska fortsätt =)
Kommentera gärna detta verk!
Sätt ett sifferomdöme på verket: (Detta är frivilligt)

Kommentarer - (Snittbetyg: 4.4)
viunderregnmoln - 2 feb 09 - 01:09- Betyg:
ooh
TereseHenriksson - 3 feb 08 - 14:45- Betyg:
Bra, men tänk på att sätta ut . , ! ? där dom ska vara. :) Annars var den bra! :D
Emomelolie - 11 jan 08 - 23:24- Betyg:
Jätte bra nea mer!! Nyfiken!!
Fbolls_david - 11 jan 08 - 17:57- Betyg:
Hellt under bar början XD. o bra novell ...
tycker att du sak fortsätta
ThisIsJustMe - 11 jan 08 - 16:03- Betyg:
jätte bra början!! :D fortsätt!

Skriven av
sviken_1
11 jan 08 - 15:41
(Har blivit läst 77 ggr.)
Visa profil
Kommentera detta verk

Anmäl detta verk


Beskrivande ord