Satanic Sinner (del 12) |
Jag orkar inte varna er för novellens innehåll såhär på sista delen, haha :D
Azrael och Leviathan började samtala högt och aggressivt på det språk Danny hört tidigare, men nu kunde han inte alls förstå vad de sa. De vandrade båda i sidled, vända mot varandra. Azrael var den som verkade upprörd, Leviathan däremot var isande lugn. Danny som förhoppningsfullt betraktade scenen, märkte inte hur de som varit med under offringen, smög sig upp bakom honom och Gabie. Det var först när de slet Gabie baklänges som han snurrade runt. Hon drogs kämpandes mot dörren de kommit in i rummet genom. Två av de svartklädda släpade på henne. Inte reagerade han på en gång, utan stod och velade medan Gabie drogs ut ur rummet. Han kastade en blick mot Azrael och Leviathan. Sedan svor han och sprang efter Gabie och satanisterna. Så gärna hade han velat se vad Leviathan skulle göra med Azrael, men det kändes mest rätt att hjälpa Gabie. Eller något åt det hållet. Snabbt sprang han genom korridoren, följde de små kvävda skriken och så de snabba fotstegen. När han inte verkade knappa in så stannade han tvärt och lyssnade. Det var då han märkte att ljudet kom ur ventiler. Modet sjönk snabbt på honom och han lutade sig lätt mot några rör vid väggen. Ena handen las förtvivlat över pannan. Efter vad han sett kunde göras i detta hus så ville han inte ens tänka på vad Gabie kunde gå igenom. Tyst hoppades han på att de bara skulle våldta henne eller något. Det skulle hon dessutom uppskatta. Förbannade hora.
Surt sparkade han till några rör på andra väggen av den smala korridoren. Lite rastlöst vankade han fram och tillbaka över några meter. Nu visste han inte ens åt vilket håll det runda offerrummet var. Antagligen skulle han möta någon vrickad satanist som skulle döda honom. Med ett djupt, lugnande andetag började han gå längst korridoren. Ständigt såg han sig omkring, orolig på vad som skulle kunna dyka upp. Varje dörr han passerade ryckte han våldsamt i för att se vad som fanns på andra sidan. De flesta var låsta och han hade inte lust att slösa skott på dem. Då han gick förbannade han sig själv över att inte ha följt med Gabie snabbare. Eller för att han följde med överhuvudtaget. Idiot, tänkte han. Man ska inte tveka. Ibland slog han sig själv i huvudet och uttryckte något fult, eller så sparkade han i väggen. Allt gick ju bara fel, vart fan hade det blivit av med honom egentligen? Den där tysta svartklädda killen som alltid kom med rättvisa idéer? Han som satt dygnet runt i en bilverkstad. Vart fanns hans gamla tankebanor nu? Uppgiven i sina egna tankar satte han sig på golvet. Det var ingen ide att springa runt här, han skulle varken hitta ut eller in. Om han inte känt den bittra, genomträngande lukten av järn… blod, så hade han aldrig hittat bakdörren in till det runda rummet. Sakta reste han sig och gick sakta, ledd av lukten. Så kom han fram till en dörr. Den gick upp då han tryckte ned handtaget. I cirkeln av ljusen
stod Azrael med ryggen mot Danny och vänd mot Leviathan som höll i en stor lie med annorlunda utformning. Dörren gick igen bakom Danny och han gick nästan paralyserat närmre de båda. Liens blad var nedfällt, men man kunde se hur det var slitet, men ändå vackert smitt. Språket de talade på, nådde denna gång fram till
Danny då han långsamt närmade sig.
”Jag väntar Leviathan! Gör något!” Hånade Azrael och slog ut med armarna. Leviathan rättade till sitt grepp om lien.
”Du kommer inte lyckas Azrael. Din plats är inte på jorden.” För ett ögonblick verkade det som om Leviathan spände ett ögonpar i Danny då han stannat vid kanten av de tända ljusen. Azrael fnös föraktfullt och skakade på huvudet.
”Du kan inte göra något, eller hur? Bara hålla i den där fördömda lien! Men du kan inte öppna den, endast jag kan öppna den!” Så skrattade han skadeglatt och gick ett par steg närmre Leviathan. Denna svängde plötsligt upp lien i luften och satte den vassa prydnadsspetsen mot Azraels mage. Då backade Azrael undan ett par meter, närmre Danny, som han tydligen inte lagt märke till. Efter gick Leviathan, fortfarande med liens spets riktad mot Azraels mage.
”Dåre. Jag ska inte fälla upp den heller.” Sa Leviathan med samma, låga men mäktiga röst innan han körde in lien en bra bit genom Azrael. Så långt att den lilla vassa spetsen på toppen stack till Danny. Azrael drog först gurglandes efter andan.
”Det där lilla kan inte tvinga mig ur den här kroppen.” Väste han lågt och log segervisst åt Leviathans kraniummask. Danny stirrade ned på haken som man fällde upp bladet med. Det var precis framför honom. När han snabbt såg upp så genomborrade en tanke hans huvud. Då, med beslutsamhet i blicken grep han tag i det nötta bladet på lien och fällde upp det för att sedan fästa det med den lilla haken. Bladet stod nu lodrätt upp mot taket, elegant böjt och väl använt. Danny drog andäktigt efter andan och när han skulle backa undan för att kunna beundra bladet, snubblade han på sina egna fötter och föll ned på marken. Men han hann sätta sig upp, stödd bakåt på händerna, precis i tid för att bevittna det sista.
Bladet räckte en bra bit över Azraels huvud. Azrael själv, stod som paralyserad. Man kunde höra hans hårda sväljningar, för nu hade han insett att han misslyckats.
”Misstag Azrael. Misstag.” Ekade Leviathans dova röst innan han slet lien till sig med ett kraftigt ryck. Danny slöt ögonen och sträckte sig mot blodet som sprutade åt alla håll då lien gick igenom. Han njöt av att känna den varma, tjocka vätskan mot huden. Precis som satanisterna njutit av den kristna prästens död, njöt han av det här. När dunsen kom av Azraels kropp, slog han upp ögonen. Det var tomt. Ingen Leviathan, ingen Azrael, bara ett blodigt skal. Han log.
Den sjätte juni 2006 skedde det satanistiska ritualer över hela världen. Men för
dem som inte kände till världen där man levde dolt, kunde inte heller säga hur
många det var eller vad som hände. Bara en person kan idag berätta om den
giriga strävan en förkroppsligad dödsängel haft. Men ingen kunde berätta om hur
han själv förändrats. Danny kunde aldrig återvända till sitt tidigare liv, utan
förblev död för familj och vänner. För resten av världen som kände till honom.
Men, i den nya form världen var på väg att ta, kunde han inte göra annat än att
skaffa sig ett nytt liv. För världen skulle ändras. Det har redan tagit sin början.
Våran tid vi lever i, är endast förspel till Satan och Moder Jords förhållande.
IN MEMORY OF ANTON SZANDOR LAVEY
Well, peoples, vad tycker ni? Jag vet att den är helt sjuk men what the fuck, ville skriva något udda ^^ Favoritkaraktär? Varför? Vad var bra/dåligt?
|
| Kommentarer - (Snittbetyg: 5) | | Lora - 10 jan 08 - 11:05 | japp helt sjuk.........
MEN HELT JÄVLA UNDERBAR!!!!! skulle precis gå och äta.. men när jag såg att den här delen lagts ut börjaden hjärtat slå tusen ggr snabbare och jag blev tvungen att läåsa den!! jag älskar den här!!!
skriv en ny?(A)
kanske skriver en till kommentar med mer konstruktiv kritik sen...xD nu ska jag äta!^^ | Mp3 - 10 jan 08 - 07:50- Betyg:  | Riktigt ritkgit bra. Som sagt så är denna novell inte direkt något som jag brukar läsa, men jag är då MYCKT glad att jag gjorde det :) <33< Riktigt ritkgit bra! <3<3<3<33<3 ÄLSKA!! Du har verkligen lyxat med denna . <3
Favoritkaraktär? Hmm, tror nog att det är Azrael :D xD haha ^^, :) <3<3<3 varför just han har jag ingen aning om. Kanske för hans uhm självsäkra personlighet? Haha, nja jag vet inte varför ^^ xD
Und vad som var bra, ALLT <3<3
Und dåligt? Kan inte just nu komma på något (und kommer förmodligen inte att göra det heller ^¨)
men ritkgit bra novell <3<3<3 |
|
|
|
