På dikta.se används cookies. Genom att surfa vidare godkänner du att cookies används. Läs mer. Godkänn

	Kärlek		Barn		Sorg		Senaste		Senast kommenterade
	Vänskap		Humor		Övrigt		Noveller		Slumpa fram ett verk

Noveller

En lek med elden

Tidningarna och papperet var fuktigt av bränsle och redo att tändas. De andra killarna backade bort några meter medan Tim gick fram till tunnan. Han plockade fram sin tändsticksask som rasslade när tändstickorna bytte sida i asken. Han plockade fram en av dem och drog den med ett ryck mot plånet på asken. Ljuset från stickan lyste upp en aning i den dunkla skymningen. Tim böjde sig över tunnan och möttes av en frän lukt av bensin och sprit. Han släppte ner den brinnande stickan som omedelbart fattade tag om en bit papper. Elden tuggade frenetiskt och spred sig snabbt i den lilla tunnan. Snart sträckte sig lågorna upp mot den vita husknuten och tuggade i sig träet som en skogsmaskin. Den pyrande röken nådde upp till ett öppet fönster på övervåningen. Elden hann ikapp och började tugga på de babyblå gardinerna och sträckte sig in i rummet.
Det for en ilning av hat genom Tim för att han utsatte oskyldiga människor för fara.
Han flinade sedan och stod och njöt av den knastrande elden.
– Vi kanske ska sticka nu? sa en av de andra killarna. Erik, en lång och smal snubbe blängde på den andra.
– Håll truten! Jag försöker lyssna efter skrik, fräste Erik.
– Jag är då färdig här så jag sticker nu, sa Tim oberört och började gå därifrån. Det hördes ett brak in ifrån huset som fick de andra killarna att kuta därifrån. Tim vände sig om och stod ensam kvar och stirrade på det brinnande huset. Han väcktes av ett hjärtskärande skrik. Tim sprang mot ljudet som kom från framsidan.
Husets veranda var fortfarande orörd av elden. På trappstegen stod det bruna och beigea krukor i olika storlekar som innehöll gröna, blommande växter med breda blad som jag ifrån sig en doft av sommar som nästan dränktes av brandlukten. Med en känsla av blyklumpar som fötterna, släpade sig Tim sakta upp för de jordiga trappstegen. Han stod tvekande framför den breda, vita dörren. Istället för att öppna så backade han och satte sig på en träbänk som stod mot verandaräcket. Vad skulle han göra när han hade tagit sig in i huset som han själv tände på? Fick han ut någon, levande eller död, så skulle polisen undra. Skulle han bara sticka? Nu eller innan det blev för sent? Hårda bankanden på dörren fick Tim att rycka till. Någon där inne ropade på hjälp. Han reagerade inte först men tog sen ett språng från bänken till dörren. Nu stod han framför dörren igen och fick en ny chans att öppna den. Bankningarna blev svagare och stannade till sist. Tim ryckte upp dörren och ut föll en kropp. Dess guldiga lockar hamnade i Tims ansikte och gjorde att han inte såg någonting. De båda föll baklänges. Han drog sig bort från den medvetslösa flickan och reste sig fort upp och smällde igen dörren. Han betraktade hennes korta men tunna kropp som låg utslagen på verandan. Hon låg där helt orörlig och Tim trodde hon var död. Han ställde sig på knä vid hennes sida och höll hennes tunga huvud i sina händer. Hon hostade plötsligt så Tim släppte ner hennes huvud i träplankorna. Hon satte sig spikrak upp och höll sig om huvudet. Hon hade fortfarande inte sett Tim så han ställde sig snabbt upp och sprang därifrån. Flickan blinkade ansträngt och gjorde ett försök att stå upp men sjönk ihop och hörde brandkårens tjut innan hon svimmade.

Solens strålar sken in genom fönstret och bländade Cylindra. Hon satt ensam och drack kaffe på ett café en bit från centrum. Hon hade märkt att människor tittade på henne lite extra, en del för att de kände henne och en del för att de kände igen henne. Alla som läser tidningen och även de som inte läser tidningen borde veta vem hon är. Hon tittade ner i glasbordet och mötte sina gröna, runda ögon. Hon gjorde en grimas så att hennes fräkniga näsa rynkade sig. En dag efter branden hade tidningen skrivit och efter en vecka hade de intervjuat henne. Nu var det 4 veckor sedan fast det för henne kändes som om det var igår. Cylindra och hennes kompisar skulle se en 15-års film på bion senare idag för att fira hennes 15-års dag.
Hon tittade förstrött på sitt nya armbandsur som hon fått av sin mamma och pappa. Klockan var 10 i 4 så hon plockade ihop sina saker, betalade för kaffet och gick sedan ut på den soliga gatan.

Han kände adrenalinet pumpas ut i blodet. Tim tittade bort mot Erik som stod vid butikens avdelning för smycken. Erik mötte hans blick och nickade. Kusten var klar. Tim tog tag i en svart skinnväska som hängde höger om honom. Han gick med rask takt mot Erik. De hjälptes åt att krafsa ner smycken i väskan och när de hade fyllt den till hälften så skyndade de sig mot utgången. När de klev genom dörrarna gick alarmet igång och de sprang åt skilda håll. De visste senare vart de skulle mötas.

– Erkänn! Du tycker Matt är lite söt? Camilla flinade, tog bort sin röda lugg från ansiktet och kikade på Cylindra som bara himlade med ögonen. Om du tar Matt så tar jag hans snygga brorsa!
– Du kommer aldrig få honom! sa Lily, Cylindra och Bea i kör.
– Face the truth! Han är för gammal för dig, fortsatte Lily. Dessutom så har han kattmun, sa hon och putade löjligt med sina röda läppar. Camilla blängde surt på Lily.
På väg till bion så hade det börjat blåsa. Eftersom Lily hade valt film så skulle de se Saw 2. Hon älskade skräckisar och brukade alltid plåga de andra med att se filmer med blod, monster och mord.
Utanför bion var det fullt med folk. Tjejerna gick och klämde ihop sig på en bänk några meter från folkmassan. De satt och småpratade ett tag och vid 10 över 4 så hade nästan alla gått in på bion. Nästan alla förutom två killar med en svart skinnväska som såg ut att vara full med grejor. De stod och sneglade över axeln som för att se att ingen stod och lurade på dem. Vad sysslade de med egentligen?
– Cyl! Cyl? Cyl! Lily knuffade i Cylindras axel och gjorde att hon puttades av bänken.
– Kunde du inte bara ha sagt åt mig att komma? sa Cylindra irriterat, reste sig upp och borstade av sig.
– Vad tror du jag höll på med? sa Lily. Vi kanske ska gå nu innan filmen börjar? Hon nickade mot bion och började gå. De andra följde efter. Cylindra sprang ikapp de andra i riktning mot killarna med väskan.

Nu hade alla gått in i bion förutom en grupp tjejer. Tim märkte att en av tjejerna med guldiga lockar och gröna ögon tittade konstigt på dem.
– Du skulle kanske inte ha plockat en tjejväska i butiken, sa Erik som också såg henne.
– Håll mun, mumlade Tim. Han hade sett henne tidigare men kunde inte placera henne.
– Hon och jag på en parkbänk, sa Erik flinande med en cigarett mellan fingrarna. Hans bolmande andetag gav Tim en hostattack.
– Varför måste du alltid vara så äcklig? skrek Tim och backade undan från Erik. Det blänkte till i Eriks mörkbruna ögon som nu nästan hade blivit svarta.
– Vad sa du? morrade Erik. Tim kände de brännande blickarna bakom ryggen och ångrade att han hade sagt något. Erik släppte den svarta väskan som rasslade när den tog i backen. Han gick hotfullt närmare Tim och knöt sin högra näve.
– Kom igen, stönade Tim och hoppade undan när Erik måttade ett slag mot hans mage. Han hade ingenstans att ta vägen. Det var lönlöst att springa eftersom Erik var för snabb. Plötsligt flög Erik på honom och Tim orkade inte resa sig upp. Erik sparkade och slog honom i magen tills han blev tyst. När Erik var klar så stod han bara där som paralyserad och tittade på den blodiga kroppen på marken.

Cylindra skyndade sig till kassan. Det satt två män där och väntade sig att få ta emot pengar, men inte den här gången.
– Ni måste komma, en kille där ute blir slagen! sa Cylindra hysteriskt. Ni måste hjälpa honom! Ingen rörde sig.
– Vad väntar ni på? skrek Lily och gick fram till kassan. Kom nu! Killarna i kassan reagerade inte så tjejerna sprang ensamma ut ur bion.
Ute på gatan stod den långa killen och tittade på den andre som låg blodig på marken. När han upptäckte att de kom så grep han tag i den svarta väskan och sprang in i en gränd. Medan de andra stod och tittade förskräckt så böjde sig Cylindra ner vid killen som låg på backen. Han hade fått en blåtira och läppen var sprucken. Båda ögonen var hårt ihopknipna som att han väntade sig att bli sparkad eller slagen på nytt. Cylindra sträckte ut sin hand och strök honom över håret. Killen öppnade försiktigt ögonen och tittade rakt in i hennes.
– Jag heter Cylindra, sa hon lugnt. Mina kompisar har ringt efter en ambulans så allt kommer bli bara bra.
– Jag heter Tim, kraxade han. Förlåt mig. Cylindra tittade oförstående på honom.
– Du har inget att be om ursäkt för, sa hon tyst. Han-han-den där typen däremot borde kastreras eller nått! Cylindras röst darrade och hon kände sig plötsligt arg. Tim log eller grimaserade. Det gick inte att urskilja vilket.
– Tack, sa han hest och blundade. De andra tjejerna kom fram till Cylindra och Tim. Där stod de och väntade tills ambulansen kom och lastade upp honom på båren.

Tim var knappt vid medvetande men kände ändå den skumpiga färden. Han tänkte inte så mycket på Erik. Han skulle nog slippa se honom igen.
Nä, han tänkte på Cylindra. Hon och hennes guldiga lockar och hennes vackra, gröna ögon. Han älskade hur hon hade strukit honom över huvudet. Han önskade att hon kunde sitta med honom nu och hålla hans hand.
Tim svimmade och när han vaknade igen så var det i ett av sjukhusets kritvita rum. Hans pappa Magnus satt vid hans säng med nerböjt huvud. När han upptäckte att Tim var vaken så tittade han upp och gav honom ett blek leende.
– Skönt att du är vaken, sa Magnus. Du har ett brutet revben men annars så mår du bra, för det gör du väl? Han tittade frågande på sin son som tittade bort mot dörren.
– Nu kommer din fru, mummlade Tim. Magnus suckade men vände sig mot Veronica. Han log brett mot henne och reste sig upp.
– Varsågod och sitt älskling! sa han. Veronica lyfte handen åt Tim som en hälsning men satte sig inte. Hon svängde med sitt lång, glansiga, bruna hår och trots att hon försökte dölja det så syntes rynkor vid ögonen när hon log.
– Jag behöver prata med dig, sa hon kort och log ett falskt leende mot Tim. Hon började gå mot dörren. Magnus ursäktade sig och följde efter henne ut.
– Lämna dörren öppen, tack! hojtade Tim så högt han kunde. När hans pappa och Veronica försvann ur sikte så gjorde han ett försök att resa sig upp men var tvungen att bita sig i läppen för att inte skrika. Han låg stilla kvar i sängen och tittade ut genom dörren för att se ilande sköterskor raskt gå förbi. Han väntade sig eller snarare hoppades på att få se Cylindra stå vid receptionen och fråga just efter honom. Men det hände aldrig. Istället kom Magnus och Veronica tillbaka med kaffe och varm choklad till honom.
Dagen kom till sitt slut och Magnus och Veronica for tillslut hem efter mycket tjatande om att få stanna och sova hos honom. Han skulle få fara hem imorgon efter lunch. Vid 8 kom en blond sköterska och gav honom hans medicin. Han var redan sömnig och medicinen gjorde inte saken bättre. Han somnade och sov dåligt. Han vaknade då och då och inbillade sig att Erik stod vid dörröppningen.

Hon kunde omöjligt somna. Vinden ven utanför fönstret och fick en gren att krafsa mot rutan. Cylindra vände och vred på sig i sängen och försökte sova men misslyckades hela tiden. Hon tänkte på det som hade hänt under dagen. Tim. Hur mådde han? Hade han glömt henne? Vart var den andra killen som hade slagit honom? Hon väcktes ur sina tankar när hennes mamma gläntade på dörren. Cylindra låg med ryggen mot dörren men kunde se ljuset som kastades på väggen. Hennes mamma trodde antagligen att hon sov för varken hon eller Cylindra sa någonting.
– Sover du? sa Eva tyst. Cylindra hade ingen lust att prata så hon svarade inte. När hon kom hem senare på kvällen efter bion så sa hon bara "god natt" till sina föräldrar och gått raka vägen till sitt rum för att sova. Men det var såklart helt omöjligt. Eva stängde tyst dörren och lämnade Cylindra i ett hav av mörker.

– Skojar du med mig? skrek Tim. Han satt vid köksbordet och tuggade på en ostsmörgås. Hans pappa suckade tungt.
– Din mamma...
- Hon är inte min mamma!
– Veronica har fått jobb några mil härifrån så vi måste anpassa oss...
– Och det betyder nödvändigtvis att vi måste flytta! viskade Tim. Sen du gifte dig så har allt handlat om henne och du har gjort allt hon har bett dig om! Men det är du, inte jag som är gift med henne! Tim hade höjt rösten avsevärt och stod och skrek i köket. Magnus hade höjt en hand för att stoppa honom men Tim fortsatte.
– Hon bryr sig inte om dig, pappa. Det enda hon vill är att få shoppa med ditt kreditkort! Hon ville bara gifta sig med dig för att du har mycket pengar. Men nu när du nu har så mycket pengar så varför bor vi då på ett jävla hotell? Varför har ni inte köpt ett sött litet hus tillsammans? Va? Fan, ni har inte ens skaffat er en liten unge än! Tim tog en paus och Magnus harklade sig.
- Jo, det var ju en till grej...
– Säg inte...
– Veronica är gravid i tredje månaden. Det är en pojke. Magnus försökte le men det såg mer ut som en grimas.
– Vad bra, sa Tim uppgivet. Då behöver du inte mig längre. Din första och enda son! Då kan ni ju leka lyckliga familjen ihop! Han tog ett krampaktigt tag om bordet när det stack till i revbenet.
– Nej, sa Tim bestämt när Magnus var på väg att hjälpa honom. Jag klarar mig själv. Tim gick sakta in till sitt sovrum. Han låste och slet fram sin ryggsäck som han inte ens hade brytt sig om att packa upp då de först kom dit. Han plockade bara ihop några tröjor som låg på golvet och slängde de på sängen tillsammans med ryggsäcken. Han gick fram till nattduksbordet och satte sig på sängkanten. Han tog fotoramen med bilden på sin mamma i händerna och satt och tittade på den. Han hade svårt att slita blicken från kvinnan med det ljusbruna håret och de bruna ögonen som han hade ärvt men virade tillslut in fotot i tröjorna och stoppade varsamt ner den i ryggsäcken. Tim la sig raklång på sängen och blundade. Då knackade det på dörren. Han sa ingenting. Tim kunde se sin pappa stå bakom dörren och fundera på va som var rätt att säga. Men när dörren öppnades så var det istället Veronica som kom in. Hon log sitt tillgjorda leende igen.
– Jag kunde inte undgå att höra din och Magnus konversation tidigare, sa hon roat. Men bara så att du vet, du kommer inte få förstöra det jag och Magnus har tillsammans.
– Du menar det du och pappas kreditkort har tillsammans. Veronica låtsades som att hon inte hörde.
– Som du vet så väntar jag hans barn.
– Jag tyckte väl att du hade blivit tjockare, sa Tim och satte sig upp. Veronica stod fortfarande vid dörren men stängde och låste den tyst.
– Jag, din pappa och barnet ska flytta och vi ska köpa en stor herrgård.
– Vad jobbar du med egentligen? avbröt Tim. Visst jobbade du som strippa? Det kommer bli svårt att dansa med den där magen! Veronica hade blivit röd i ansiktet och klampade fram till Tim där han satt i sängen. Hon gav honom en örfil. Sen en till. När han låg på sängen igen så gav hon upp. Hon tog tag i hans hår och lyfte upp han i sittande ställning men släppte inte taget.
- Du ska bo hos en av mina väninnor som bor i centrum, sa hon.
– Inte en till ragata, morrade Tim och fick en till örfil. Det går aldrig pappa med på! Veronica skrattade ett hånfullt skratt.
– Jag och Magnus har redan pratat om det, sa hon överlägset. Nu går jag och du säger inget till din far om det här. Taget om Tims hår mjuknade sakta.
Veronica vände på klacken, låste upp dörren och gick därifrån. Tim lät blicken vila på dörrhandtaget som skulle vridas om av hans pappa som skulle komma in och trösta honom och be om ursäkt. Men det hände aldrig.
Tim gick upp ur sängen, låste dörren och la sig igen.

Eva ropade från köket och Cylindra steg motvilligt upp. Hon snubblade in på toan och tittade sig i spegeln. Hon möttes av ett lurvigt monster som hade glömt att ta bort sminket innan den gick och la sig. De mörka ringarna under ögonen gjorde inte saken bättre. Hon sträckte sig efter borsten i badrumsskåpet och försökte borsta ut de värsta tovorna ur håret. Hon gav tillslut upp, borstade tänderna och klädde på sig.
– Jag går och möter Camilla på stan, hojtade Cylindra medan hon hoppade ner för trappen.
– klockan är ju inte ens 10 än, mummlade hennes far medan han sörplade i sig sitt morgonkaffe.
– Ja, och? sa Cylindra en aning irriterat. Jävla sko!
– Svär inte unga dam, sa Eva. Du ska väl inte träffa någon kille? Cylindra tittade upp.
– Sist jag kollade så var Lily tjej. Hej då, vi syns sen! Hon skyndade sig ut ur huset innan hennes föräldrar hann säga något mer, hävde sig upp på cykeln och trampade snabbt iväg mot centrum.

Tims första intryck av sitt nya hem var inte så bra. Kvinnan som han skulle bo med såg ut som om hon hade legat på stranden lite för länge. Dessutom luktade hela lägenheten iller. Han hade praktiskt taget bara slängt sin väska innanför dörren och gått ut.
Tim andades in den starka doften av pommes frites när han gick förbi McDonalds. En man med en löjlig hatt utanför erbjöd smakprover men Tim ville inte ha. Han var inte hungrig. Han mådde nästan illa. Han snubblade in på en ICA affär och gick och kikade mellan hyllraderna. Han plockade en Cola och gick mot kassan. Kassörskan tog emot pengarna och gav tillbaka växel. Tim tackade och gick ut på den blåsiga gatan.
Han fick plötsligt syn på en tjej med guldiga lockar på en cykel. Var det Cylindra? Tim hade inte tänkt på henne på länge men påmindes nu. Han visste inte om han hade sett rätt så han småsprang några meter bakom henne. När hon stannade cykeln utanför en klädaffär, låste fast cykeln och gick in så fick Tim en chans att öppna sin Cola. Han lutade sig sedan mot väggen och gled ner på marken.
Efter en halvtimme så kom hon äntligen ut men hade inga påsar i händerna. Det var definitivt Cylindra. Hon böjde sig ner och försökte låsa upp cykellåset. Tim reste sig snabbt upp och gick fram till henne. Utan att veta vad han skulle säga så öppnade han munnen.
– Hej, sa han glatt. Cylindra tittade förvånat upp. Hon såg först förvirrad ut men kände sen igen honom.
– Hejsan! Hur mår du? sa hon ivrigt. Hon log ett vackert leende och visade en rad med vita tänder.
– Jag mår bra, antar jag, sa Tim och ryckte på axlarna. Med tanke på omständigheterna.
– Vilka omständigheter? sa Cylindra och slutade le.
– Har du lust att ta en kaffe? frågade Tim snabbt och låtsades som att han inte hade hört henne.
– Visst, sa hon kort och började gå med sin cykel. Tim följde efter och de pratade hela vägen till caféet.
Cylindra hade gått och satt sig vid samma bord som hon satt vid förra gången, vid fönstret. Tim stod och valde bakelser. Han kom sedan med en bricka med två kaffekoppar och två bullar.
– Jo, det är någonting jag måste berätta, sa Tim tyst med blicken nere i bordet. Cylindra tittade oförstående på honom med munnen full av bullen.
– Jag och några andra gjorde en jävligt dum sak för några veckor sen. Jag önskar att jag kunde säga att det var länge sen nu och att jag har mognat men det var inte länge sen men händelser den senaste tiden har förändrat mig. Jag tänker inte be dig förlåta mig för jag har själv haft svårt att göra det. Tim gjorde en paus och tittade rakt in i Cylindras gröna ögon. Han svalde hårt.
– Jag tände eld på ditt hus och sprang sen och hjälpte dig ut. Tim väntade på Cylindras reaktion och blev chockad.
– Okej, sa hon enkelt. Hon gjorde inte en min men började sedan fnittra som en galning. Tim stängde sin öppna mun.
– Är du inte arg, ledsen och förbannad? sa Tim hysteriskt. Jag berättade just att jag höll på att ta livet av dig och din familj. Har du inte lust att slå eller skrika åt mig?
– Du skulle ha sett din min! utbrast hon gapskrattande. Hon blev sedan allvarlig igen och fortsatte: Det var bara jag som var hemma den kvällen så du dödade ingen. Dessutom så bor vi i ett finare hus nu närmare centrum. Jag tycker såklart att du är ett riktigt dumhuvud som gjorde det men jag tror att du har förändrats. Så, när visste du att jag var tjejen du släpade ut ur huset? Hon log lite svagt.
– Jag måste gå, sa Tim snabbt. Han drog ut en femtiolapp ur byxfickan, släppte ner den på bordet och gick snabbt ut ur caféet och lämnade Cylindra sittandes alldeles ensam.
Han småsprang nedför gatan och hörde Cylindra ropa efter honom. Han stannade vid bion och satte sig ner på marken. Han drog upp knäna mot bröstet och gömde ansiktet. Det måste ha gått 10 minuter när han plötsligt blev puttad och låg på backen. Cylindra stod där högt uppe och tittade på honom. Tim hann inte ta sig upp innan Cylindra satte sig på hans ben. Han försökte häva sig upp men blev nerpressad av Cylindra som höll händerna på hans axlar. Han öppnade munnen men hon hann före.
– Om det är någon som ska sticka sådär så är det väl jag? sa Cylindra i ett försök att vara allvarlig. Var det inte såhär du ville att jag skulle reagera? Eller föredrar du det här? Hon släppte taget om Tims axlar, strök honom över håret och kysste honom mjukt.
– Jag föredrar det du nämnde sist, sa Tim och log. Tillsammans reste de sig upp.
– Förlåt, sa Tim allvarligt. Cylindra log och tog hans hand.
– Kom nu, sa hon och nickade i riktning mot caféet. Jag hann aldrig äta upp din bulle.

Kommentarer - (Snittbetyg: 5)

ossika - 10 apr 10 - 18:33- Betyg: