På dikta.se används cookies. Genom att surfa vidare godkänner du att cookies används. Läs mer. Godkänn

	Kärlek		Barn		Sorg		Senaste		Senast kommenterade
	Vänskap		Humor		Övrigt		Noveller		Slumpa fram ett verk

Noveller

Konstig...

(öh, hittade denna bland mina noveller och tänkte att jag kunde lägga upp den. Vet inte om en fortsättning kommer eller inte. Men, jaja…)

”Varför?” En ilsken tjejröst stack ut från mumlet i rummet. En man, som såg ut att vara i 25-års åldern suckade.
”För att du ska det…” sa han med uppgiven röst. Flickan, som såg ut att vara runt 15, reste sig ilsket från sin stol och gick med arga steg ut därifrån. I dörröppningen vände hon sig om, hennes ögon blixtrade.
”Du får komma på en bättre anledning, till dess väntar jag ute!” sa hon kallt och öppnade dörren. Med steg som hördes ljudligt mot trägolvet öppnade hon dörr efter dörr tills hon kommit ut. Hon huttrade, det var trots allt mars och hon hade inte mycket kläder på sig. Demonstrativt satte hon sig ner på marken, för tillfället brydde hon sig inte om i alla fall hennes slitna, svarta jeans skulle bli smutsiga. Hon satt och petade bort svart nagellack från hennes trasiga naglar när ett svagt ljud fick henne att titta upp.
”Why did you leave, just like that?” Killen som kommit fram till henne hade en underlig brytning som hon inte riktigt kunde sätta fingret på.
”That’s not your business stupid…” hennes röst var fortfarande kall och irriterad, killen, som såg ut att vara två-tre år äldre, såg mest bara road ut. Hon var fullt medveten om vem det var, och brydde sig faktiskt inte.
”Oh, but then I’ll leave!” sa han, och visste att det borde få henne att ändra sig.
”Okay, bye” hon tittade på honom med huvudet på sned, som om hon sa; Skulle inte du gå? Ett litet leende dök upp på hennes läppar när hon såg killens min. Han kom närmre.
”You don’t going to make me stay?” Han lät uppriktigt förvånad.
“No, why should I?” Vendelas röst lät exakt lagom kaxig enligt henne själv, och det såg hon att killen framför henne, Mac, också tyckte. Han såg smått chockad ut ett tag men skärpte sig snabbt, han flinade och gick närmre. När han kommit fram satte han sig bredvid Vendela.
”Don’t know, usually girls in your age wants me to,” han såg på henne med en min som visade att han ville veta varför.
”Oh, god,” muttrade hon. ”You know, not all girls builds their lives on celebrities.” Hon tittade på honom med en blick som tydligt visade att hon ville ha bort honom därifrån. Han ignorerade henne och tittade rakt fram istället för rakt på henne.
”Serious, why did you run away from that guy? What did he want you anyway?” frågade han med hes röst. Vendela skulle precis öppna munnen när mannen i fråga kom ut ur dörren.
”Vendela!” hans röst var arg, det hördes ända därifrån. Han kom fram till dem med arga steg.
”Oh, hi Mac…” hans röst lät trevligare för en sekund innan han vände sig mot Vendela igen.
”Du måste sluta springa iväg sådär…” rösten lät uppgiven, men samtidigt irriterad. Vendela blängde på honom.
”Om du slutar ställa idiotiska krav på mig!” hennes röst har, om möjligt, blivit ännu kallare.
”Jaja…jag fattar. Visst, du får väl fixa dig själv inför showen,” han suckar och vänder sig sedan om, efter ett par steg vänder han sig igen. ”Men då får du komma nu!” Han går in.
Vendela ler segervisst och reser sig upp. Macs röst stoppar henne.
”Do you know that guy?” hans röst är förvånad.
”Yeah, of course,” Vendela rynkar pannan. ”He’s my manager…” I samma ögonblick inser hon att hon inte borde ha sagt det, Macs ansikte visade ett så tydligt uttryck av chock att hon nästan blev skrämd.
”What, what is it. Hey, come back, what did I say?” hon låter irriterad, det här har hon inte lust med.
”Er, he’s like, my manager… too,” hans röst låter raspig men Vendela hör bara orden.
”Nej, nej. Snälla…” hon ställer sig upp och springer in. Nästan framme vid sminkrummet kommer hon fram till Simon, hennes manager.
”Säg, inte, att, du, har, den, där, också?” hennes röst är samlad, nära ett utbrott. Hennes ögon blir vidöppna när Simon sakta nickar.
”Du skulle egentligen inte fått reda på något än, men…” längre hinner han inte förrän Vendela stormat in genom dörren bakom honom. Med händer darrande av ilska öppnade hon Foundation burken och började lägga på i ansiktet. När Mac kom in i rummet var hon helt förvandlad, med porslinshy, blodröda läppar och ett svartsminkat öga. Hon började lägga på, först ögonskugga över hela ögonlocket och sedan ett par snabba streck med en kolsvart kajal.
När hon såg upp i spegeln såg hon Mac titta på henne, med en suck plockade hon fram vax burken och började kleta i det i håret.
”Simon…” sa hon lågt. Han lystrade direkt. ”Kan du hämta den vita slöjan med spetsdekorationen i min loge?” Hennes röst löd klart, klingande och Simon nickade och försvann ut genom dörren. Vendela sänkte sina smala händer från håret och plockade upp ett par svarta nålar från bordet. I samma ögonblick kom Simon tillbaka in, han gick fram till Vendela och räckte över en halvmeter lång vit slöja i flor. Floret satt fast i ett diadem som även höll fast ett knippe vit och svart spets i en sorts ”blomma”. Med vana händer satte hon fast den i sitt svarta, vaxfyllda hår med ett par hårnålar. Hon reste sig från stolen och började gå mot dörren. Med ett svagt knirrande öppnade den sig, och hon var försvunnen. Inne i rummet sjönk Simon ner på en stol med en suck.
Vendela gick in i sin loge, nära till både sminkrummet och scenen, låg den perfekt. Hon öppnade en av de stora väskorna som låg på ett bord och plockade fram en kort, svart klänning, fylld av spetsdetaljer. Kvick bytade hon BH till en utan band och satte med ett frasande på sig klänningen. Den nådde inte långt ner, men hon var van och hon gillade det. Hon gick fram till spegeln som hängde vid ett mindre bord, inte helt olikt det i sminkrummet, och öppnade ett vackert skrin. I det låg säkert tjugo gnistrande örhängen och piercingar. Hon valde ut ett par svarta, romantiska, både örhängen och ögonbryns smycke. Sedan öppnade hon ytterligare en låda och plockade fram ett tungt, svart halsband i låtsas guld. Den ”gamla” sorten som hon tyckte så mycket om. Hon tittade sig själv i spegeln när hon knäppt på allting och med ett nöjt leende vände hon sig mot väskan igen, hon plockade fram ett par knästrumpor i svart nät, med små rosetter längst upp, och ur en påse bredvid ett par söta, svarta sandaler.
Tio minuter senare gick hon ut från logen och in i artisternas samlingsrum. Där satt redan Mac och någon artist hon inte kände till. Utan att röra en min satte hon sig ner i en fåtölj så långt bort från Mac som det gick, till hennes stora förtret flyttade han på sig till den bredvid hennes.
”Cute clothes…” sa han med retsam röst, Vendela blängde på honom och tittade rakt fram istället. Mac verkade inse att han inte skulle få mer ur henne och gjorde samma sak, efter ett par minuter öppnade han munnen som för att säga något igen, men i samma ögonblick kom en scenarbetare in och kallade till sig Vendela.
”You’re next in,” sa han med dov röst, Vendela reste sig och gick ut ur rummet, till sceningången.

Kommentarer - (Snittbetyg: 5)

aip91 - 9 jan 08 - 21:17- Betyg: