när sanningen vill fram /8/ |
Synen att se på, utan makt att göra något får en att känna sig som en tiger i bur. Ett stålstängsel runt om och friheten utanför, så frestande men så långt bort. Friheten är som lösningen på alla problem, men att vara ensam om lösningen är mer smärtsamt än att vara instängd och se ut mot det…
- MEN FÅ DOM ATT SLUTA OSKAR!
Jag skriker ut och synen som möter mig utanför dörren är mer skräckslagande verklig än den från fönstret. Med Hannes liggande ihopkrupen i snön med fyra killar som ser ut som dom just blivit släppta från ungdomsfängelse sparkandes på han med blandade skateskor och kängor. Oskar står på sidan om och blandat hurrar och vinglar omkring. Fråga mig inte varför jag skrek sluta oskar, men i min tanke har han nog mest makt av kilarna där. Dom hjärndöda misshandladlarna ser upp mot en och tiden verkar ha fryst fast för det känns som deras ögon står fast ställda mot mig. En skrämmande tanke slår mig, om att dom är fem stycker sammanlagt och jag och Hannes är två tillsammans.
“När jag hittat det enda i mitt liv som står fast, tänker jag aldrig släppa det…”
Jag rusar fram mot killgruppen och knuffar undan den minsta killen som är ungefär lika lång som mig. Han vänder sig om mot mig och knuffar ner mig mot den snöklädda markytan. Tårarna av panik har börjat rinna och alla kurser av kvinnligt självförsvar som mamma tvingat mig på och som jag skolkade från har jag aldrig känt mer ångest för. Jag hör att Hannes börjat göra konstiga ljud och ser mot han att hans tårar rinner.
“Nu har det gått för långt…”
Jag slår med foten på den minsta killen ben just vid knävecken, så han faller handlöst ner mot marken. Dom andra killarna ser förvånat på mig och hur jag sakta ställer mig upp.
- Men vafan? Muttrar killen som ser i alla fall vänligast ut av ligistgänget.
Jag kastar en blick på killen som ligger ner och jag kan inte låta bli att le när jag ser hur han ojar sig över sitt knä. Jag ser målmedvetet mot killen närmast mig och tar sakta ett par steg mot han. Han går emot mig och till slut tar han tag i min armar och börjar sakta kyssa mig. Det känns som att ha en disktrasa i munnen men jag fortsätter kyssa han. Jag hör tystnaden som samlat och jag ser i ögonvrån från Hannes som ser underligt på mig och förvånat. Killen med tungan instucken i min mun börjar slappna av och smeka min rygg och röra sig ner mot svanken. Jag drar bak mitt ben och tar så mycket sats jag kan innan jag skjuter fram knät mot hans känsligaste delar. Han släpper mig och min mun helt och backar bak så att han står böjt framåt.Som i en ruskigt dåligt tecknad film petar jag lite på han huvud innan han sakta faller bakåt.
- Två nere, tre kvar, flinar jag och ser mot dom två livrädda killarna som nyss var upptagna att sparka Hannes, men nu ser förvånat mot mig.
Jag kastar en blick på Oskar som inte verkar ha märkt att halva hans gäng ligger på marken i svåra smärtor, Utan står och vinglar och nynnar något om hämnd. Jag går fram mot Hannes som hjälplös ligger på marken och jag är inte säker om han är vid medvetande och rädslan börjar krypa sakta in i mitt huvud.
- Hannes, svara mig ! Mumlar jag ödmjukt och böjer mig ner.
Vid just det här ögonblicket bryr jag mig inte om att någon sparkar omkull mig eller våldtar mig. Jag böjer mig ner mot Hannes mun och näsa för att känna om andningen hörs. Till min glädje hör jag djupa smärtsamma andetag som hackar och är helt oregelbundna… men det är andetag i alla fall. Jag sr upp mot gänget som är kvar och jag drar mig nästan tillbaka av chock. Det är Hannes gamla gäng som han lämnade för några månader sen.
Och till min förvåning är en av dom Jakob, min gamla barndomsvän och idol. Han är äldre, klockare och värsta MVG barnet. Vad fan gör han här och misshandlar det bästa som har hänt mig ?
- Jacke, vad fan gör du här? Flämtar jag och ser den längsta killen i ögonen. I hans blick är det någon skum blandning av rädsla och förväntan vad som kommer hända… Inte alls samma Jakob med blicken fylld av hopp och passion för saker han är stolt över, som jag lärde känna som barn.
- Haha, nej men tjena Hannah, skrattar han och hånler.
- Vad fan har det tagit åt dig? Druckit bort hjärncellerna?
- Här var du lagom kaxig va? Annat var det när du blev hemkörd i polisbilen från Ica och du grät floder och skrek att dom inte fick ta dig till fängelse.
Jag kastar en sur blick på hans kompis som bara verkar hänga med i strömmen för han står stendöd och stirrar rakt ut i luften.
- Jacke, du stoppade godispåsar i mina fickor och skyllde allt på mig och sa att jag dragit med dig, tre år äldre som du är, och tvingat dig följa med. Och vi alla vet ju att när man är 11 och just skyllt ifrån sig på en tre år mindre tjej, går och gråter bakom affärens läskbackar ?
Skammen börjar sprida sig över Jakobs ansikte och han rycker till i jackan för att inte tappa status. Han ser därför ut som Danny, från filmen Grease.
- Jacke, Stick härifrån NU! Fräser jag och ser bedjande mot han.
Förvånandsvärt vänder han sig om och gör en gest mot sina vänner, att följa med. Jag vänder mig om mot dom nerslagna killarna och sakta reser dom sig upp och jag ser att dom försöker dölja deras grimaser i ansiktet. När jag ser deras ryggar försvinna mot vinterdimman är det bara jag, Hannes och Oskar kvar.
Jag reser mig och går mot Oskar som verkar ha nyktrat och satt sig på bron . Han ser upp mot mig, med dimma i ögonen och nästan tårar som osynligt hade kunnat rinna ner.
- Vad fan är det för fel på dig? Du är Hannes bästa kompis! Skriker jag åt honom medan mina tårar fortsätter rinna som om dom aldrig slutat.
Jag ser på Oskar som äntligen verkar ha insett vad han ställt till med. Utan ett ord vänder jag mig om mot Hannes som hjälplös ligger på marken. Plötsligt börjar Hannes röra sig och hosta ut i den kalla vinterluften. Tanekn slår mig att det inte kommer rök när han gör det. Det är 13 minusgrader utomhus så när han andas borde det komma rök. Med panik i huvudet springer jag fram till Hannes och nu börjar jag känna av kylan. Jag har bara huvtröja på mig och vinden börjar leta sig mot min hud.
- Hannes, hur är det med dig? Mumlar jag så ödmjukt jag kan med skallrande tänder.
- … jag tror jag är okej… viskar han svagt och det skär till inom mig att se Hannes på det här sättet.
- Kom här, mumlar jag och tar Hannes arm över axel innan jag försiktigt lyfter honom.
- Ska jag hjälpa till ? Mumlar Oskar som ställt sig upp halv vinglig på benen.
- Och du kan fan dra åt helvete! Ryter jag mot Oskar och hulkar med gråten i halsen.
Utan ett uttryck i ansiktet går han iväg och lämnar mig med Hannes.
- Haha, kysste du han?! Skrattar Hannes försiktigt med filten virad runt sig.
Med alla mina krafter hade jag fått in Hannes från kylan och till vardagsrummet. Han hade skakat av frossa och gnytt om bröstsmärtor.
- Men ja! Jag kände igen han från skolfotot från Johannas brorsas klass, och enligt Johan kysser han vad som helst och är sveriges största kåtbock. Så jag tänkte väl se om jag kunde komma närmare han så att knäa han på nära håll, skrattar jag och sänker ljudet från tv:n så jag hör Hannes.
- Jodå, Patrik har vi alla fått höra om, Jag tror han vart med nästan varenda tjej i stan utan att överdriva… flinar han och börjar röra sig sakta för att sedan lägga sig med huvudet i min famn.
- Varför började dom slå dig från början ? Mumlar jag och lutar huvudet mot soffkanten och ser rakt in i hans ögon.
- Oskar och hans gäng hade sett dig gå in till mig och tydligen hade alkoholen gjort sitt mot Oskar som ledde hela alltihopa.
- Så dom slog dig för att du är kompis med mig?
- Nja, rättare sagt dom tror att vi är tillsammans.
Jag suckat tungt och tänker på Samuels samtal men en del av mig vill inte berätta för Hannes...
- Hannah, den där natten häromdagen när du kom till mig på kvällen, varför kom du egentligen till mig? Jag har inget emot att du kom men vi har ju knappt pratat sen 4an och det innebär…fyra stumma år utan ett ord till varandra.
- Ska jag vara ärlig så… Du är den som bor närmast mig… mumlar jag och känner en skam över att sanningen var så.
- Hannah, jag måste vara ärlig mot dig…
“ Är mitt liv något skämt eller nåt ?”
nu behöver jag hjälp... alltså jag har ett problem med dom här kapitlen.. Om jag gör dom korta, känns det som att inget hinner hända, men om dom blir långa är de jobbigt att läsa dom. Så vad är bäst att göra? :)
|
| Kommentarer - (Snittbetyg: 5) | Mydecember - 11 jan 08 - 19:44- Betyg:  | | långa(Y) | | Qwjag - 9 jan 08 - 22:09- Betyg: | | långa:P | | ThisIsJustMe - 9 jan 08 - 18:05- Betyg: | | haha såååå bra!!!!!! du ÄGER så GRYMT mkt på att skriva!!!!!!!! hahah han är GARANTERAT kär i henne oxå!!! hahahaha xD skriv mer NU!!!!! |
|
|
|
