Som vatten i mina fickor
Lämnades mina drömmar
I en djup ström av ljus
Förtjust som en fånge
Blev jag i ljuset
På en Måndagsmorgon
När jag till slut
Insåg att jag inte
Är fången bakom en fasad
Likt änglar besegrar
Sina rädslors djup
Klättrar jag på mitt berg
Av kvarvarande sömn
Som tynger min framtid
Finns det en början
Så finns det ett slut
Fann jag ändå alpha
Så finner jag omega
Ett slutar alltid med två
Mitt speciella språk
Hatar fjärilen i mig
Önskar i mitt egna mörker
Att jag kunde försvinna
Och låta den vinna
Den visade ändå allt
Som jag hade letat efter
Och nu lever jag faktiskt
För ett liv av glas
|
| Kommentarer - (Snittbetyg: 5) |
| mallanpallan - 9 jan 08 - 16:38 |
Bra..mkt bättre än den förra. men jag kanske inte riktigt kunde se in i diktens helhet, och sätta glans på varje ord. Men det kan ju vara för att jag inte riktigt gillade dikten i sig själv.
Den här dikten gillade jag mkt bättre.
Bra jobbat! |
Chade - 9 jan 08 - 16:18- Betyg:  |
Så vacker, det här är verkligen en vacker dikt som tyvärr är sorglig men också mångbottnig som ger plats för tolkningar...
Du använder bra, vackra och beskrivande ord som gör att dikten flyter på bra utan några hinder.
Bra jobbat, önskar dig all lycka i ditt fortsatta skrivande! Helt klart värd betydligt mer än en femma, tjugo minst! |
