På dikta.se används cookies. Genom att surfa vidare godkänner du att cookies används. Läs mer. Godkänn

	Kärlek		Barn		Sorg		Senaste		Senast kommenterade
	Vänskap		Humor		Övrigt		Noveller		Slumpa fram ett verk

Noveller

En annorlunda kille (kille/kille) del 3

tack så mkt för alla kommentarer!!:D:D eh jag vill byta namn på Gabriel till Emanuel.. Ni får ursäkta mig men jag tänkte först Emanuel men sen tänkte jag att det in te går att hitta på smeknamn då, sen kom jag på fler smeknanm t emanuel än till Gabriel så jag byter... någon som hänger med?xD jaja här kommer den nya delen!^^
Efter historian hade inte vi några fler lektioner förrens om en timme. Göran tog med mig för att fixa skåp, men dessvärre var det svårare sagt en gjort.
"Men hm.. Jag trodde att det här skåpet skulle vara ledigt.. Oj då.." Mumlar han och jag kna inte låta bli att sucka lite.
"Skåpet bredvid mitt är ledigt." En leende Emanuel knackar på skåpet bredvid honom.
"Jaha ja.. Så bra då.. Men jag har ju inte nyckeln dit nu, men du kan få den efter lunch! Kanske du kan lägga dina böcker i Emanuels skåp så länge?" Frågan var riktad mot oss båda och Emanuel nickade och öppnade sitt skåp igen. Göran gick och jag tryckte in min väska och jacka i Emanuels skåp.
"Det är lika bra du vänjer dig vid det där, söt. Göran är ungefär lika välorganiserad som en full tvättbjörn i ide.." Jag bara såg på honom och började fnittra. Jag kan inte påstå att det var det roligaste jag hört men det lät så absurt att jag började fnittra. Dessutom var det ju han som sa det och allt han sa tycktes bli bra. Emanuel gjorde en förorättad min och sa:
"Skrattar du åt mig va? Din oförskämda lilla.." Han greppar tag om mina axlar och håller fast mig. Jag börjar streta emot men han är starkare.. Rätt som det var daskade han till mig på rumpan och släppte greppet lite. Jag blev minst sagt chockad men knuffade lite surt till honom i bröstet.
"Å nej.. BLev du sur igen nu?" Han kommer leende fram till mig och kramar om mig bakifrån. Han ser på mig med värsta hundögonen och jag kan inte låta bli att le. "Ooo.. Du ler! Men du bara så du vet så är det hyra på att ha saker i mitt skåp." Han har en vanlig saklig ton nu och ser helt allvarligt på mig. Inget i hans ansikte röjer att han skullle skoja. Jag gör en ansats att ta mina saker igen men han knuffar bort mig och låser skåpet.
"Nu ska vi se.. Ett stycke jacka och ett stycke väska, det blir en puss om dagen." Han flinar mot mig och jag ser chockat tillbaka på honom. "Men eftersom att du var så dum mot mig och skrattade så säger vi väl två pussar jämt." Han skrattar glatt åt mitt chockade ansiktsuttryck och tillägger "Men ingen tunga!" Han ser strängt på mig och viftar med fingret framför näsan på mig. "Det är trots allt fortfarande första dejten." Han ler och tar ett steg närmare mig men jag tar ett steg bakåt.
"Ja.. Du har nog rätt, det vore inte rätt av mig att kräva hyra av dig innan du ens använt klart det du betalar för.. Många har svårt för det här med förskott, själv hatar jag att betala i förskott.." Han skrattar igen åt mitt fortfarande chockade ansiktsuttryck och stryker mig igen ömt över kinden. Då dyker de som satt närmast oss på lektionen upp. Det är fyra killar och tre tjejer och alla ser de nyfiket på mig. Jag blir genast besvärad, jag har aldrig tyckt om att stå i centrum, och en lätt rodnad sprider sig över mina kinder.
"Allihopa det här är Max, Max det här är Isabel, Dagny, Sara, Elias, Adam, Jonatan och Samuel." Han pekade på var och en i ordning och jag hälsade, men sekunden efter hade jag glömt vad alla hette. "Samuel är min bror, visst har våra föräldrar livlig fantasi? Våra namn liknar absolut inte varandra!" Båda bröderna skrattade åt sina namn och de andra skrattade med medan jag nöjde mig med att le lite nervöst.
"Jaha, är ni nyinflyttade eller? För i så fall måste vi ju visa dig stan!" Sa den blonda tjejen.. Eh.. "Jag är Isabel.." Jag ler generat och nickar långsamt..
"Jo.. Vi flyttade in för någon månad sen bara så jag har inte sett så mycket av vad som finns häromkring.."
"Ja men så kom då!" Emanuel tog ut våra jackor ur skåpet och tog tag i min hand och drog iväg med mig. De andra hämtade snabbt sina jackor och sprang ikapp oss. Tydligen hade jag fel, vi hade först en timmes håla och sedan en och en halv timmes lunch! Jag vet inte vilket smarthuvud som kom på det men så var det i alla fall. Så vi gick runt på stan och jag fick se alla de viktigaste sakerna; affärerna, biblioteket, sjön, det lilla berget vid sjön där man kunde bada och sist men inte minst; pizzerian!
"Vi borde fira att Max har kommit hit till oss genom att gå och äta pizza, inte sant?" Alla de andra nickade..
"Men jag har inga pengar med mig idag.. Imorgon?" Jag kände mig otroligt dum som inte tänkt på att ta med mig pengar!
"Å det gör inget!" sa Dagny glatt. "Det är ändå alltid jag som betalar" jag såg frågande på henne. "Här är den korta versionen; rik pappa, bortskämd dotter, pappa köper dotters tillgivenhet istället för att spendera tid med henne, jag betalar alltid pizzan." Jag skulle precis säga något om att jag var ledsen för hennes skulle men hon bara viftade bort det och sa
"Ja men hade jag haft en pappa som brydde sig om annat än pengar hade vi inte kunnat äta pizza lika ofta." Hon blinkade åt mig och gick föra en på pizzerian. Där alla beställde kebab och cola. Vilket de inte ens sa till han i kassan utan han slog bara in det automatiskt, min gissning är att de äter här ganska ofta. Vid dagens slut stod jag och Emanuel vid våra skåp och plockade ihop våra saker.
"Jaha, ska jag få min hyra nu eller vill du ta det senare med ränta?" Han log elakt mot mig.
"Menade du allvar?!" Han såg på mig med låtsas chock och nickade sedan med ett litet skratt. Jag stod fortfarande kvar, tveksam om vad jag skulle göra så han tog istället ett kliv framåt la en hand på min kind och gav mig två ganska korta pussar. Sedan flinade han glatt och plockade ihop sina sista saker.
"Vi ses imorgon då, sötnöt! Kom inte försent för då får du smisk!" Han gick iväg med ett litet leende och jag skrattade åt hans skämt, inte helt säker på att det bara var på skoj. Kalle slutade så att han kunde hämta mig också, hur kan en vuxen människa ha så korta arbetstider? Så jag slapp bussen hem också.
"Jaha? Hur var första skoldagen nu då?" Hur berättar man för sin storebror att man redan träffat en kille, fått två pussar och en smäll på rumpan? Jag bestämde mig för att man inte kan det och berättade istället bara att jag rean träffat nya kompisar. Jag berättade inte heller att Emanuel snott min mobil och lagt in sitt eget nummer och ringt sig själv med min mobil för att få mitt nummer. Eller att han nu låg inlagd som "het snygging;)" i min mobil och jag som "Sötnöt" i hans. Jag berättade om att jag fått se stan och blvit bjuden på kebab. Kalle rynkade lite på näsan men sa inget. Han är av åsikten att man ska vara tacksam över att man kan få gratis mat i skoan och inte ska gå och äta där man måste betala. Och särskilt inte kebab som ju är sååå onyttigt. Väl hemma fick jag berätta om min dag hundraelva gånger till.

Nu måste jag sluta för folket sliter i mig...;) ska gå och äta.. ursäkta slutet men jag hinner inte skriva bättre...xD

Kommentera gärna detta verk!

Sätt ett sifferomdöme på verket: (Detta är frivilligt)