när sanningen vill fram /7/ |
hoppas ni gillar, denna del blev ganska lång men men...
-Här har du täcke och kudde, du kan sova i gästrummet, och om du behöver nåt har vi snabbnummer 3 på telefonen.
Jag har tacksamt emot täcket och kudden som redan är inbäddade i sidenpåslakan och örngott. Så här bra har det inte känts på länge, Mamma och pappa får bråka lagom mycket hemma i det gulafula huset på stadsgatan. Den där kärleksresan till Stockholm hjälpte inte deras förhållande och den där glada lyckliga fasaden dom försöker visa mig funkar inte. Mammas försök att rikta uppmärksamheten mot mig istället för pappa och försök att intressera sig i mitt liv. Som om det kommer funka !
- Jag vill tacka än en gång för att jag får sova här, jag vill helst inte ställa till med besvär, vrider jag mig besvärat och känner mig överväldigad av all vänlighet.
- Det är lugnt, du är alltid välkommen hit… Och Hannah, jag vet att du har lite problem, men jag, Peter och framförallt Hannes kommer alltid finnas här, ler hon vänligt.
- Tack så mycket, mumlar jag och ler försiktigt.
- Är det säkert att du vill stanna här, Hannes? För jag tror att Hannah kanske vill vara ensam, frågar Peter, men som Hannes berättat, har Peter ingen chans alls som styvpappa att rubba hans åsikt.
- Det är lugnt, Hannah mår nog säkert bara bättre av lite sällskap, ler Hannes förståndigt och lutar sig mot väggen med himlande ögon.
Som startklara står hans mamma och styvpappa i dörröppningen med jackorna på dig och finklädda ner till tå spetsen.
- Ta det lugnt nu, vi kommer hem någon gång i natt, vinkar Petra halvvägs ut genom dörren.
Och som ett slut, stängs dörren igen med en smäll.
- Jag vet inte Hannes, jag börjar bli rädd… riktigt rädd, mumlar jag och lutar mig mot Hannes axel.
- Det måste väl finnas någon anledning till varför du skadar dig själv hela tiden, mumlar han och jag hör att han är orolig.
Jag vet vad han tänker… att jag håller på förvandlas till någon sorts mellanting till emo.
- Hannes, det är inte som du tror, det är bara det att det började med att försöka stänga ute omgivningen, nu är det mer att försöka rymma från den… jag vill inte dö, men jag orkar inte leva med smärtan att jag sårat så många för att bli vadå? En självskadande idiot!
Att lätta mitt hjärta har aldrig nånsin vart enklare än nu. Jag pratar på hela tiden och Hannes är den första någonsin att inte föreslå en psykolog eller fosterhem.
- Om jag förstått det rätt nu , så är du kär i samuel som är borta och du är inte säker på att han kommer tillbaka, du klandrar dig själv för att Johan blev sårad fast du inte var kär i han…
- Har vart kär ! Avbryter jag och suckar tungt.
-.. Oj förlåt, har vart kär i Johan, du är chockad över att du aldrig haft någon kille innan Samuel och plötsligt får du 3 på halsen samtidigt, för när Oskar kommer igen nu, så krånglar han till alltihop igen? Fortsätter han och ser på mig.
- Underbara, älskade liv ! Suckar jag och kryper ner i duntäcket i Hannes säng.
Jag får plötsligt en konstig känsla. Jag känner mig fast, och mer trygg än nånsin här med Hannes. Jag har aldrig haft någon riktig fast punk, och då räknar jag med Johanna…
- Men Hannah, inget är försent än, mumlar han och drar ner täcket nedanför min mage.
Jag kryper upp och sätter mig bredvid han igen med mitt huvud lutat mot hans axel. Försiktigt men självsäkert drar han undan en överbliven mörkbrun hårslinga.
- Har du hört något från Samuel än då ? Eller Oskar? Eller Johan ? Eller någon av dom överhuvudtaget ? Flinar Hannes skämtsamt.
Jag skrattar och stöter till han lätt i sidan som tack för förolämpningen.
- Men för att svara på din fråga, så nej ingen har hört av sig… men i morgon är det ju dagen före julafton, så jag hoppas att jag får ett oväntat samtal eller något.
- Menar du inte att du vill ha ett oväntat samtal på julafton? Om du får den i morgon är det väl ingen julklapp? Frågar han och jag ser att han verkligen tänker från botten av huvudet.
- Men jag sa inte att jag ville ha ett samtal i julklapp, flinar jag och skrattar.
Jag ser hur det blänker till i Hannes ögon innan han brottar ner mig och vi har ett krig på ingång. Vi ligger och rullar runt i sängen och just när jag hamnat ovanpå han och är beredd på ett slag med kudden jag tagit i handen, ringer det på dörren. Den välbekanta ilande signalen som hörs igenom hela huset och vi båda rycker till av det plötsliga ljudet. Jag hör hur Hannes suckar till och känner när han kliver ner från sängen. Han försvinner ut genom dörren och jag ser suckandes efter honom. Samuel har inte lämnat min tanke föe en sekund men när jag ser Hannes försvinna kommer tanken och frågan varför jag inte kan älska Hannes. Aldrig kommer kärleken till dom bra killarna undantag Samuel… Mina tankar avbryts av en välbekant röst eka från trappan. En mumlande röst som låter välbekant i ton stönar tungt och förvirrat. Jag sätter mig skräckslaget upp och ser mot dörren som står svagt på glänt. Jag hör Hannes hesa målbrottsröst och hur någon sätter sig ner på trappan.
- Vad fan har du gjort ? suckar Hannes och jag hör att han har rädsla på rösten.
- M-m-men allt är bara piss och jag vill bort! Någonstans där jag får prinschessan jag vill ha! sluddrar Oskar.
Jag reser mig upp från sängen och går fram till dörren så jag ser rakt ner i trappan. Plötsligt hör jag en välbekant ljud från mina mjukisbyxor. Jag tar snabbt fram telefonen innan den hinner komma in på högre ljudnivåer. Jag smyger till fönstret som bara speglar mig själv i mörkret utanför.
- Hallå? viskar jag i i luren och ser mig om för att se till att ingen hör mig.
- Det är Samuel…
Jag står chockad av svaret och känner mig stel av förväntan.
- Hannah, är du där?
- Oj, hej, mumlar jag och tanken på Samuels tårar när han åkte iväg, står fast som en stillbild framför ögonen på mig.
- Hur har du det då? frågar han och jag kan höra genom telefonen hur han ler.
- Det är väl fint…ljuger jag och känner hur skuldkänslorna svallar upp. Ljuga till Samuel är det sista jag hade kunnat tänka mig.
- Vad bra.
- Så… Hur är det med Johan då? mumlar jag och känner en skam för att jag ens tar mig an och frågar.
- Ja… jag tänkte säga det efter jul… Han har hittat en snowboard brud och dom har vart som magneter på varandra… Hon heter Layla och hon är tydligen på semester här från Storbritanien och du vet hur svag Johan är för turister.
- Jaha… Mumlar jag och känner mig med ens sorgsen. Jag vet inte varför, jag har ju både Samuel och Oskar men Johan ljög för mig.
- Jag är ledsen, jag trodde jag kunde undvika samtalsämnet för du vet att jag inte kan ljuga för dig… Jag ville inte såra dig några dagar innan jul
Jag står och stirrar apatiskt mot min egna spegelbild med mobilen som fast i handen.
- M-m-men du kommer väl i alla fall hit någon dag innan du åker tillbaka till Umeå ?
- Jag skulle prata med dig om det… Jag hinner inte det för Marie ska köra hem mig, Johan, Johanna och Layla till flygplatsen för att säga hejdå nästa vecka, för mamma ville ha hem mig innan nyår.
- Okej… mumlar jag och jag vet inte vad jag ska säga för tankarna verkar ha stannat.
Jag hör genom telefonen att tårarna faller och jag har den brännande känslan längst halsen men jag vägrar visa mig svag.
- J-jag måste gå, mumlar han svagt innan det blir tyst på andra sidan.
Jag sjunker ner mot det kalla golvet med ryggen tryckt mot fondväggen bakom mig i det mörkröda rummet. Mitt huvud trycks mot väggen, och smärtan blir nästan olidlig med den kalla vägen mot såret i bakhuvudet men jag trycker ihop mina läppar och känner tårarna rinna ner för min varma kind.
Jag rycker till och vaknar upp från mina tankar. Jag ser mot dörren och hör höga välbekanta röster. Smygandes går jag fram till dörren och till min förvåning är det tomt. Rösten närmar sig hela tiden och jag tar en chansning och går ut till trappan mittemot. Rösten börjar närma sig mer och mer och jag smyger nerför trappan till hallen. Nu är rösterna riktigt nära och jag ser ut genom hallfönstret bredvid dörren. Jag rycker bak av chocken av synen utanför. Utan att tänka mig för rycker jag upp dörren och skriker rätt ut.
- MEN SLUTA OSKAR!
|
| Kommentarer - (Snittbetyg: 5) | ThisIsJustMe - 9 jan 08 - 17:56- Betyg:  | | jätte bra!!!!! :D såå spännande :D | | Qwjag - 8 jan 08 - 21:18- Betyg: | shit va bra du skriver, gillar verkligen den här novellen;)
man känner igen sig själv i vissa sammanhang;)..du skrver verkligen
helt jävla underbart:D å det menar jag verkligen du får en stark femma för det;) |
|
|
|
