På dikta.se används cookies. Genom att surfa vidare godkänner du att cookies används. Läs mer. Godkänn

	Kärlek		Barn		Sorg		Senaste		Senast kommenterade
	Vänskap		Humor		Övrigt		Noveller		Slumpa fram ett verk

Noveller

Ombytta roller (kapitel 2)

*Ett utländskt ”fan”*
(så, här kommer TH in i bilden… Enjoy!)

(Denise)

/Halv sju, konsertkvällen. Utanför lokalen/
Louise, eller Lollo som hon ville bli kallade, hade sagt åt Denise att de inte behövde vara där särskilt tidigt. Det var tydligen en ganska liten lokal de skulle spela i, och de flesta brukade komma sent. Alltså hade de bara köat i knappt två timmar nu. Insläppet var något av det mest röriga Denise varit med om. Och fast besluten att inte tappa bort Louise/Lollo hade Denise sprungit med strömmen. Nu fann hon sig ståendes allra längst fram, omgiven av skrikande fans, däribland Louise. Hon drog fram sin mobil ur fickan och fick veta att hon inte hade någon täckning, jävla Telenor, och att det var en kvart kvar innan konserten skulle börja. Hon lutade sig mot staketet, vilket resulterade i att hon fortfarande stod med ryggen mot scenen en kvart senare när bandet kom ut. Den närmsta halvtimman förflöt som i ett töcken för henne. Och Denise var nu ännu mer säker på sin sak, hon gillade Inte det här. I mitten av en låt avbröt Bill sig och sade något på tyska. Denise lade knappt märke till det förrän alla tjejerna började skrika. Snart hade någon lyft henne över staketet och upp på scen. Där stod hon, och fattade fortfarande inget av vad som hände.
”Wo heisst du?” frågade Bill henne och hon ryckte till.
”Eh, va?” sa hon, oförmögen att lista ut vad han sagt till henne.
”Aha, ett utländskt fan,” fortsatte han glatt, nu på knagglig engelska.
”Inte riktigt,” muttrade Denise för sig själv på svenska, men ingen verkade ha lagt märkte till det.
”Så… kan du texten?” frågade han glatt.
”Ehm, vilken låt?” Var Denise tvungen att fråga och kände rodnaden stiga på kinderna. Bill verkade chockad, men fann sig snabbt.
”Eh, Leb die Sekunde,” sa han tveksamt.
”Nej, faktiskt inte,” svarade Denise förläget och hoppades att de klasskompisar som var här Inte skulle mörda henne. Bill såg ut som om han inte visste vad han skulle göra, och Denise insåg att det var värt att bli utskämd bara därför.
”Men då kan jag väl gå ner igen?” frågade hon, glad över att bara Bill hörde henne. Han ryckte till, som om han varit någon annanstans.
”Eh, ja gör det,” sa han snabbt. Sedan vände han sig till publiken igen och började prata på tyska. Denise hoppade över staketet på första bästa ställe, utan en tanke på Louise. Hon visste fortfarande inte riktigt vad som nyss hänt. Tjejerna omkring henne såg på Denise med irriterade blickar men lät henne få plats. Denise kom att tänka på Louise och var glad över att de hade bytt nummer. Det var ju bara att ringa när konserten var över. Vilket den aldrig tycktes vara, Denise måste ha suckat uttråkat minst femtio gånger innan den sista extralåten var slut. Folkmassan började röra sig utåt, Denise insåg att det var säkrast att stanna där och ringa Louise senare. Hon kände sig smått hatad av de som varit där för att ha fått gå upp på scen och sedan inte ens vetat vilken låt det var. En kvart senare, när lokalen var så gott som tömd på folk, drog hon fram mobilen. Bara för att upptäcka att täckningen fortfarande var borta. Med ytterligare en suck började hon gå utåt, nu var det helt tomt.
”Vänta.” En röst hon alltför väl kände igen fick henne att stanna. Långsamt vände hon sig om och tittade rakt på Bill.
”Ja?” frågade hon, något förvånat.
”Glömde att fråga, vad heter du?” Denise höjde sitt nypiercade ögonbryn i en förvånad gest.
”Denise..” svarade hon förbryllat.
”Ah, okej. Var är du ifrån?” frågade han och lade huvudet på sned, granskade henne.
”Sverige,” svarade Denise, nu hade hon börjat bli ganska irriterad. Nu vibrerade mobilen i fickan, yey EN täckningsplupp, hon tog upp den och svarade.
”Denise…”
”Hej, det är Louise. Var är du?”
”Eh, blev fast härinne med… en kille,” svarade Denise, något nervöst.
”Ah, okej. Vill du att jag ska vänta här utanför?”
”Ja gör det är du snäll. Det tar nog inte så lång tid…” svarade Denise med en sneglande blick på Bill och avslutade samtalet.
”Varför kom du hit?” frågade Bill plötsligt. Med ett ryck vände hon sig ditåt.
”Hurså?” konfronterade hon, trots att hon visste svaret på sin egen fråga.
”Du visste inte ens vilken låt vi var på,” sa Bill konstaterande.
”Lång historia. Men, för att vara snäll,” svarade Denise och hoppade till. Bill såg oroat på henne, men när hon drog fram mobilen igen släppte han henne med blicken.
(svenska)
”Vad fan höll du på med däruppe?”
Läste Denise, inte det minsta förvånad. Det var från hennes bästa kompis, Sandra, ett närmast galet TH-fan.
”Skämde ut mig?”
Skrev hon in och skickade iväg. Så tittade hon upp på Bill igen.
(engelska)
”Ville du nåt mer?” frågade hon, väl medveten om hur elakt det lät. Bill skakade, något frånvarande, på huvudet.
”Okej, hejdå i så fall,” sa Denise, med lagom (läs: inte alls) entusiastisk röst och gick ut.

(Bill)

(tyska)
”Öh, Bill?” Bill väcktes ur sina funderingar av sin bror. ”Du har suttit här i en kvart nu. Ska du inte komma?”
”Eh… jo!” sa Bill och skuttade med ens upp. Han gick leendes mot sin tvillingbror som Direkt insåg att något var fel. Men istället för att kommentera det konstiga uppförandet följde Tom efter honom ut.

(ojdå, långt kapitel :P)

Kommentarer - (Snittbetyg: 4.6)

TokioHotel4ever - 7 feb 08 - 19:56- Betyg: