På dikta.se används cookies. Genom att surfa vidare godkänner du att cookies används. Läs mer. Godkänn

	Kärlek		Barn		Sorg		Senaste		Senast kommenterade
	Vänskap		Humor		Övrigt		Noveller		Slumpa fram ett verk

Noveller

[FF]En ny verklighet, del 13

Georg
När han kom tillbaka till hotellet visste han inte alls vad han skulle ta sig till. De hade hela kvällen ledig och han trodde ju att han skulle ha fått spendera den tillsammans med Nina. Georg vandrade runt i sitt rum och höll på att bli galen av alla tankar som snurrade runt i hans huvud. Varför var tjejer så konstiga? Kanske borde han gå och fråga en som visste mer om tjejer än han själv? Snart stod han utanför Toms rum och knackade på.
– Tjena grabben! sa Tom när han öppnade.
– Hej, kan jag komma in?
Gitarristen nickade och släppte in honom på rummet. Georg gick och satte sig på hans säng och såg på Tom som slog sig ner i en fåtölj.
– Du kan vi snacka lite? frågade Georg.
– Nja, om vad?
– Alltså Nina beter sig så konstigt och jag förstår ingenting. Ena stunden verkar hon gilla mig och andra inte, suckade han.
Tom såg på honom med uppspärrade ögon.
– Sitter… sitter du i min säng… i min säng och vill prata känslor? Tror du på allvar att jag är gay? Vad vill du mig? stammade Tom och såg chockad ut.
– Men Tom, jag ville bara ha din åsikt eftersom du har erfarenhet av tjejer…
– Just det! Jag har erfarenhet av tjejer! Alltså är jag inte bög! Och ska du börja böga dig får du gå till någon annan, sa Tom upprört.
– Men…
– Gå sa jag! skrek Tom.
Georg reste sig och gick ut ur rummet. Han suckade. Vad var det med folk idag? Två gånger på mindre än tre timmar hade någon skrikit åt honom att han skulle gå. Vad hade han gjort för fel? Plötsligt blev han arg på Tom och hans homofobi. Fuck heller att någon av dem var gay! Men ändå ville han prata med någon om Nina. Kanske fanns det bara en som skulle ställa upp och han fattade inte varför han inte gått ditt från första början.

Nina
Nina kämpade sig upp och slängde snabbt ner det lilla hon hunnit packa upp i sin väska. Hon orkade inte stanna här ifall Georg kom tillbaka, eftersom hon inte orkade be honom om ursäkt. Eller varför skulle han komma tillbaka så som hon behandlat honom? Dessutom var hon förbannad på sig själv som bara hade stuckit ifrån sin hemstad. Vad löste det för något? Att fly var bara fegt och skulle hon verkligen komma över det här måste hon hem och försöka laga allt som Markus hade förstört hur svårt det än skulle bli.
Några timmar senare satt hon på ett tåg hemåt. Genom rutan kunde Nina bara se oändligt mörker som då och då bröts av ljusen från en liten by. Det var ganska sövande att höra hur tågets dunkande samtidigt som man såg ut i allt det svarta. Hon började klippa med ögonen och försökte att bekämpa John Blund, men tillslut förlorade hon slaget.
I drömmen var hon först ute och sprang på ett stort fält som vajade av högt gräs och blommor. Nina var klädd i sommarklänning och skrattande lät hon händerna röra vid grönskan. Bara så lätt att de kittlade i handflatan. Det var varmt och solstrålarna värmde på hennes kinder. Leendet på henne läppar blev större när hon såg en fågel som kvittrande flög förbi. Plötsligt kom stora svarta moln och började dra sig emot solen. Hon stannade upp och leendet slocknade i takt med att skuggorna blev större. Snart var det kolsvart och Nina kunde inte se något. Långt borta hörde hon fågelkvitter, men det blev svagare och svagare. En krypande känsla kom över henne och hon visste att något farligt närmade sig. I ett desperat försök att komma undan försökte hon springa sin väg, men i mörkret krockade hon med något och föll bakåt och landade på ryggen i en säng. Snart var hon täckt av händer som tafsade på hela hennes kropp och slet av henne klänningen.
Med ett skrik vaknade Nina. Hennes hjärta slog i 120km/h och hennes andning var tung. Hon såg sig om i tågvagnen och de få andra passagerare som satt där stirrade bestört på henne.
– Eh, jag hade visst en mardröm, sa hon och såg generat ner i sitt knä.
I sitt huvud förbannade Nina den dagen hon träffade Markus. Fan ta honom och allt han gjort mot henne!

Bill
Han hörd att det knackade på dörren och gick för att öppna. Bills blick mötte en orolig Georg och han släppte genast in sin vän. Basisten slog sig ner i en fåtölj och själv la han sig ner på sängen.
– Varför är tjejer så konstiga? suckade Georg.
– Handlar det om Nina?
– Är det så uppenbart? undrade Georg och såg på honom.
Bill höll nästan på att börja skratta, men istället lyckades han att bara nicka lite.
– Hon betedde sig så konstigt idag och Tom gick det ju inte att prata med.
– Vad hände då? undrade Bill.
– Tom slängde ut mig för han trodde jag var bög.
Bill himlade med ögonen. Hur trög fick man vara?
– Mellan dig och Nina så klart!
– Jaha! Nej, inget. Först kom jag dit och så… Nej, det kan jag inte säga, men i alla fall så var hon gullig och söt först. Fast sedan när jag frågade om hon ville följa med mig så skrek hon åt mig och kastade ut mig, suckade Georg.
– Så du har blivit utslängd två gånger idag? sa Bill och hade svårt att hålla sig för skratt.
– Äsch, man kan ju inte prata med vare sig dig eller din bror, fräste Georg.
Bill kände hur det högg till i magtrakten av dåligt samvete.
– Förlåt. Men alltså vet du varför hon slängde ut dig?
– Nej, hon blev bara som galen och skrek att jag var som alla andra. Ja, sen skrek hon att jag skulle gå.
Bill såg på sin kamrat och visste inte riktigt vad han skulle säga. Han kunde inte minnas sist han sett Georg så nere.
– Du tycker inte att det är på tiden att du berättar för mig vad hon har råkat utför? Annars är jag rädd att jag inte kan hjälpa dig, sa Bill försiktigt.
Georg såg upp och gav honom en nervös blick.

Georg
Berätta vad Nina hade gått igenom? Kunde han verkligen göra det? Egentligen hade ju Georg aldrig lovat att inte göra det, men det kändes ändå som att det var en hemlighet dem emellan. Om han berättade det för Bill skulle det då inte vara detsamma som att förråda henne? Ändå kände han att det var en alldeles för stor tyngd att bära runt på alldeles ensam.
– Jag vet inte alla detaljer, men av vad jag förstått så mår hon väldigt dåligt över en sak som en kille gjorde mot henne. Eller ja, ho blev våldtagen så det är klar att hon inte är överlycklig direkt. Sedan när jag kom dit igår så hade hon… Hon hade skurit sig i armarna.
Georg fick riktigt pressa fram den sista meningen. Minnet av hur såriga och blodiga Ninas armar hade varit gjorde att han fick en stor klump i halsen. Han höjde sakta på huvudet och såg in i Bills chockade ögon.
– Menar du att hon blev våldtagen och så kunde hon ändå vara med oss och verka så lugn? Visst förstod jag att något hade hänt, men det där var ju för hemskt, sa Bill.
Georg kunde bara nicka. Han fick nästan tårar i ögonen när han tänkte på hur det måste kännas för Nina. Eller rättare sagt hur det borde kännas, för han visste att han aldrig skulle kunna förstå den smärta som bodde inom henne.

Kommentarer - (Snittbetyg: 4.9)

EmelieCarlsson - 18 maj 08 - 20:45- Betyg: