Den var för slö |
En gång för länge sedan
Stod jag vid en kant
Långt, långt där nedan
Låg stupet så brant
Jag ville bara dö
Så jag tog upp en kniv
men den var för slö
För att ta mitt liv
På himlen lyser en stjärna
Nu kan jag inte sluta le
Det som jag önskade så gärna
Kommer aldrig någonsin ske
Framtiden är här hos mig
Jag är glad att kniven var så slö
Jag kommer stanna här hos dig
Och aldrig vill jag dö
|
| Kommentarer - (Snittbetyg: 4) | Chade - 9 jan 08 - 16:02- Betyg:  | | Jättevacker, inspererande och fin dikt! Den har ett hoppingivande, bra och vackert slut. |
|
|
|
