På dikta.se används cookies. Genom att surfa vidare godkänner du att cookies används. Läs mer. Godkänn

	Kärlek		Barn		Sorg		Senaste		Senast kommenterade
	Vänskap		Humor		Övrigt		Noveller		Slumpa fram ett verk

Noveller

En annorlunda kille (kille/kille)

En dag vaknade jag heterosexuell och somnade homosexuell. Det är sant! Jag är en kille med väldigt, alternativ stil. Ibland har jag pösbyxor som är randiga i flera olika färger, ibland har jag byxor sydda av ett tyg som är mänstrat som den svenska flaggan och ibland har jag kjol. Jag har ofta tröjor med tryck och text på. Jag sminkar mig också, mest bara med kajal kring ögonen men ibland mer också. Just den här dagen hade jag en töja som är urringad och som jag har ett linne under(ja snarare en tjej tröja) och min svarta favorit kjol. På tröjen står det Freak. Bara ifall någon skulle missa det.. Till det hade jag strumpbyxor och knästrumpor och en randig typ benvärmare men på armen. Jag ställde håret åt alla håll och kladdade på lite kajal och lite svart ögonskugga kring ögonen. Det här var min första dag i min nya skola och jag kunde lika gärna visa vem jag är första dagen istället för att göra som min storebror föreslagit och tona ner min egna stil lite första dagen. Så chocken kommer dagen efter iställer eller vadå? När jag kom ner i köket såg mina syskon uppgivet på mig. De tycker att jag skulle ta en vanlig svart tröja och jeans idag.
"Men vännen.." Jag vänder mig irriterat mot min syster. "Ja jag vet du har en egen stil, och du vet att vi accepterar den stilen, men du måste inte alltid ta världen med storm. Det är inget fel med ett lite mer stillsamt första intryck.." Hon ser uppmanande på mig och jag känner mig som ett litet barn som fått höra att man inte får ta in sand eller något..
"Ja, jag vet att ni tycker det, men jag råkar vara nöjd med att se ut så här och förstår inte varför jag skulle dölja vem jag är!" Nu är jag arg, igen. Hur kul tror de att det är när de lägger sig i mitt liv hela tiden?! Särskilt som när Anja försöker övertyga mig om att inte gå till skolan klädd såhär så sitter mina andra två syskon och ser på och lyssnar. Nej då det känns inte det minsta lilla förnedrande!
"Vi menar bara" Jippi nu ska Kalle lägga sig i också "att, jamen du ska börja andra året på gymnasiet, i en klass som redan gått med varandra ett år och som knappast är som du. Det kan kanske vara bra att ge dem en chans att lära känna dig först innan de dömmer ut dig på grund av din stil.. eller hur?" Han använder sin allra mest förtroendeingivande och blidkande röst. Han lägger en hand på min axel, jag ser upp på honom med ilskan kokande inom mig. Jag slår bort hans hand och går fram till kylskåpet. Jag hör att han suckar bakom mig.
När jag går till bilen är jag fortfarande arg. Jag ska egentligen åka buss, men min bror ska till jobbet så han kan släppa av mig på vägen. Väldigt nällt erbjudande, inte för att jag hade något val men.. Har min bror sagt något så blir det så, slutdiskuterat. När jag ska kliva ur bilen stoppar Kalle mig.
"Du.." Han försöker fånga min blick och jag ser in i hans ögon. "Jag är ledsen för imorse, vi är bara oroliga för dig.. Men det är klart att du ska vara dig själv och de ska acceptera det! Okej? var inte arg å mig.." Jag ler lite och han strålar upp. Jag ger honom en snabb kram innan jag börjar leta efter mitt klassrum. Efter en halv evighet hittar jag äntligen rätt. Jag tar ett djupt andetag och känner hur hjärtat bankar i bröstet. Jag tar mod till mig och knackar på dörren, sedan öppnar jag och tar ett litet steg in. Hela klassen och läraren ser förvånat upp på mig.
"Ja?" Läraren ler frågande mot mig.
"Eh.. Jo jag skulle börja här idag.." Jag försöker mig på ett snett leende men det blir mest bara en nervös grimas.
"Nej.. Jag tror inte att det att det ska börja någon här.. Det har inte jag fått höra i alla fall" Jag känner hur händerna skakar och tårarna stiger, men jag tror inte det syns.. Jag kommer svimma snart!
"Nej det ska inte börja någon här!" Säger en flicka och flera fnissar.
"Heh.. Okej.. Ursäkta att jag störde.." Jag förösöker mig på ännu ett leende men den här gången kan man nog inte ens gissa att det är vad jag gör. Jag ska precis gå när läraren säger:
"Var ska du börja då?" Jag vänder mig sakta om. Jag vill bara få försvinna härifrån inte stanna och prata mer!
"eh.. SP2B.."
"Jaha ja.. Ja det här är NV3A" Hurra jag klampade in i en klass med treor! "Men d är bara en korridor fel. Jag följer dig till ditt klassrum, och ni läser sida 456-470 så länge!" Tillägger hon vänd mot klassen. Sedan lägger hon en hand på min axel och leder mig genom korridoren. Hon pratar på och frågar saker men jag är för nervös för att hålla reda å vad vi pratar om.
"Ah! Här är det!" Hon stannar framför en dörr, knackar på lite och öppnar. Läraren där inne ser lite förvånat på henne.
"Hej Göran, jag är ledsen att jag stör men jag har en elev här som hör hemma hos dig men som råkade hamna hos mig istället." Hon knuffar fram mig mig och jag ser minst sagt skräckslaget på klassen.
"Du borde ge eleverna bättre vägbeskrivning! Jag vet inte hur många som kommit och knackat på min dörr istället för på din." Hon skrattar lite försäkrar mig om att jag klarar mig bra nu säger hej då och skyndar sig tillbaka till sin klass som mest troligt inte ens öppnat böckerna än. Eller i och för sig, de är NV:are så de har nog börjat läsa.. Jag rycker till lite när jag ser att läraren ser på mig med ett litet leende. Jag måste sluta låta tankarna dra iväg sådär! Han vinkar åt mig att komma fram och jag går fram på osäkra ben.
"Nu ska vi se, Max var det ja.. Tja vi trodde väl kanske att Max skulle vara en kille, men idag så kan ju tjejer heta killnamn och killar ha tjejnamn utan att någon höjer på ögonbrynen ens.." Han skrattar högt åt sitt egna skämt. "Alla vi som har sett Dark Angel vet ju att tjejer kan heta Max.."
"Men.. Alltså jag är en kille!" Läraren ser förvånat på mig sen ser han lite nogrannare på mig och får genast en ilsket röd färg i ansiktet, men knappast rödare än min ansiktsfärg just nu. Det är flera som inte kan låta bli att börja fnissa och jag kan inte klandra dem.
"Jaha då får du ursäkta mig.. Göran heter jag. Vill du berätta något om dig själv för oss kanske?" Jag skakar på huvudet men Göran början ställa frågor istället då. "Har du syskon? Har du husdjur? Fritidsintressen?"
"Jag har en äldre bror och två äldre systrar. Vi bor med mamma för pappa är i Japan med sin nya tjej. Jag har en hund och familjen har två katter, och de går jättebra ihop. På fritiden så, jag rider" spridda fnissningar i klassrummet "Och sjunger, jag sjöng i ett band innan vi flyttade. Jag skriver mycket också, och läser.." Jag ser på Göran och min blick är en tyst fråga m det räcker nu.
"Det var intressant att få veta lite om dig.. Nu kan du gå och sätta dig." Det var då jag såg honom, han satt i ett hörn och gungade på sin stol. Han hade ett väldigt ovanligt utseende, han hade en krokig näsa, lite som en örnnäbb, och stora svarta ögon och kolsvart hår. Han log mot mig när han såg att jag tittade på honom och jag log tillbaka, generat. Han drog ut stolen brevid honom oc klappade på sitsen. Jag gick förvånat dit och satte mig brevid honom.
"Som klassens snyggaste kille så är det min rättighet att ha dig brevid mig.." Jag såg förvånat på honom och skrattade till. Göran började prata igen så min nya vän satte ena fingret över läpparna och blinkade med ena ögat.
Min nervositet hade gått över som i ett trollslag, för det var upenbart att alla hade en lite konstig respekt för killen som ansåg sig själv vara snyggast i klassen. Jag förstod att ingen skulle bråka med mig så länge jag var med honom.

så ett första kapitel.. vad tycks?:)

Kommentarer - (Snittbetyg: 4.8)

sandruskapuska - 4 apr 08 - 01:14- Betyg: