Dikta.se
kärleksdikter Kärlek dikter om barn Barn dikter om sorg Sorg senaste poesi Senaste senast kommenterade Senast kommenterade
dikter om vänskap Vänskap Rolig poesi Humor övrig poesi Övrigt noveller Noveller slumpa Slumpa fram ett verk

Noveller

Fina Flickor Part Two (del sju)

Del sju. I leave you breathing as you crack into that sad and scary smile

Kjolen är för kort, och lämnar mina tennistrimmade ben expanderade. Jag drar lite i det noppriga tyget och önskar att jag hade Melanies längre och brunare ben. Efter att ha kommit på att okej, jag hinner inte få tag på en ny kjol letar jag fram ett par tights, men slänger sedan in de i garderoben igen. Så lågt har jag inte sjunkigt. Inte än i alla fall. Mina ljust turkosa naglar gräver vidare och får tag på ett par gråa, knähöga ullstrumpor, jag sätter snabbt på mig de och sticker sedan fötterna i ett par skinnstövlar Cara köpte åt mig i Italien och drar sedan i skjortan jag har på mig. Egentligen räckte det för tjejerna att ha en cardigan i ljusblå eller grå färg, men jag hade tagit en vit skjorta under en grå kofta, och till det en ljusblå slips. Precis som killarna. Med enda skillnaden att jag inte hade en lika nopprig kofta som de, utan en av kashmir.
Jag vänder mig mot spegeln och smetar på lite av Melanies läppglans innan jag omsorgsfullt borstar håret och snyggt fixar det så där perfekt spretigt. Spegelflickans ögon är stora, inramde av svart kajal och mascara, och lite av Melanies favoritögonskugga. Jag skyndar att dra med puderborsten över ansiktet innan jag ler mot spegelflickan och tar upp min Louis Vouitton väska från sängen, placerar den på axeln och går sedan ut ur rummet. Jag brukar visserligen knappt sminka mig, men det är ju ändå första skoldagen.
Inez hade gått upp en timme före mig, och försvunnit en halvtimme innan skolan började, utan så mycket som en blick på mig. Inte för att jag brydde mig särskilt mycket, jag hittar till aulan, där vi ska samlas, och jag kan lika gärna gå dit själv. Jag behöver inte henne. Egentligen behöver jag ingen.
Jag funderar lite på om Tinsley klarar sig, men jag var ute med henne imorse och det är väl bara att gå hem på lunchen? Ärligt talat så lockade inte matsalen mig särskilt mycket, trycka in mig bland folk jag inte känner och inte heller vill lära känna och peta i äcklig mat? Nej tack.
Mina klackar sjunker ner lite i jorden när jag skyndar fram mot skolporten, jag slår upp den snabbt och går sedan mot aulan med väskan studsande mot axeln.
När jag kommer in märker jag att jag är sen, Madame Michon står redan på scen och rabblar på så snabb franska att jag bara uppfattar enstaka ord.
”Åh, så har vi ju en ny elev också, säger hon och smackar med tungan. Jennifer, skulle du kunna komma upp?”
Jag rycker på axlarna, men går sedan upp till henne, och ställer mig bredvid henne samtidigt som jag undrar om det är något slags straff för att jag kom sent.
- Det här är Jennifer, hon kommer från Sverige.
Jag står bredvid utan att säga ett ord, tills hon visar med händerna att jag kan gå igen. Jag skyndar ner från scenen och sätter mig på första raden. När jag väl satt mig ser jag att det är bredvid killen med blonda dreads från igår.
- Tja, han vänder blicken från madame Michon till mig. ’
- Hej, eftersom det är oartigt att inte svara ler jag och svarar honom.
- Jag heter Javier.
Javier. Har de ingen variation på namnen?
Eftersom han redan vet vad jag heter säger jag inte det, utan ler bara snabbt innan jag vänder blicken mot madame michon igen. Hennes ljusrosa läppar pratar på om laganda, om hur vi på Tendance skolan hjälps åt.
Jag stänger av öronen och lutar mig bakåt, försiktigt rör jag på huvudet och betraktar alla omkring mig. Fullt av unga, vackra rika, arroganta fransmän.
Och varför hade jag trott att jag inte skulle passa in?

Efter uppropet, eller vad man skulle kalla det, i aulan har jag matte. Som tur är visar det sig att jag inte har någon lektion gemensamt med Inez. Då slipper jag hennes irriterade blickar i alla fall.
När jag kommer in i mattesalen, lite senare än alla andra eftersom jag inte hittade rätt först, får jag de där blickarna som nya elever alltid får. De där ”Du ska inte tro att vi är nyfikna” fast de egentligen inte gjort något annat än att prata om Den Nya Eleven.
De två tjejerna som sitter längst fram känner jag igen som de två som var med igår, när Inez drog med sig mig till hennes kompisar.
Den ena har långt, naturligt rött hår och fräknar. Över det lockiga håret har hon en sött svart mössa, och runt ögonen har hon två tjocka kajalstreck. Hon ser faktiskt riktigt söt ut. Hennes bänkkompis har axellång svart page, mörka ögon och ser väldigt fransk ut. Hon viskar till den rödhåriga tjejen och pekar på mina kläder.
Själva hade de inte ens tänkt tanken att ha skoluniformens kjolen till skjortan, koftan och slipsen som killarna hade. Och jag visste att det var riktigt snyggt.
Efter att ha blivit presenterad igen som Jennifer från Sverige blir jag ombedd att sätta mig bredvid Nathalie, som jag får reda på att den rödhåriga tjejen heter, och Nadine, hennes svarthåriga bänkkamrat.
Utan att så mycket som le mot de placerar jag min rumpa på stolen bredvid Nathalie och tar upp min miniräknare. Hon knackar mig på axeln med sin blyertspenna.
- Jag heter Nath, säger hon trots att läraren redan berättat det för mig.
Jag håller inne med en sarkastisk kommentar och ignorerar henne istället och koncentrerar mig på matten.

Efter att ungefär en halvtimme på lektionen gått har jag gjort alla tal vi fått i uppgift att göra på den tretimmars långa lektionen och stäcker ut mina ben och bestämmer mig för att kolla in klassen.
Boom, boom, boom.
De tre killarna från igår sitter i samma klassrum som mig.
Han den söta som pratade med mig ler mot mig innan han tassar över till mig.
- Hej, viskar han och sträcker sig så nära mig att jag tror att han ska kyssa mig.
- Eh, hej.
- Din slipsknut sitter fel, förklarar han och rätar med flinka fingrar till den.
Såklart. Vad dum jag är. Varför skulle han kyssa mig?
- Tack, jag lägger huvudet på sned och ler mot honom. Hans blåa ögon ser så genomträngade ut på nära håll. De är inte lika mörkblå som Sebastians, utan mer ljusblå. Isblå.
- Vad heter du? Frågar jag och struntar i att det är oartigt att fråga när han redan presenterat sig en gång. Han borde bara vara glad att jag vill veta vad han heter.
- Jared, säger han med ett snett leende.
Innan jag hinner hindra det ler jag tillbaka. Även fast jag vet att nej, det kommer inte funka.
- Jared, skippar du matten med mig och visar mig var man kan få tag på riktigt gott kaffe?

såg att jag hade skrivit en del men inte lagt ut, så, här får ni :D *tomte*
iaf, fortsättning kommer dröja. det har hänt en grej och jag känner att jag inte har motivation, tid eller ork att skriva just nu. det enda jag ska göra nu är att drunkna i kent oich försöka försvinna lite. men jag lovar att det kommer en fortsättning, okej?

Kommentera gärna detta verk!
Sätt ett sifferomdöme på verket: (Detta är frivilligt)

Kommentarer - (Snittbetyg: 5)
sandruskapuska - 18 maj 08 - 10:13- Betyg:
udervart älskar <33<3<3<3
hannasteberg - 12 jan 08 - 20:55- Betyg:
Hellt otroligt bra. Älskar alla dina noveller.
Du borde verkligen sttsa på att blu författare!
Dina noveller är bland de bästa jag har läst på riktigt, riktigt länge.
sitter här borta i ensamheten och väntar på nästa <3
Anniee - 11 jan 08 - 08:23
s¨å grymt bra :)
glasbubblan - 8 jan 08 - 21:49- Betyg:
det hoppas jag verkligen att det gör, för det här håller MIG uppe från tårar och ensamhet. det är komstigt, för jag känner mig inte alls lika ensam när jag har en serie att läsa, följa och sätta mig in i, då verkar verkligheten så mycket avlägsnare och bättre än vad den är... så, jag hoppas att det som du skriver har hänt, går över, eller blir bättre, eller iallafall inte är så fyllt av tårar, för jag vill att en så underbart duktig novell, eller jag kanske ska skriva författare(!) ska må bra, och slippa kent och ett klibbigt varmt ensamt täckt!! såå, om du känner för det så ska du veta att jag gärna ställer upp och lyssnar och pratar med dig. jag kan alltid skriva ett par uppmuntrande ord om jag bara vet vart det "onda" sitter!!! så skriv till mig om du skulle må bättre av det!!!

finns om du vill!!!
hanna__91 - 8 jan 08 - 21:30- Betyg:
Väldigt bra :) som vanligt :P
Det går väl ann att få vänta lite ^^
hoppas det går bra för dig :)
Rosapapper - 8 jan 08 - 16:52- Betyg:
Skitbra as always :D Hoppas du blir bättre :)
Miccq - 8 jan 08 - 13:14- Betyg:
ogud, jag är beroende. Har följt hela :D'
Skriiiv <33
Sorgsen_varelse_ - 8 jan 08 - 10:49- Betyg:
Fortsätt! :D
chubby92 - 8 jan 08 - 01:09- Betyg:
Taack:D
prickigthallon - 7 jan 08 - 23:07- Betyg:
Jag blir bara gladare och gladare av dig, och nu så. Ja, jag kan acceptera din paus mer nu :)
Puss <3 :*

Skriven av
sockervaddsmoln
7 jan 08 - 22:27
(Har blivit läst 182 ggr.)
Visa profil
Kommentera detta verk

Anmäl detta verk


Beskrivande ord