Höstsaga (1) |
Ibland skrämmer det mig lite, det där, att man inte känner någon på riktigt. Man tror att man vet, men egentligen har man ingen aning om vad som döljer sig under skalet.
Det gör mig rädd. Det gör det verkligen. Jag trodde att jag visste precis, men det kanske är så det är; man tror man vet var man har allting men så plötsligt rasar allt samman och man vet inte ens vad som är höger och vänster längre. Jag kände aldrig dig. Jag tror vi kallade oss bästa vänner i nio år, men jag kände aldrig dig.
Jag rycker sakta upp den stora, tunga skolporten. En klump i magen påminner mig om vad det är jag ska göra idag. Börja skola. Börja gymnasiet. Det är förresten det enda som påminner mig om det, förresten, för resten av mig går som en zombie. Jag lägger märke till att det bildats en liten kö av människor som vill in, precis som jag, bakom mig, så jag skyndar mig lite extra.
Ser mig om i hallen på den Anrika Innerstadsskolan som jag så fint präntade in namnet på ansökningsblanketten i våras. Nu känns allt bara fånigt. Jag önskar nästan att jag vore tillbaka i min gamla kalla högstadieskola byggd någon gång på sjuttiotalet för här känner jag mig bara tom.
Jag känner ingen här, ingen enda. Kanske kommer jag känna igen någon från högstadiet eller så men de kommer inte hälsa, det är jag säker på. Det är som om jag har en hinna av någonting runt mig som får alla att backa tillbaka ett steg och undvika min blick nu för tiden. Det har varit så hela sommaren faktiskt. Så på ett vis är det skönt att ingen känner igen mig här, att ingen vet vem jag är. Och jag ser faktiskt flera stycken andra som ser lika ensamma ut som jag. Så det borde vara okej. Det är det inte. Det är inte okej att jag står här ensam och ska börja gymnasiet, för vi skulle ha varit två.
Jag går fram till anslagstavlorna och försöker ta reda på vilken klass jag spendera de närmaste tre åren med, letar febrilt efter mitt namn på listorna. Sedan hittar jag det; samhälle med inriktning på språk. Sp1b. Jag kan inte låta bli att efter jag försäkrat mig om att mitt namn står med, leta mig ner till T på listan för att se om ditt namn finns med.
Det gör det inte. Jag antar att du har raderats ur systemet totalt.
Dagar som den här tänker jag extra mycket på det, på dig. Vi fyllde i blanketten tillsammans, skrev samma skola, samma program, samma inriktning. Visste du redan då att det aldrig skulle bli av för dig?
|
| Kommentarer - (Snittbetyg: 5) | hanochhon - 7 jan 08 - 18:11- Betyg:  | | Ow, massa bra!! :) |
|
|
|
