En frusen tår på min kind (kapitel 6) |
(öhm, vet faktiskt inte hur många delar den här blir. Kan bara säga att den har gått jävligt snabbt att skriva och det blir nog inte hur mycket som helst till…)
*Jag lovar, jag försökte…*
/2 år senare/
En ensam röd ros låg den in inhägnade graven, tio meter bort, utanför staketet, låg tusentals fler. De stod där, allihop tiotusentals av människor, och sjöng. För att hedra hans minne, och hans bror som satt framför graven. Tårar rann längs hans ansikte medan de klara tonerna av Wenn nicht mehr geht ljöd på den annars så ensliga kyrkogården. När den långsamt dog ut reste sig killen på kyrkogården med ett ryck, torkade tårarna och försvann därifrån med snabba steg. I en bil ca femtio meter bort väntade hans vänner. De såg på honom med sorgsna blickar, såg att hans smink kletat sig i ansiktet av tårarna och såg hur berörd han var av sången. Bilen började köra men Bill märkte inget förrän de körde förbi sjukhuset, Det sjukhuset. Hans ögon flyttades automatiskt upp till fönstret, Det fönstret. Precis som varje gång de körde förbi här var det fönstret det enda han såg.
”Dann spring ich für dich…” viskade han lågt, ingen annan hörde det. Och Bill visste att han skulle ha hoppat för Tom, om inte Tom hade bett honom att låta bli. Då hade Bill också gått till fönstret och försvunnit. Men hur kan man svika den man älskar allra mest utan att kunna be om förlåtelse sedan? Tom hade gjort det, det visste Bill, han hade svikit Emilia…
En gång om året kom Bill till graven, han såg ingen anledning till att komma ditt oftare. Hans bror var ändå med honom hela tiden, och han ville gå vidare. Skulle gå vidare, för Toms skull. När han öppnade dörren till sitt hus stod hans mamma där med en bekymrad blick. Hon hade aldrig sett brevet, och varje dag när han kom hem såg han först hennes bekymrade, oroade blick och sedan en lättad. För att Bill kommit hem, även den dagen. Hon hade inte sett brevet och visste inte att Bill alltid skulle stanna hos henne, för att Tom bett honom.
(Bills dagbok)
Jag saknar honom. Att säga något annat vore lögn. Men jag vet att han alltid finns där hos mig. Det kanske är därför jag fortsätter leva, inte bokstavligt. Jag skulle aldrig ta livet av mig, jag kan inte svika honom så, men att vara död och leva är inte de enda alternativen. Levande död, så som jag kände mig i början. Innan han kom tillbaka till mig, inte på riktigt. Men ända sedan den där dagen, två veckor efter… Det, finns han hos mig. Och jag vet att han alltid kommer att stanna här, hos mig, vaka över mig. Men samtidigt vet jag att han inte kan hindra mig om jag skulle försöka. Han skulle bli sårad, känna sig sviken, precis som jag gjorde den dagen när han kom till mig och ville prata. Precis som jag gjorde när jag vaknade och kände att han var borta.
Mamma tittar på mig sådär konstigt varje gång jag kommer hem, sedan byts hennes oroade min ut till ett leende. Jag vet att hon är rädd för att jag också ska försvinna. Men brevet är mitt, ingen annan ska få se det. Jag vet att det är vad han hade velat. Alltså kan jag inte förklara för henne, att jag kommer att stanna hos henne, för att han bad mig om det…
Mitt hjärta värker varje dag, trots att jag försöker leva vet jag inte om jag har något liv längre. Så, jag går upp varje morgon, går till jobbet, går hem, kanske är Georg eller Gustav där, eller så går jag hem till dem. Men samtidigt känns det som om allting är inprogrammerat. Som om jag bara är en robot han har skapat för att jag ska fortsätta leva…
(Tillbaka)
Han reser sig från sin säng och går ut. Mammans oroade blick följer hans steg, varje rörelse han tar.
”Vart ska du?” frågar hon med orolig röst. Han vänder sig om och ser henne rakt in i ögonen, så ler han, ett svagt leende förvisso, men ett leende. Hon lyser upp.
”Ut…” svarar han. Hon nickar, övertygad om att en vändning har kommit. Han log, för första gången på två år. Så går han, han klarar inte längre av att möta hennes hoppfyllda blick. Det är molnigt ute, men av någon anledning kommer han inte att tänka på Durch den Monsun, utan en annan låt. En låt han känner igen, men inte kan placera. En låt han nästan kan svära på att Tom sjungit för honom och sjunger för honom nu.
And I remember, me saying to you:
You will always be
Always be my own cloud
Even after you’ve disappeared
I know I’ll be safe
‘Cause you’re there for me
He looks up in the sky
With a tear in his eye
He watches the clouds driving by
Suddenly, with a sigh
He dries away the tear
And throw into the ocean next to him
A breath in the wind
Touches his cheek
A smile on his lips
That now is kissed by the wind
In his heart, he knows
That he’s up there
Remembering what he said to him:
“That you will always be my own cloud
Going by with the wind
And even after you’ve disappeared
As raindrops falling down on me
I’ll know I’m safe
‘Cause you’re always up there
Guarding me” Bill tog över sången på sista versen, med darrande stämma lägger han till en sista mening. ”Men nu Tom, nu friar jag dig från din uppgift…”
Han faller ner i vattnet, med ett lyckligt leende på läpparna. Nu sviker han, nu sårar han och nu ska han äntligen få träffa sin bror igen…
(Ett kapitel kvar bara!! Vill ha MÅNGA kommentarer!)
|
| Kommentarer - (Snittbetyg: 5) | | Mp3 - 9 jan 08 - 17:55 | | Alltså, så sjukligt underbart , älskat und fantastiskt. Jag ÄLSKAR verkligen denna novell, riktigt mycket <3<3<3<3<3 | | knowyouhateme - 7 jan 08 - 22:30 | | väldigt fin :) trodde aldrig du skulle ah emd wenn nichts mehr geht men där trodde jag fel :P | Solstorm - 7 jan 08 - 13:17- Betyg:  | men shit :O MEIN GOTT! Alltså hallå!?!? jag håller på gråta ihjäl mina ögon här borta x'O
SÅ HIMLA ÜBERBRA<33333 | | svartiris - 7 jan 08 - 12:45 | | You wish swe4 xD | | Min_flicka - 7 jan 08 - 12:44- Betyg: | | gah, skiit bra :D | | svartiris - 7 jan 08 - 12:30 | öh, vet inte... Den kanske kommer nu, ikväll lr imorrn...
Blir ett ganska svårt kapitel att skriva tror jag :S | | Mangasagan - 7 jan 08 - 12:29- Betyg: | GAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAH!!!!! OMG det blir ju översvämning här!!! Shit vad bra<3<3<3<3 finns asså inga ord för att beskriva hur bra den här är:) <3
ÄLSKA<3<3<3<3 Fortsätt!! NUUU!!!! <3<3<3 |
|
|
|
